Anonym (förtvivlad) skrev 2015-11-02 20:29:58 följande:
Ja de är precis här jag tror skon klämmer mycket. Han vet ju att jag vill ha barn, hus och hela familjelivet. Och han har ju precis lämnat de. Vi har inte pratat om de på djupet, han sa nåt i somras att han känner sig för gammal för fler barn men han lät inte bestämd att de va hugget i sten. Han har sagt att han nog har nån 40årskris, vilket jag också har sagt till han. Tycker att han är otroligt töntig (sagt de med till han), han tänker så mycket på va alla andra tycker men tror knappast att nån skulle bry sig då jag är en mogen 25åring.
Jag har hoppats på att åldersnoja ska släppa, vilket den har gjort massa. I början hade han problem med att bara handla pizza tillsammans, men han upptäckte väl att ingen höjde ögonbrynen och nu gör vi ju mycket och är som vilket par som helst offentligt. Vet inte va jag kan göra för att han ska släppa de helt? Man märker ju ingen ålderskillnad när vi umgås, vi har ganska lika liv och intressen (har inga egna barn, men massa runt mig i vardagen ändå)
Tycker du att han är otroligt töntig för att han är i en annan livsfas än du? För det är ju det det handlar om, i praktiken.
Det som i dagligt tal kallas 40-årskris brukar snarare handla om ett vägskäl, där man hr avverkat småbarnsåren, och plötsligt får mer tid över att själv ägna sig åt den person man vill vara. Det är ingen tillfällighet att många tar upp MC-åkande, Vasaloppsåkande eller skaffar häst i 40-årsåldern, utan det beror ofta helt enkelt på att det först då finns tid och möjlighet. Kanske kan man rentav satsa på en hobby tillsammans med de lite större barnen?
Missförstå mig inte. Småbarnstiden är väldigt mysig, men samtidigt inte något som alla är beredda att gå igenom flera gånger i livet. En del har inga som helst problem med det, utan trivs allra bäst med småttingar omkring sig, medan andra trivs bättre i rollen som förälder åt äldre barn. Var period har sin charm.