Tror inte på att han inte har nå känslor

Ja, det är illa formulerat, och otydligt. Men som sagt, du vet ju egentligen vad han vill och inte vill, i ett längre perspektiv.

Det enda vettiga är att ni sätter er ner som två vuxna människor och pratar igenom det här. Att hålla på och tjafsa genom sms är både barnsligt och improduktivt.

Jag menade inte att ge dig mer hopp, med att bekräfta att det är otydligt. Han är väl konflikträdd. Det kan också bidra till att han har svårt att avsluta som han verkligen vill, för att du inte låter honom göra det på ett enkelt sätt.

Men varför kommunicera via SMS??? Öppnar ju för hur mycket tolkningar som helst. Väx upp, prata med varandra. Oerhört fegt beteende.

Förbered dig på att han säkert kommer vara väldigt luddig i vad han vill och hur ni ska gå vidare, och du verkar ju vilja läsa in och tolka saker på ditt eget sätt vilket gör att jag tror du efter ert samtal kommer känna dig hoppfull, men i realiteten kommer ingenting att ändras. Som jag tolkar det så

1. nej han vill inte  ha fler barn

2. han är inte redo att ge sig in i ett nytt förhållande

3. han kommer säga precis det som behövs för att du ska stanna kvar, han kommer ge dig ett litet halmstrå som du kommer hugga men ingenting kommer sedan i verkligheten förändras.

Så lägg inte det här beslutet hos honom. Tänk igenom ordentligt vad DU vill och vad som är viktigt för DIG. Om han inte vill ge dig det eller besked kring hur han ställer sig till dina behov så gå vidare. Han är inte den sista mannen på jorden vet du.

Det förstår jag, och han kanske säger till dig att han förstår. Men har man inte "rätt" känslor för någon så tröttnar man ju på tjatet, så för din egen skull så tycker jag att du slutar höra av dig helt. Lite för att återfå din heder igen.

Men han tog det ju per sms, och så tjatade du dig till att ni skulle träffas, trots att han skrev att ni skulle avsluta...

Vad menar du, gett dig en rättvis och ärlig chans? Han trodde kanske att ni var mer överens än vad ni var, om vilken typ av förhållande ni hade. Han vill ju inte bilda någon ny familj, det mest ärliga han kan göra då är att släppa taget om dig. Men då måste också du göra detsamma, hur ledsen du än är och hur jobbigt det än känns.

Jag förstår vad du menar men jag står fast vid att du bör skita i att träffa honom och "prata ut". Du borde ha bölat ur och gått vidare när han sa att han inte hade känslor för dig, så utsätt dig inte för en till diss. Det är ju som att ännu en gång sätta handen på en skållhet platta.

Kom ihåg vad jag skrev till dig, du kan börja framstå som en stalker. En man som hade betett sig på samma sätt som du just nu hade jag blivit lite småskrämd av, ha det i bakhuvudet. Man ska alltid vara självkritisk.

Han har kanske varit oärlig med dig, som har låtit dig tro (?) att det finns hopp om en framtid när han har känt till dina känslor, men att han skulle vara skyldig dig en ärlig chans till en framtid tillsammans, det håller jag inte med om.

Han är vad, 38? Om jag hade varit singel vid 38 och hade barn varannan vecka, det hade inte funnits på kartan att jag hade övervägt att börja på en ny kula med någon som ville ha egna barn i framtiden, för att gå igenom småbarnsåren igen. Aldrig i helvete, där har min dörr stängts. Påklädningar, frukostbråk, bråk i hallen, lämning, hämtning, magsjukor, förkylningar, förhandlingar - ingenting kunde få mig att vilja göra om det, ingenting. Jag tror som sagt att du underskattar både åldersskillnaden mellan er och kraften i viljan att aldrig aldrig aldrig mer gå igenom det.

Däremot hade jag gärna tackat ja till lite kravlöst sex och närhet från en person som är villig att ha ett kk-förhållande med mig. Kommer det varma känslor på det, inga problem. Är det någon som trivs med barnen, ännu bättre. Men där går gränsen.