Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-31 18:46:09 följande:
Dottern har varit tydlig med att hon vill träffa den nya men i sin takt. Det kanske är några veckor, någon månad eller så, säger hon, bara jag vet lit i förväg. Då blir pappan irriterad: "men vaddå? ska det ta 10 år innan ni träffas?" Ingen hade ens antytt det.
De har åkt på sin skidresa varje år i princip. Den är i december. Ganska kort om tid alltså. Det fattar 11-åringen och känner sig pressad. Hon har fått veta att det är hans nya liv och att hon måste träffa dem och vara en del av den.
Dottern vill börja lära känna dem sakta. Han blir irriterad och tror jag ligger bakom. Vilket verkligen inte är sant. Dottern känner sig inte lyssnad eller trodd på.
Det är enklare för honom att anklaga mig än att ta itu med sig själv och fundera på sina egna sätt och sin del i det.
Dottern vågar inte prata med honom eftersom han blir irriterad direkt. Hon känner sig missförstådd, inte alls lyssnad på och går och pratar med mig i stället. När jag säger vad hon berättat säger han att jag hittar på, så nu har jag slutat. Och hon vågar inte säga som det är.
Han kommer troligen tvinga henne oavsett vad hon säger.
Jag tror att nyckeln till lösningen ligger i pappans sätt att närma sig ett barn i den frågan. Om han tydligt visar att hon får vara med och planera det, att han sätter henne främst och att de tillsammans kan bygga något nytt med de nya, tar ett steg i taget bara, så tror jag att det lossnar fort. Det är en social tjej.
Men eftersom jag inte får gå in och styra hur han ska göra, så vill jag hjälpa henne vidare i det på de sätt jag kan. Hon har fått veta att det inte gör mig på något sätt besviken om hon träffar dem. Att de kanske är trevliga. Fortsätter han pressa henne, kommer hon behöva min och andras hjälp att hantera pressen och hitta förhållningssätt till situationen. Jag ringer BUP på måndag.
Ok.
Tänker försöka se det ur pappans synvinkel - som jag förövrigt tycker möter dottern helt fel i detta - för att förstå hur han tänker.
Jag tror att han känner att du inte litar på honom. Just för att du faktiskt HAR lagt dig i tidigare.
Att du faktiskt sagt till honom att du inte bryr dig denna gång tror jag spelar ngn roll. Oavsett om du menar det eller inte visar historien på att du faktiskt inte litar på honom och lägger dig i hans liv.
Visserligen visade det sig inte funka med de förra, men du visade ändå tydligt att hans omdöme inte var bra nog..
Om jag skulle till att leka hobbypsykolog (och det hör ju till lite här på FL) skulle jag inte bli ett dugg förvånad om han nu dels känner sig överkörd av dig från tidigare samt att du "bara väntar" på att det ska gå åt skogen. Igen. Han vill bevisa för dig - och dottern - att så inte är fallet.
Pga att du lagt dig i tidigare och visat din aversion mot att han skall introducera flickvänner "vet" han att du påverkat er dotter. Detta kan vara sant eller osant. Det räcker att han tror sig veta för att det skall påverka honom..
Således. Han träffar en ny. Och denna gången är det rätt. Det är allvar. (Vilket vi naturligtvis hoppas stämmer, eller hur). Han vill visa att det funkar. Att han valt rätt denna gång. Och han vill få båda kärlekarna i hans liv att fungera. Han vill börja kunna leva vardag med sin nya kärlek och det kan han inte om er dotter - och du (i hans ögon) sätter sig emot det och hindrar dottern från att träffa henne. För honom är det ngt självklart - han älskar sin dotter och vill att det skall fungera mellan henne och den nya.
Faktum är att han kanske tänker lite som min man gjorde - hade jag och hans dotter inte fungerat hade han valt att avsluta vår relation. Och då är det lättare att göra det i tidigt skede.
Iallafall. Hans önskan är att de ska träffas och eftersom han är övertygad om att det är dina ord, dina åsikter och dina känslor som ligger bakom dotterns ovilja så ser han inte att han måste vänta. För du har ju inte längre ngt att säga om hans liv.
Han ber dottern träffa henne men hon säger nej. Han frågar när men får inget svar. Två månader fram i tiden ligger deras planerade semester och eftersom han inte tycks få med dottern att träffa den nya innan det (pga dig - enligt honom) så sätter han ner foten.
Fel - ja, det tycker jag absolut. En semesterresa är definitivt fel tillfälle. Men han HAR försökt få dem att träffas innan och tycker att eftersom hon aldrig går med på att träffa henne och inte heller kommer med egna förslag (hon säger att hon vill vara delaktig i beslutet gällande när men hon svarar bara att hon inte vill just nu) tycker han att han nu måste ta tag i det..
Som sagt - hobbypsykologi och rena gissningar. . Men du ser ju hur folk, enligt dig, misstolkat dig här. Hur tror du få att din ex tolkar det?
I hans ögon kämpar han kanske mot dig och missar helt att kontentan av det blir att han kör över sin dotter.
Din dotter å andra sidan SÄGER att hon bara vill vara med och bestämma. Men du har skrivit att det kanske innebär ngn månad - ja, då är det faktiskt innan den omtalade semestern. . Så i pappans ögon kan det ju verka självklart att de kommer ha träffats innan..
Hur ni skall göra vet jag inte. Träffas kommer de att göra om pappan vill. Men kanske kan du och dottern komma med förslag att de går på adventsfika eller ngt.
Hoppas ni hittar en lösning iallafall där dottern känner sig bekväm och mår bra men att pappan faktiskt ändå kan leva med sin kärlek OCH sin dotter i sitt liv.. Och jag håller nog med de som skrivit tidigare att det nog vore bra om hon fick veta att även du träffat ngn.. så att det känns mer normalt kanske?
