Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

Men det är väl ingen här som hävdat att barn ska få "bestämma fritt" vart de ska bo. 

Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

Den tryggheten ska ett barn ha.

Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:

Han kan bestämma över sitt liv.

Barn kan inte välja skilsmässa eller nya partners. Det är inte deras beslut. Men de kan välja om och när de ska träffa dessa nya och hur det passar de att de umgås.

Och hur var det nu igen? Tar domstolar stor hänsyn till vart en 11-12-åring vill bo (så länge det rör sig om någorlunda lämpliga vårdnadshavare) eller gör de inte det?

Har en 11-12-åring rätt till stort inflytande över hur umgänget med föräldrarna och deras eventuella nya partners ska utformas, eller har de inte det?  

Och hur var det nu igen? Tar domstolar stor hänsyn till vart en 11-12-åring vill bo (så länge det rör sig om någorlunda lämpliga vårdnadshavare) eller gör de inte det?

Har en 11-12-åring rätt till stort inflytande över hur umgänget med föräldrarna och deras eventuella nya partners ska utformas, eller har de inte det?  

Ja, fråga Lisa Holms pappa om han hade lämnat henne en 11-åring ensam två okända män.

Han hade kunnat skjutsa henne till mig kring 8 -tiden på väg till stan, han åker precis förbi.

Utåt sett är han den perfekta buspappa som många beundrar och tycker han är en underbar pappa, mycket facebook inlägg, men han brister i omvårdnad ibland.

För det mesta går det bara fint, jag är inte heller perfekt, men försöker avvärja det värsta, som det jag beskrev ovan.  Även då tyckte han att jag blandar mig in i hans liv; han får bestämma själv säger han. I de sammanhangen ovan får han stå ut med det.  Det är min skyldighet mot dottern.

Han har aldrig nånsin gjort rent hennes öron och klipper sällan naglarna. Det gör jag. Har nämnt det snällt ett par gånger med glimten i ögat, men det landar inte.

Jag kan inte överge dottern i de här sammanhangen bara för att det är hans vecka som folk verkar tycka att det ska fungera. Det är fel.

Och hur var det nu igen, anses ett 11-12-årigt barn i stor utsträckning själv kunna bestämma över sitt eget bästa när utgångsläget är att barnet vill bo hos en lämplig vårdnadshavare eller anses det inte vara så? 

Exakt var har ts fel i sina resonemang? Exakt vad tror du en domstol skulle slå ner på och anse inte var till barnets bästa i ts dotters fall?  Om vi utgår från att ts beskrivning stämmer någorlunda överens med verkligheten? 

vet du vad, man måste påminna barn ibland och ibland får man också rycka in.

jag påminner mitt barn ibland om att tvätta händerna, göra rent öronen och rent av hjälper ett högerhänt barn att klippa naglarna eftersom hon inte är duktigmed sin vänsterhand men tränar på det.

det verkar provocera dig.

jag gör läxor med henne ofta och hjälper henne plugga inför prov. strålande resultat i skolan tack vare det.

vad menar du?

att det är okej att lämna en 11-årig flicka i en lägenhet på 3 rok med okända vuxna män i timmar. lägg till att även dörrar renoveras och hon sover i sovrummet utan dörr. väldigt nära köket.

jag tycker det är fel. i så fall hade jag velat att han ringt och bett mig hämta, lämnat av henne kvällen innan eller på morgonen när han själv var på väg.

man behöver inte överdriva, men varför utsätta sig för risken och ångra sen.

det är helt okända män.

om de tär vad du menar, förstår jag varför du tycker som du gör om allt annat också.

Nu tycker jag du går lite väl långt. Du kallar nog inte människor för jävla korkade ansikte mot ansikte så gör då inte det här heller. Finns heller inget som pekar på att TS skulle vara ett troll. Ska man förlora vårdnaden för att man är aningen överbeskyddande?

Strunt prat. Så enkelt är det inte att förlora vårdnaden. För att förlora vårdnaden krävs att den ena föräldern verkligen saboterar den andres veckor tex genom att åka bort med barnet på okänd ort mm. Dessutom får den föräldern som anses förhindra umgänget en varning först.

Förr fanns en 12årsgräns men sedan flera år tillbaka så har mycket yngre barn rätt att själva bestämma mer om var och hur de ska bo. Kanske flickan inte alls reagerar på föräldrarnas kärleksliv utan bara tycker det är extremt jobbigt att bo varannan vecka. Många äldre ungdomar slutar bo varannan vecka när skolan och kompisarna blir viktigare och viktigare.