KaosArt skrev 2015-12-29 21:12:33 följande:
Jag tänkte hoppa in här en liten stund om det är okej, fast jag inte har fastställt att vi ska börja med ivf nu i början på året?
Vi har försökt i drygt 1,5 år nu och utredningen kom fram till att vi är oförklarligt barnlösa. Så nu känns det som att vi står vid ett vägskäl, har provat lite med letrozole men utan framgång. Känns inte som att det finns något mer att göra nu, inget mer att prova. Utom att gå vidare med ivf. Men då är det ju så att vi måste bekosta det själv, eftersom vi annars måste vänta tills vi har försökt i tre år. Och jag känner att det går inte, jag kan inte vänta ett och ett halvt år till och hoppas det löser sig...
Jag känner mig så trött, stressad och ledsen hela tiden. Känner mig sviken av min kropp, och lurad. Inbillar mig att kroppen ger mig symptom på graviditet men sedan kommer mensen som på beställning. Har aldrig ens fått något litet utslag på grav-test, alltid så jävla negativt det kan bli.
Förlåt för långt inlägg, ville bara skriva av mig lite.
Men hur fungerar det när man ska börja med ivf? Fån att man kontaktar kliniken, spelar det någon roll om man gjort utredning där eller inte? Hur lång tid brukar det ta innan man får göra första försöket? Har någon använt sig av bruttolöneavdrag, och var era arbetsgivare positiva till det?
Välkommen!
Hur kommer det dig att ni måste försöka själva i 3 år? Annars brukar det väl vara 1år som gäller, det var det för oss.
Jag känner igen det där med alltid negativa test. Är precis i samma läge aldrig fått minsta lilla utslag på gravtest eller nånsin varit gravid. Det är tungt.
Vi gjorde inte utredning och ivf på samma ställe, det spelade för oss ingen roll. Vi får till att börja med landstingsbetalda försök så kan tyvärr inget om bruttolöneavdrag. Och hoppas vi slipper använda oss av det. Hoppas nån annan här kan hjälpa dig med svar på den frågan.
Vi fick starta fort. Direkt vid närmsta mens som kom efter första besök på ivf-kliniken
