Har haft en ihållande mensvärk nu i några dagar, till och från. Inte som värkar liksom, utan det har känts ungefär som växtvärk. Värker i ländryggen, fram mot magen och ner mot benen. Vad kan detta vara? Någon förberedelse av något slag? Har även fått varit och gjort nummer 2 flera dagar irad, och det har inte hänt sen jag blev gravid!
Låter som förvärkar. Vila & ta Alvedon, men blir det ondare och tätare så....
Tömma sig ordentligt och flera ggr är ofta vanligt dem sista veckorna och för många ett bra tecken på att det närmar sig.
Spännande!
Hittade en lista....
Tecken på förvärkar:
Mensliknande kramper ovanför blygdbenet
Tryck eller ömmande känsla i bäckenet, lår eller ljumske
Molande värk långt ner i ryggen eller tryck över ryggen
Kramp i magen eller diarré
Ökade flytningar
Vattenlik vätska, rosaaktig eller brunaktig flytning eller blod från vaginan.
Åå så spännande! Nu är vi verkligen inne i en annan fas i denna tråd <3
Ja hur ser det ut med det där att gå över tiden för oss IVFare? Har hört/läst någonstans att de i regel inte låter en gå över en vecka, just för att befruktningsdagen är helt säker till skillnad från naturlig? Fast det stämmer ju inte på ditt senastdatum då iofs :P
Jag är också på, bara informera mig om var så kommet jag dit :)
Vad många som var förstföderskor!! :) vad kul! Samma tankar och förväntningar kan jag tro vi har. Jag är nästan lite gruvsam nu. Vill inte att det ska ta slut, känner mig inte helt redo osv. Mycket sånna tankar. Tror att det handlar mest om hur allt kommer att bli sedan. Vi har varit själva (förutom två hundar) i 10 år och nu ska vi dela oss med en liten. Få in nya rutiner och så. Det skrämmer mig lite hur relationen kommer bli bl.a. Men säkert inget ovanligt såhär dags!
Vi har också varit själva typ lika länge, men ingen av oss har faktiskt tankar som "hur ska det gå" utan vi båda känner oss väldigt trygga med att vi är redo, oroar oss inte och är väldigt lugna inför det som komma skall :) Men det är antagligen heeeelt normalt att känna lite sådär som du gör :) Oavsett vad så är det ju en stor livshändelse.
Det enda jag kan känna är en viss ledsamhet över att graviditeten snart är slut, även om jag vill att bebisen ska komma vilken minut som helst, och gärna igår ;) Så känns det lite tråkigt att graviditeten snart är över och att jag antagligen aldrig kommer att uppleva det här igen. Men allra helst vill jag ju ha ut bebisen.. NU :)
Ja! Och jag får igångsättning idag! Blev så överväldigad att jag började gråta och läkaren kom förskräckt ut igen och frågade om det var tårar av lättnad och jag nickade ivrigt. Nu väntar jag på rum och skickade hem maken för att hämta grejer.
Så där kände jag också vid första graviditeten. Jag kände att det var så praktiskt att vara gravid, man hade alltid bebisen med sig och behövde inte tänka på att packa skötväska och sånt, haha! Jag gillade att vara gravid (hade inga stora krämpor). Jag förstod inte alls alla som klagade och ville föda. Jag födde då 6 dagar efter BF men hade inte haft så mycket emot att vara gravid längre.
Den här gången längtade jag till att föda och tyckte väntan var svår, men det beror på att jag var så orolig för bebis i magen i och med att den andra tvillingen hade dött. Nu känns det bättre, jag kan titta på henne när som helst och se vad hon gör och att hon andas och lever.