Birgitta02 skrev 2015-09-15 20:02:23 följande:
Jag hamnade i en diskussion idag ang psykopati. Är psykopati en diagnos eller en personlighetsstörning. Eller både och? Själv anser jag inte det är en diagnos utan just en personlighetsstörning. Men hur tänker ni?
Jag lade detta i känsliga rummet av två skäl: dels att man kan vara anonym i diskussionen, dels att jag inte hittade nåt lämpligt ställe att lägga det på.
Psykopati ? Antisocial PS
Personer med anti-sociala drag och psykopati framstår som kalla och hänsynslösa. De blir lätt provocerade och kan då utstråla våld. Deras tillvaro verkar inte särskilt planerad eller förutsägbar, utan präglas av impulsivitet och ansvarslöshet.
Personer med antisocial personlighetsstörning har ofta psykopatiska drag. Skillnaden mellan de båda begreppen ligger i att man vid konstruktionen av kriterierna för personlighetsstörningen betonade kriminellt och asocialt beteende.
I psykopatibegreppet betonas istället det hänsynslöst exploaterande förhållningssättet gentemot andra människor, vilket inte nödvändigtvis är olagligt. I det följande beskrivs personer som uppfyller kriterierna för båda begreppen.
Antisociala och psykopatiska personlighetsdrag förekommer hos uppskattningsvis 3% av männen och mindre än 1% av kvinnorna. Bland de som döms till fängelse är dock andelen över 50%.
Symtom
Personer som ofta brusar upp och tar till våld, eller hänsynslöst utnyttjar andra människor, utan att känna skuld eller ånger, kan antas ha antisociala och psykopatiska drag.
Betecknande är också den starka dragningen till äventyrligheter som är riskabla både för personen själv och för omgivningen.
Självbilden är störd på så sätt att personen uppfattar sig själv som stark och överlägsen. I följd med detta tycker man sig ha rätt att utnyttja andra, antingen för att man annars själv skulle bli utnyttjad, eller för att de andra är svaga och därför föraktliga.
Utredning och diagnos
För att diagnosen antisocial personlighetsstörning ska ställas ska de typiska dragen kunna iakttas redan i barndomen/ungdomen. Den bygger rentav på att diagnosen ?Uppförandestörning? ska ha funnits före 15 års ålder.
Skillnaden gentemot vanligt kriminellt beteende är just bakgrunden i barndomen, samt sättet att relatera till en partner, till eventuella egna barn, och till andra människor överlag.
Man ska också skilja personlighetsstörning från sådana antisociala och kriminella beteenden som är en följd av missbruk och beroende.
Barn med ADHD löper risk att utveckla antisociala drag, på grund av bristerna i uppmärksamhet och impulskontroll. Det anses att risken ökar mycket påtagligt om omgivningen inte korrekt bedömt tillståndet, utan bestraffar barnet för sådant han eller hon inte kan hjälpa.
Behandling
Skuld, skam och ånger är starkt motiverande affekter som personer med antisocial personlighetsstörning i stort sett saknar. Istället domineras känslolivet av vrede. Av det skälet är behandlingen sällan inriktad på själva personlighetsstörningen utan på de komplikationer som en sådan livsstil orsakar, t ex i form av missbruk och beroende.
Trots detta är det givetvis viktigt att bemöta även personer med sådana besvär korrekt och inte ta det avvikande beteendet till intäkt för ett avvisande.
Hur får man hjälp?
Personer med antisociala och psykopatiska personlighetsdrag söker inte hjälp för dessa utan för oönskade konsekvenser som de kan drabbas av, t ex ångest eller sömnstörningar.
De kan också hamna i situationer där de söker eller tvingas till vård för beroende eller missbruk av olika slag.
Ofta brukar de mest utmärkande avvikande beteendena avta med åldern, men då finns det kanske inte särskilt mycket av normala sociala kontakter kvar. I sådana fall blir det ändå mycket svårt att uppnå en mer ?normal? tillvaro.
Råd till närstående/anhörig
Om man tycker att någon man inlett en relation med verkar uppvisa sådana drag som ovan beskrivits gör man bäst i att snabbt avbryta kontakterna.
Om en nära anhörig verkar ha sådana drag kan man hjälpa genom att konsekvent stötta försök till mer ansvarstagande och socialt acceptabelt beteende.