EU upplever sin värsta flyktingkris sedan krigen i Balkan och till Sverige och Tyskland har nästan alla kompasen inställd på. Men finns det en gräns och var går den isf? Att övriga EU inte ställer upp solidariskt hur mycket Melker och Löfven så önskar gör inte situationen lättare heller precis. Så hur solidarisk känner du dig när kostnaderna skenar och vår välfärd hotas?
På något sätt så måste det ju nu gå. Ja man kan ju inte mer än hoppas att alla fördelar som nu målas upp i diverse ekonomiska modeller stämmer. Men det är inte utan att jag nu samtidigt är lite rädd för att alla dessa nu så positiva modeller inte är mer än propaganda. Ja för vad skulle hända om vi bara struntade i allt vad demokrati och mänskliga rättigheter heter och bara tänkte på oss själva?
Det måste gå. Ja för man kan ju inte sätta alla dessa människor på bar backe utan att bry sig. Men det är inte utan att jag inte kan låta bli att oroa mig för det som debatten såhär kretsade kring så mycket om förr. Nej för det tror jag inte ens alla nyanlända vill hamna i. Men likt förbakat så uppstod problemområden som Rosengård m.fl. och det i ett mönster som går igen världen över.
Det kommer att bli problem, säkert även en hel problem vi ännu inte ens sett röken av, men samtliga är hanterbara, eftersom dom befinner sig inom Sveriges gränser.
Värre är det med problemen som finns utanför våra gränser, eller vår förmåga att förhindra, dom kan ställa till det långt värre än vad invandringen nånsin kan göra.., krig, handelshinder, klimatet, havererad världsekonomi, och allt annat elände som inte heller går att förutsäga.
Jag har kanske jobbat med/mot 100-200 kineser genom åren. Ytterst få av dessa har fungerat bra - enligt vårt sätt att värdera vad som är "bra" på en svensk arbetsplats. Så gott som alla har varit rädda för att ta egna initiativ och deras managment skills mot de underlydande bygger mer på militär taktik än någon slags samarbetesteori.
Du får ursäkta om jag tycker att jag har ett någorlunda underlag ändå för att säga att "många, många" inte fungerar särskilt bra.
Och då har vi inte talat om Bangladeshierna ...
Alltså, hela poängen är att förstå att i Sverige har vi en relativt udda arbetskultur med normalt sett en väldigt platt organisation och ansvaret fördelat hela vägen ned. Detta utgör ett hinder för att få många av dagens invandrare att fungera väl på svenska arbetsplatser.
Fast det finns ju forskning som visar att invandring har mycket liten effekt på arbetslösheten. Det är ju i så fall annat som påverkar arbetslösheten mycket mer.
Invandring skapar ju istället en hel del jobbtillfällen...
Alltid denna arbetslöshet, och alltid denna ensidiga beskrivning av arbetslösheten. 
Först, vi kommer aldrig att få se några arbetslöshetssiffror på 1-4% mer, det har arbetsmarknaden ändrats för mycket för.
Det behövs en arbetslöshet på minst 4%, dessa % är den grupp människor som arbetsgivare behöver för att kunna hitta sin arbetskraft.
Lägre siffror skulle betyda arbetskraftsbrist, och vara långt värre för Sverige, än det som alltid kallas arbetslöshet.
Idag är arbetskraftsbrist ett långt värre problem än arbetslösheten, vi saknar minst 80.000 arbetare, troligen finns många av dom bland invandrarna, men dom får inte arbeta, av kända anledningar.
Så det vore bättre om vi flyttade fokus från arbetslösheten, till arbetskraftsbristen, för utbildad arbetskraft som skulle kunna sättas i arbete, är väldigt positivt för företagen och för Sverige.
Sluta tänk på arbetslösheten, den är inte alls nåt större problem, inte i Sverige, ett par % hög bara.
Vi kanske skulle börja säga att vi har ca 3% arbetslösa i Sverige, medans 4% tillhör den svenska bemanningsreserven.
Ur företagssynpunkt är det mer rätt, än ca 7% arbetslöshet.
Allt prat om arbetslösheten är mest röstfiske, åtminstone om den inte sätts in i ett sammanhang, och det gör den aldrig..