Så du visste alltså i förväg att reaktionen av din väns självmord skulle resultatera i att du behövde vara borta en kort tid från jobbet?
Du imponerar på mig i beslutsamhet.
Beklagar din sorg! Vad tänkte du göra dom här dagarna du ska vara sjukskriven?
Själv förlorade jag min enhetschef här förra veckan och begravningen var nu I veckan. För mig har det inte gått in att han inte kommer tillbaka pga att han var en person som betydde mycket för mig. Har varit på jobbet men liksom alla andra på jobbet så har det varit otroligt tungt och jobbigt, alla har gått som i en liten egen bubbla. Har inte brytt ihop än men det har varit nära.
Så sorg är olika för alla.
Då kan jag rekommendera att du går i terapi. Att gå hemma och vara allmänt oföretagsam i din situation kan tyvärr gräva dig djupare i en depression som inte hade behövt finnas där alls. Det är fullt möjligt att fortsätta arbeta trots att man känner sig nere och ledsam, det är du inte ensam om att behöva göra ibland. Förutsatt att du trivs på ditt jobb (ifall du inte gör det så är detta ett separat problem) så är den bästa hjälpen just att fortsätta arbeta i kombination med att prata med någon proffesionell vid sidanom. Behöver man semester så kan man som sagt ta det också. Hoppas du mår bättre och naturligtvis så finns det inget du kunnat göra för att förändra din väns öde. Är man så beslutsam så man tar sitt liv finns det sällan något som någon kan göra för att förhindra det. Lycka till
Du har fortfarande missat vad det handlar om.
Och du har ingen aning hur panikångest, depression eller akut krisreaktion artar sig för olika individer.
Man är inte deprimerad för man känner sig nedstämd någon dag, det ordet missbrukas ofta.
Ja med den inställningen kan ju vem som helst hävda att de är kliniskt deprimerade. Iom att det görs utrymme för sådant i Sverige, mao man kan sjukskriva sig utan vidare, så finns därmed också fler människor som "lider" utav dessa "depressioner" som enligt dig bara är individuella reaktioner på individuella händelser. Men beviset sitter ändå i faktumet att andra västvärldsländer inte har dessa "halvt-kliniskt-deprimerade" människor, för är man sjuk så blir man sjukskriven. Är man inte det så blir man inte sjukskriven. Vilket ts i detta fall inte hade blivit. Då hade där heller inte funnits utrymme för henne att ifrågasätta hur sjuk hon är, istället hade hon kommit över det och gått vidare med sitt liv, utan någon sjukdomsbild inblandad.
Om du var hemma några dagar och nu är tillbaka på jobbet utan vidare så har du inte lidit av någon depression. Du hade förmodligen klarat dig lika bra, om inte bättre, med ett par terapeutbesök vid sidan om arbetet då detta med att "gå hemma" och vara sjukskriven i sig inte är särskilt rehabiliterande. Tvärt om hade en person med verkliga psykiska problem behövt samtal vid sidanom för att klara sig ur det och inte bara må sämre av att sitta hemma. Att du mår bättre efter ett par sjukdagar och inte mer bevisar ju bara att jag hade rätt i att du inte var psykiskt sjuk utan behövde en kort semester.
För att detta tydligen måste bli krasst, såvida du inte led av en sjukdom så anser jag att du inte hade rätt till sjukpenning. Man mår bättre och känner sig laddad efter en kort semester också. Sjukskrivning är till för de som är sjuka. Det är vad jag vill ha sagt.
Oj oj så ni håller på. Jag är då bara jag och ingen annan.
Men om en person mår så pass dåligt att den inte kan sköta jobbet så har man rätt till att sjukanmäla sig. Oavsett om det gäller förkylning, depression, Psykisk ohälsa helt enkelt eller har brutit benet. Ni som inte tycker det bör ta en funderare kring hur ni har det med empati och omtanke för andra människor.
Med ditt resonemang att se på sjukskrivning får man helt utan problem sjukskriva låt säga 6 månader på grund av att det dagligen ute i världen finns personer som tar livet av sig?
Jösses, mycket tårtkastningar här. Ni kanske kan starta en egen tråd för det.
Ja ni som enbart är otrevliga mot andra och bråkar om konton -checka ut!!!!! Please!
Jaha jag verkar ha missat en del i natt ser jag.. Spårat ur lite verkar det som.
Kan väl avrunda min medverkan i diskussionen med att mena hur ogenomtänkt det egentligen är att man sjukskriver människor utan någonsom helst diagnostisering eller uppföljning av de "probem" man lider av. Vi är programmerade att anta att det bästa bot mot all psykiskt illmående är att inte behöva gå till jobbet men fortfarande få betalt. Och det grundar sig såklart mer i det allmänna svenska behovet att vara politiskt korrekt och aldrig neka någon några "rättigheter" när det i själva verket är kontraproduktivt i 99% av fallen. Det sista en människa i djup depression eller krisreaktion behöver är att sitta hemma på sina händer och ramla djupare i kaninhålet utan någon sorts konstruktiv rehabilitering. Och inte heller blir man "frisk" från det efter endast ett par dagar- ett scenario som skulle vittna om att personen i fråga aldrig var i direkt behov av sjukskrivning egentligen utan gott hade kunnat ta några dagar ledigt på egen bekostnad. Allt man gör måste inte vara pga någon sjukdomsbild och det måste inte nödvändigtvis bekostas av staten. Att det nu ges utrymme för utnyttjande av sjukpenning på detta sätt genererar fler "psykiskt sjuka" då detta är ett tillstånd man kan försätta sig själv i genom att gå hemma utan anledning och utan passande vård. Liknande fall har man väl sett tillräckligt med genom åren. Att ts hävdar annat för att försöka "rentvå" sig i detta är bara naturligt men berör mig inte då jag förstått tillräckligt av hennes situation för att bedöma den som jag gör. Kine/kiine vet inte mer om situationen än vad jag gör så ser inte poängen i att fortskrida detta med henne heller. Speciellt som hon till mestadels repeterar sig själv och inte reflekterar över de argument som läggs fram.
Hej!
Återigen bortser du från det jag skrev. Ts själv har skrivit att hon mår bättre och återgått till arbetet efter några dagar. Hon visste i förväg att det bara skulle räcka med några lediga dagar då hon inledelsevis förklarar i sin trådstart, jag citerar; "Finns det någon möjlighet att bli sjukskriven bara denna vecka? Bara i några dagar? Hur går jag tillväga i sådana fall?" Alltså, en deprimerad människa som drabbats av krisreaktion skulle aldrig formulera sig på det viset.
Vilket också innebär att hon inte ens sökt hjälp för sin såkallade "depression" utan diagnostiserat sig själv, antagit att sjukskriva sig i några dagar är den enda åtgörden (vilket jag själv skulle lämna över åt läkaren att bedöma, efter att ha åkt på läkarbesök det första man gör, innan man rådfrågar på ett forum hur man på bästa sätt blir sjukskriven.) Vem som helst med läsförståelse inser att detta inte handlar om en människa som är psykiskt illa däran, dvs ej lider av depression/krisreaktion, utan helt enkelt vill få ledigt från jobbet utan att förlora pengar på det. Blir tvungen att återuppta den gamla frasen; fattar du trögt eller?
Skulle ts nu ändra på historien så betvivlar man ju hur mycket sanning som ligger i det hela. Och med tanke på hur du påstår dig känna till ts personliga psykiska historik utöver vad hon informerat om i tråden så får man väl betvivla att det sitter två olika personer bakom dessa två alias. Det är ju lite pinsamt kan jag tycka..
Då har jag bättre saker för mig än att diskutera med någon sorts dubbelperson som vill hävda sig själv och därmed misslyckas med att lägga fram ett ihållande argument. Hoppas framtiden ser ljusare ut för dig och ditt alter-ego. Hej då
Förlåt, jag missade det, oavsett vilket så vet bara du hur DU mår och ingen annan kan tala om för dig hur du ska hantera din sorg, gör det som känns rätt för dig när något sånt här händer. Alla är vi olika, finns inga rätt och fel i sådana här situationer, nu är det bara en gissning från min sida men jag antar att en del av din reaktion handlar om dåligt samvete, tankarna på om du borde märkt, hade du kunnat göra något för att förhindra det osv även om du innerst inne vet att svaret är nej så kan man inte hjälpa att tankarna finns där ändå och det är en sak man får bearbeta och ta sig igenom.
Precis!
Av den fakta som finns att läsa om just krisreaktion går det inte i förväg veta när den ska avta så pass att det fungerar att återgå till sitt arbete.
Jo,jag har mått riktigt dåligt emellanåt men mitt psyke är uppbyggt på det sättet att det enbart vara ett kort tag.
Men hur som undrar jag om du nu jobbar om dagarna?