Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

Visst måste man det. Arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar och måste få veta vad som fattas medarbetaren för att kunna uppfylla denna.

Ja faktiskt så är det ju. Nu har det gått bra att jobba och chocken har liksom lagt sig. Jag bara orolig att jag ska bryta ihop helt plötsligt om det är väldigt stressigt på jobbet (och därmed att jag är mer känslig för allt) och jag av någon anledning blir påmind om detta. Att liksom helt plötsligt bryta ihop av till synes ingen anledning. Ja ja, än så länge har det gått ok iaf.

Alltså va?? Förstår inte. De flesta brukar väl veta när man kan börja jobba igen annars skulle man ju aldrig gå tillbaka till jobbet efter en sjukdomsperiod.

Isåfall lider väl 99% av världens friska människor av psykisk instabilitet och panikångest flera gånger i veckan. Herregud...

* Huvudvärk lider varenda svenne av efter helgens fylla och ca två ggr om dagen i snitt när man t ex sitter på möte i slutet av dagen.

* Dåligt med sömn kan varenda småbarnsförälder vittna om.

* Tankspridd blir du så fort du skaffar barn/gifter dig/köper hus etc. och har fler saker att hålla reda på än en.

* Stressad blir du bl a när du ska hinna med många ärenden under dagen.

* Koncentrationsproblem kan du få för att du satt uppe för länge igår eller tänker på annat som känns viktigare än det du gör just nu.

* Trötthet lider man av när man sovit för lite. Läs ovan: dåligt med sömn. (Personligen blir det varje dag.)

Och jag HOPPAS verkligen att majoriteten av människor har högre arbetsmoral (eller moral i övrigt för den delen) än att de sjukskriver sig för ovanstående orsaker med påstådd depression, panikångest eller akut krisreaktion. För i verkligheten är de så långt ifrån varandra som de kan komma. De du beskriver lider som sagt varenda jävel av ibland. Då bör man sluta känna efter så mycket enligt mig och inse att inte varenda suck man drar i livet är ett symptom på en psykos. Det skulle de flesta människor må bra av, istället för att inbilla sig diverse psykiska sjukdomar som i verkligheten är sju resor värre än du vill påstå. Men nu förstår jag vad du tycker, ha det bra.

Det är just precis det jag vet. Jag vet att lider man av panikångest, depression eller akut krisreaktion så går man inte till jobbet i två veckor, kommer på i efterhand att man har svårt att koncentrera sig för att sedan fråga på ett forum hur lätt det är att sjukskriva sig ( varav det sistnämnda i sig vittnar om att situationen inte är så illa som du av någon anledning vill tro). Det utspelar sig faktiskt VÄLDIGT annorlunda. Att mena att "det artar sig olika för olika individer" är som att säga att cancer artar sig olika för olika individer, en del får bara huvudvärk. Sådana som du får det att se ut som att kliniska depressioner är påhittade, de är de inte, man lider fruktansvärt av det och skulle aldrig höra sig för på ett forum "hur man sjukskriver sig" i två veckor. Kalla det för vad det är i stället. Jag är glad att kunna meddela att ts inte lider av den diagnosen, det är trots allt goda nyheter för hennes skull.

Isåfall lider väl 99% av världens friska människor av psykisk instabilitet och panikångest flera gånger i veckan. Herregud...

* Huvudvärk lider varenda svenne av efter helgens fylla och ca två ggr om dagen i snitt när man t ex sitter på möte i slutet av dagen.

* Dåligt med sömn kan varenda småbarnsförälder vittna om.

* Tankspridd blir du så fort du skaffar barn/gifter dig/köper hus etc. och har fler saker att hålla reda på än en.

* Stressad blir du bl a när du ska hinna med många ärenden under dagen.

* Koncentrationsproblem kan du få för att du satt uppe för länge igår eller tänker på annat som känns viktigare än det du gör just nu.

* Trötthet lider man av när man sovit för lite. Läs ovan: dåligt med sömn. (Personligen blir det varje dag.)

Och jag HOPPAS verkligen att majoriteten av människor har högre arbetsmoral (eller moral i övrigt för den delen) än att de sjukskriver sig för ovanstående orsaker med påstådd depression, panikångest eller akut krisreaktion. För i verkligheten är de så långt ifrån varandra som de kan komma. De du beskriver lider som sagt varenda jävel av ibland. Då bör man sluta känna efter så mycket enligt mig och inse att inte varenda suck man drar i livet är ett symptom på en psykos. Det skulle de flesta människor må bra av, istället för att inbilla sig diverse psykiska sjukdomar som i verkligheten är sju resor värre än du vill påstå. Men nu förstår jag vad du tycker, ha det bra.

Fast TS pratar ju om några dagars sjukskrivning pga krisreaktion, och du svamlar om att man kan behöva vara hemma pga en depression. Jag har läst hela tråden.

Jag sjukskriver mig också när det är ytterst nödvändigt och jag då är för sjuk för att jobba. Och nej, jag tycker inte det är trevligare att lalla på hemma än att vara på jobbet. Mina barn är på dagis och mannen jobbar. Bor inte heller i Sverige (vad nu det har med saken att göra...)

Jag antar att du är hennes personliga läkare som känner till hennes sjukdomsbild så ingående? Utifrån det hon beskrivit är hon inte sjuk i min mening. Är man inte sjuk så har man inte rätt till sjukpenning, det är också min mening. Att du inte kan acceptera att andra tycker olika är däremot ett problem som kan behöva tacklas hos dig själv. Du kanske bör sjukskriva dig.