Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

"Jag förstår inte fortfarande 2015 varför en man förväntas spara till sina barn men inte en kvinna."

Men du, han sparar inte till "sina barn". Skriv om skriv rätt: han sparar till 2/5 av sina barn och bestämmer för de som inget får att när de blir tonåringar ska de inte bry sig om pengar!

Vilken tonåring/ungdom behöver inte pengar? Bara svar på det ok?

Dessutom sparar ts! Jag läser det som (kan vara fel dock) att det är ts som sparat undan 5000 till var av sina barn. Om det är så, VART ÄR PENGARNA PAPPAN SPARAT ÅT DEM? Hur kan ni säga att ts inte sparar?

Sen vet vi i get om ts, så att säga att hon "vägrar utbilda sig/få ett bra betalt jobb" är orättvist! Det kan vara så många goda anledningar som vi inte vet om.

Snabb kommentar till din sista mening här:

Så då ska pappan få det att framstå som att det är deras högavlönade mamma alla pengarna är ifrån? Om barnen säger typ "jaha! det är mamma som har skaffat oss dessa pengar?" så ska han säga ja?

Sen om det är så att pappan tar ansvaret för sparandet, då tycker jag det är lite...konstigt...att han inte sparar i fonder till dem med. Särskilt om det är så som ni spekulerar i, att pappan de facto inte sparat så mycket till de äldre, men att pengarna har växt. Då vore han ju både dum och elak som inte ger de yngre barnens pengar möjlighet att växa.

Hans tidigare barn kommer att få sin ekonomiska ersättning för att han ev var frånvarande innan.
Han ska inte lägga en femöring till på de barn som redan har i överflöd. 

Han ska betala större delen av boendet eftersom han har två barn som kräver plats och även kostar i både mat och andra driftskostnader. Deras bit ska han stå för ensam, sedan ska dom dela på de gemensamma barnens. Sedan står var och en vuxen för sina egna utgifter. Om man delar upp det i 7 delar så ska han stå för 4½ utav dem. Så visst måste det finnas utrymme för att ts ska kunna spara.
Har han inte råd så får han ta ett av de högre betalda jobben han blivit erbjuden.

Ja det är klart att ts också får göra vad hon kan.

Jag tänker såhär att nej, de tre yngsta barnen kanske inte kommer få en lika stor summa som de äldre. Men jag har hela tiden utgått från hälften av de äldres summa. Om de har 1 mill nu, så utgår jag från att om mamman och pappan skulle splittat pengarna och båda bidragit lika mycket (de var ju gifta=gemensam ekonomi, och dessutom var BÅDA högavlönade) så hade pappan ett sparande på ca 500 000 till dem var. Så om pappan och ts inte kan spara lika mycket som han gjorde innan, och summorna på de yngstes konton inte blir lika stor, så måste han oavsett göra vad han/de kan för att de yngre ska få så mycket som möjligt iallafall.

Då kan pappan iallafall förklara för de yngre att han gjort det han kunde för att det HAN ger är mycket som möjligt. Han kan minska skillnaderna. Sen måste de kanske inte få exakt lika mycket.

JAG har ingen anledning att va avundsjuk, för mina barn blir prioriterade av sin pappa.
Men jag förstår att ts härsknat till över den stora skillnaden.
Hade mannen tänkt som du, så borde han talat om det för ts. Detta är nog inte en sak som hon bara nämnt en gång. Han måste ha visat sig ointresserad rätt många gånger eftersom hon drog till med att dom skulle dela de stora barnens pengar.
Jag håller med dig när du skrivit att ts själv får ta tag i det. Hon får ta tag i mannen och säga åt honom att nu gör vi så här, och din del att bidra med är si eller så mycket.

Därför att ts inte skrivit något om det.

Om han sparar i fonder, även om sparandet är litet, så ville väl ts vetat om det?

Men såklart får vi ju hoppas att han gör det i all hemlighet, eller att ts drar igång det nu.

Då kan vi lika bra leka med tanken att mamman shoppat upp sina pengar och pappan ensam sparat till barnen................

Hallo!! Jag har skrivit "spara på samma sätt (där sätt är kärnan i meningen!) som har gjorde till de äldsta! Alltså i fonder!! Det var någon här som spekulerade kring att det inte var så säkert att mannen och exet egentligen hade sparat så mycket, men att de hade växt eftersom de sparat i fonder.

De små har blivit prioriterade så tills vida att små barns behov går före en tonårings vilja att tex få skjuts, när dom kan ta bussen istället. Små barn tar ju som bekant en hel del tid och ork.

Om man drar en parallell med ts, så sparade han och mamman till de stora när de var gifta, han tjänade bra på den tiden. Sedan efter skiljsmässan så slutade han med det. Sedan när våra små kom, så ville han att även de skulle få en grundplåt med sig, och då började han (vi) spara åt dem. De stora hade redan en rätt stor summa på kontot, så det var aldrig aktuellt för honom att spara mer åt dem. Han prioriterade att de små ska få ungefär samma när de blir äldre.

Sen om man tycker att det är en bra eller dålig prioritering är ju upp till varje person att själv ta ställning till. 
Vissa tycker att små barn ska ställas undan i garderoben för att inte inverka alls på de tidigare barnens liv.

Visst finns det inga garantier, men då har i det minsta gjort lika med alla sina barn. Han har försökt.

Blir det så att det tyvärr går dåligt med fonderna och de inte får så mycket så är det lättare att förklara än att han inte egentligen försökte. Det de då kan göra är att, i den mån de kan, hjälpa de tre yngsta ekonomiskt när de behöver det. Spotta i några tusenlappar till körkort, köpa lite möbler eller nåt när de ska flytta, bidra lite till en resa osv.

De äldre behöver ju inte detta, de har fått sin miljon var. No problemo att förklara för dem varför de yngre ibland får pengar till olika saker.

Om de får väldigt mycket mer, så ja. Lite skillnad gör inte så mycket tycker jag. Så det går båda väger.