Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Ts, jag tycker det är konstigt av din man att han inte vill spara ungefär lika mycket åt alla sina barn. Speciellt när det handlar om så pass stora summor. De pengar han jobbat ihop och satt på ett konto är ju faktiskt hans till dom blir vuxna, och det är väl bättre att värna om en bra relation mellan hans och era barn istället för att det ska uppstå avundsjuka på grund av pengar.

Nu kan han inte göra något åt de pengar som redan är sparade åt särkullarna. Men han kan försöka jämna ut skillnaden genom att se till att de mindre barnen också får.

Just det HAN!!
HAN ska spara lika mycket åt alla sina barn.
Även om en förälder har olika kullar, så ska de aldrig göra skillnad på sina barn.

jag kan ju förstå att du vill att det ska vara rättvist - samtidigt kan det ju inte bli exakt rättvist när alla 5 barnen inte har samma föräldrar.
en variant borde det ju då vara att de 2 äldre barnens sparande delas i två delar, den ena delan får de behålla (det som deras mamma sparat till dem) och resterande delas på fem. 

Förstår verkligen att det känns sårt, även fast vi alla vet att pengar inte är det viktigaste. Vore jag pappan skulle jag övervägt att ta den delen av pengarna JAG sparat till de äldste barnen (kan givetvis inte rök a med att exet vill fördela de pengar hon sparat ihop på mina tre nya barn) och sätta det in på ett nytt konto där jag sparat till alla mina barn på samma konto. Så kunde alla barnen fått efter behov när de behöver dem sen.

Pengar på ett sparkonto till ett barn är inte en gave, barnet ägodel, innan det är myndigt och faktiskt fått pengarna.

Här inne sitter förälder som aldrig i hela helvete skulle kunde åkt på semester till Italia på semester utan ALLA sina barn, för tänk om någon stackare skulle känna sig utanför? Mindre värd? Och fan ta dig om du lägger mer pengar på de gemensamma barnens presenter än på de som får dubbla uppsättningar! Men att ge två av sina barn en mill var och de resterande tre barnen får 50 000 DET är ok?? Spela roll om livssituationen och ekonomin har ändrats, något av han barn kan ändå uppleva detta som grovt orättvist, trots att de fick se sin pappa lite mer. De äldsta får ju även de se sin pappa mer nu.

Jag skulle inte haft mage att gör så iallafall. Rörde det sig om 10-20 000 kanske jag inte brytt mig så väldigt, för nä livet är inte alltid rättvist. Men en skillnad på 950 000kr? Not a chanse in hell!

Han spar väl inte mer till de äldsta barnen nu hoppas jag?

Hade det varit hennes ungar så hade problemet inte funnits. Men nu är det även hans, och då har han ett ansvar att behandla alla sina barn lika.

Det är så noga annars att barn som överhuvudtaget inte har någon gemensam nämnare ska behandlas lika. Men här är det ok att pappan gör skillnad.
Är det okej att göra skillnad med de stora sakerna, så är det även okej att ts tar med hans barn ut för att köpa glass, men sen får de nöja sig med att se på när ts barn äter sin glass.

Jag ska erkänna att när jag började läsa den här tråden kände jag rent instinktivt NEJ, det ts man och hans fru sparade åt sina barn är deras pengar! Men jag måste säga att jag har nog ändrat lite åsikt ju mer jag läst här i tråden. Faktiskt blir det ju en enorm skillnad. Det är jättefint av pappan att hellre spendera tid med sina barn och ja, nog kan ts jobba lite mer och/eller skaffa sig ett bättre betalt jobb. Dock tror jag hon aldrig kommer upp till miljon-summor. Definitivt inte till alla 3 barn.

Jag är fortfarande av åsikten att ts sambos ex pengar får absolut inte röras. Skulle jag och min sambo gå isär och hans nya kräver att det JAG varit med och sparat ska gå till hennes barn skulle jag bli totalt vansinnig. Så. Om ts mans barn har en miljon var i sparande ska hälften icke röras; exets sparade del. 500 000 skulle han ju dock kunna dela lika mellan SINA barn; det HAN lyckats spara. Hans tidigare barn kommer ju fortfarande få mer men det är det mest rättvisa upplägget jag kan komma på. Eller låter det helt orimligt?

Vinst eller ej så tycker jag nog mannen och exet "äger" hälften var, OM det nu inte redan står i barnens namn vill säga. Då är det ju som du skriver, barnens pengar, och då kan man inte göra något oavsett. Pappan kommer ju inte åt dom iallafall då. 500 000 var ett exempel eftersom ts skriver att barnen har 1 miljon var,jag förutsatte att dom sparat (gått med vinst) lika mycket.

Jag tänker bara om man skulle jämföra det med 2 egna biologiska barn så kan det ju vara samma sak där, olika förutsättningar. Hade jag kunnat sparat mer till äldsta barnet hade jag ju velat kompensera mitt mindre barn. Men det är helt klart en svår fråga när det gäller bonusbarn.

Ja. Han kan ju ta intiativet att gå till banken och prata med dem ang långsiktigt sparande. Typ, så här ser det ut nu och så här vill vi att det ska se ut när dom fyller 18. Självklart ska ts också gå med eftersom det är lika mycket hennes ansvar.
Rätt placerade så kommer troligen de mindre barnens pengar också att växa betydligt.

Vi har det likadant som ts bara det att hans barn är vuxna, så vi har sett hur bra det varit för dem med ett startkapital. Sen har ju deras mamma (höginkomsttagare) hjälpt dem mycket också.
Min man tog tag i våra barns sparande och satt och läste om fonder osv. Så jag får ge honom hela äran av att deras sparande växt.

Det är det engagemanget jag efterlyser hos ts man, viljan att även de mindre barnen ska få en bra start. Men sen vet vi ju inte om det är exet som styrde upp sparandet, för att det överhuvudtaget skulle bli av. 
Ts får väl se till att bli mer drivande i sparfrågan.

Ts, det är ju inte dina barn. Och du har inte att göra med deras sparpengar.

Däremot tycker jag att ts man ska testamentera mindre till sin särkull och mer till de yngsta för att jämna ut de ekonomiska förutsättningarna mellan sina barn.