Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Det är mannens pengar som han bör få kunna göra som han vill med (förutom den lagstadgade laglotten).

Vad är rättvisa? Att ge lika mycket? Eller att ge efter behov? Om jag exempelvis skulle ha ett handikappat barn skulle jag personligen tycka att det vore mer rättvist att testamentera mer till det handikappade barnet än de andra eftersom det handikappade barnet har större behov av ekonomisk trygghet. Man vill ju ändå att alla ens barn ska ha det lika bra. Samma i det här fallet. Särkullebarnens behov av pengar lär vara mindre på grund av sparpengarna och kan gott och väl därför ärva mindre pengar än de yngre barnen.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vilken levnadsstandard de har vet jag ingenting om.

Båda måste skriva under när pengarna hanteras och flyttas till nya fonder. Därför så VET mannen vilka fonder de barnen har.

Hade jag varit ts så hade jag tagit minst halva min lön, och satt in på mina barns konto. Sedan hade mannen fått stå för räkningarna mm, så bidrar han indirekt. Jag hade gjort så i lika många år som hans tidigare barn bor vv och har rummen stående. Sedan när dom flyttat så hade vi kunnat dela mitt av.
Det hade blivit en rätt rejäl summa till mina barn på bara några år.

Det gör man ju efter x antal år.

Tyvärr för honom så hade han fått stå för i stort sett allt, till förmån för sparandet. Hade han sagt nej till det så hade jag bara varit tacksam att bli av med honom. Jag skulle inte vilja befatta mig med en man som bara prioriterad sina gamla barn.

Och vad betyder "att leva dyrt"? Det finns inte en chans att det kan betyda att man betala dyrt för boende? Bor man i en stad kan man lätt behöva betala dyrt för en lägenhet som rymmer 5 människor på heltid och två på deltid. Det är inte så lätt att bara ge upp sitt liv i staden, med familj/släkt, jobb, vänner osv, och flytta ut på landsbygden.

Ts har inte förklarat på vilket sätt de lever dyrt.

Har han prioriterat ekonomin innan så får han göra det nu med, så att alla hans barn får samma utgångsläge.
Varför ekonomiskt bistånd?
Det går utmärkt att flytta till mindre och betala underhåll för hans barn istället.

Men hallo!!

Det är ju du som hela tiden tjatar om att ts' är så "dyr i drift". Att hon lever så dyrt.

Att få ett bra betalt jobb är inte gjort sådär bara. Så då måste de ju se över sina UTGIFTER eller hur? Och med så många barn antar jag att de har ett rätt dyrt boende. Håller du inte med? OM det nu är så att hans rika barn har var sitt rum nu, så är ju det det första som måste gå! De får helt enkelt se om det är möjligt att flytta till något mindre. För jag tror inte det är så att de spenderar så himla mycket pengar på annat eller va tror du? Boendet tar nog endel?

Visst är tid med pappa viktigt!

Det kan man som vuxen och etablerat förstå.

Men hur lätt tror du det är för 3 tonåringar att förstå? "Era äldre syskon får en miljon var, men shit asså, ni fick ju mer tid med mig när ni var små, så det är inte så noga va? Här får ni 30 000 var! ;)"

Som tonåring och ung vuxen, i en ålder där det är en jättefördel att ha lite ekonomiska medel (till studier, bil, lägenhet mm) måste det kännas otroligt orättvist att titta på att de du kallar syskon, de som har samma pappa som dig själv, får så mycket och du bara en mindre summa (jämförelsevis). Det kan skapa grundlag för avundsjuka och konflikter mellan syskonen och mellan barn och förälder.

Alltså jag vet inte hur jag skulle genomfört något sådant...? Hade gjort ont i hjärtat att göra de 3 yngsta besvikna.

Visst har ts ett ansvar att även hon spara till sina barn, men det är inte hon som satt 5(!!) barn till världen och sendan valt att bara spara till 2 av dem. Och inte bara sparat men sett till att det blivit mycket pengar till de som har tur och får.

Jag tycker självklart det är bra att pappan vill spendera mer tid med barnen nu. MEN när han nu sparat (gjort vinst) så mycket till de två äldste kan han inte bara vända på klacken och skita i helt i sparandet. För det är viktigt det också. Han kanske får försöka få in lite mer pengar så han kan se till att även de yngre kan få iallafall en god del. Och då kan han givetvis inte förutsätta spara till de äldre. De har ju för fan så det räcker och blir över redan. Han har sparat nog till dem nu. Nu är det dags att fokusera på de som knappt något har!

Men du lägger ju över allt ansvaret för sparandet på ts! Verkar inte på ts som att det var bara hennes mans ex som sparade -hon bidrog. Alltså de båda sparade. Visst kan ts försöka tjäna mer, men det kan hennes man också, så han kan jämna ut lite av de ekonomiska skillnaderna mellan barnen. Hon kan inte tvinga honom, men vi är fler som anser att han borde göra så.

Hur kan du helt och totalt avskriva pappan ansvar? Läs förra inlägget mitt. Bra mer tid med barnen, men när han nu skrapat ihop så jävla massa pengar till de första barnen kan han inte bara skita helt i det nu! Hur rättfärdigar du ts' mans beteende? Vad ska han säga till barnen när de blur ledsna och besvikna och frågar varför de inte kunde fått bara liiite av HALVsyskonens pengar?