Vi som försökt 10 månader

Snacka om att alla känslor ligger utanpå kroppen under en sån här resa. Fick nyss samtal från kvinnokliniken och vi är inbokade för provtagning och läkarbesök. Jag fick lov att fråga henne om det innebär att vi gör en utredning. Ja svarade hon med ett skratt. ;) I början av december har vi läkarbesöket. Tyvärr kan jag inte ta ägglossningsprov pga att jag äter Provera men bra att kolla det som går. Jag är helt skakis och konstigt nog lycklig efter samtalet.

Jag har fått tid för besök hos kirurgen den 20 nov. Inte op då utan träffa henne innan. Känns jätteskönt att allt rullar på:).!

Och om jag hade tur nu då! De hade fått ett återbud imorgon FM så blir redan då!

Jag fattar verkligen ingenting!!! I söndags på äl+15 fick jag ju ett positivt gravtest på förmiddagen... igår kväll på äl+16 testade jag med ett till test o var helt blankt- toknegativt! Hade ändå lite lite hopp kvar att det kanske var för lite hcg på kvällen eftersom det första positiva vart på förmiddagen. Men imorse tog jag ännu ett test som också är negativt :( Är så jävla arg o ledsen nu!! Varför vill inget gå vägen för oss för??!

Slutade med progestronet nu så får se när blödningen kommer igång...:(

Här gick det bara fint hos läkaren och nu väntar vi in operationstid!

När du hade ditt x hade du positiva gravtest då eller vart de också negativa? Jag är faktiskt orolig för det :( men mina test vart ju negativa rätt fort... har lite ont till o från i magen men borde jag inet ha jätteont om det är ett x?

Hur upplevde du det?

Det gick väl både bra o dåligt... var inge x iaf men gulekroppen var kvar därav att jag började blöda igen. Så fick nå gulkroppshormon jag ska börja äta på fredag o sen 10 dagar framåt för att få ordning på kroppen typ.

hade massa frågor till läkaren idag som jag hoppades få svar på. Spermieprov på min man är inte aktuellt, det görs tydligen inte när man ändå kan bli gravid. Ville även få reda på vad våra alternativ är, tex IVF, eller ägg/spermiedonation...men dessa frågor ville hon inte diskutera med mig nu. Det är ju inte aktuellt än sa hon o jag försökte då säga att jag tycker det skulle kännas skönt att veta vad som gäller iaf så att jag slipper fundera på det. Men vi skulle få en tid om 3 månader för att diskutera detta :(

Hon sa även att hennes råd till mig/oss var att låta bli att försöka bli gravid 3-6 månader för att jag skulle återhämta mig både fysiskt o psykiskt. Hon sa att det är hennes råd men att jag självklart gör som jag vill. På ett sätt vore det "skönt" att låta bli ett par månader för jag känner ju själv att det styr mitt liv alldeles för mycket o jag mår ju faktiskt inte bra...gråter en hel massa o kämpar dagtid på jobbet för att inte bryta ihop... Men samtidigt så är ju "stressen" där att tiden bara går...man blir ju inte yngre direkt :(

Jag är så arg o frustrerad o ledsen över hela vår situation, varför ska det vara så svårt?

Då var dagen här o gjord :)

Resultat från både mig o sambon blodprover o spermaprov såg bra ut. Mina äggstockar o livmoder såg fina ut o rörde sig när han tryckte på dem. Såg även att jag haft ägglossning, vilket jag har (tror iaf) varje månad. Sambon hade många o snabba spermier. Allt såg tipp topp ut. Så vidare nu i morgon blir det ett blodprov för mig (sambon e klar) för att kolla hormoner i ägglossningen eller någonting, fatta inte ;) 4dec blir det spolning :/ hjälp.... Men sannolikheten är att detta blir bra oxå då jag såg normal ut där nere :)

Menne mina ägg då? När ser man om de e bra? Genom blodprovet i morgon eller spolningen? Hur tar man reda på det? Även om jag var tipp topp hur har de kollat mina ägg?