Vi som försökt 10 månader
Vi har aldrig nämnt till våra vänner att vi försöker och helt ärligt börjar det kännas lite ensamt att jag inte kan prata med de om något som tar upp en så stor del av mitt liv. På nåt sätt känns det svårare att ta upp det nu, känns lite som en stämningsdödare. Ingen som direkt frågar heller, tror de misstänker att det kan vara en känslig fråga. Men jag vet inte.
Mensen kom på besök idag också. Känns såklart tufft men väljer att se framåt. Den 29e ska vi på vårt första läkarbesök och förhoppningsvis få svar på proverna vi lämnat.
Kämpa på tjejer!
Jag är inte den som är bra att hålla tyst så tre månader kändes nog länge.
Nu när jag sökt hjälp så har jag berättat för min syster och en kompis till som jag fått veta haft bekymmer själv.
Det är viktigt för mig att kunna prata av mig om allt och detta är något som tar upp tankarna största delen av dagen. Så skönt att ha nån till att prata med.
Vill du så tycker jag du ska välja en vän som du vet kommer lyssna och inte döma. Det är jobbigt att gå igenom detta och prata kan göra det lite lättare.