Marsbebis 2016

För tre år sen födde jag min dotter i samma säng och samma rum där Kronprinsessan fött Estelle - i mars kanske vi kan göra om det :)

Imorgon är det dags för ul. Är så otroligt nervös. Är då i vecka 11+4. I vecka 12+0 i min förra graviditet fick jag en störtblödning och blev i princip sängliggande resten av graviditeten. Det är jag också orolig för ska hända igen...

Gårdagen på hästtävlingen blev mer än ok, såg fantastiskt duktiga ekipage och hade jättetrevligt. men efter 12 timmar i kall och fuktig luft var det skönt och lätt att somna i varma sängen

Håller tummarna för ul imorgon, Sandra!

Skönt reflexen! :)

Någon som har ett peppande ord över till mig, jag vet inte varför men jag är så "nervös" över att berätta för föräldrar o övrig familj vilket snart börjar närma sig... Med de två andra barnen kändes det självklart o välkommet, nu känner jag mig inte säker på att det blir bara förtjusta reaktioner, känns som att de tycker att vi borde vara färdiga med småbarn nu... Generationen efter mig har börjat få barn, mina föräldrar har således barnbarnsbarn! Jag är själv sladdis o mina syskon var väldigt unga när de fick barn o jag blev moster o faster som mycket litet barn o mamma var bara 39 när hon blev mormor för första ggn - så det förklarar ju varför det är så här! ;) jag är inte så värst gammal för att vänta en trea (34) men känns ändå som andra tycker jag borde vara klar med barnalstrande. Detta kombinerat med att jag har en sån overklighetskänsla kring graviditeten (som jag hoppas blir bättre efter nästa ul) gör det så svårt att ta klivet över hindret o våga berätta! Tänk om det blir negativa reaktioner som "men räcker det inte nu?" Och "orkar ni verkligen det?" Kan tilläggas att vi haft det ganska tufft mellan varven. Våra föräldrar ställer upp mkt, kommer DE att orka ännu en? Eller ställer vi till det nu? Har ni något råd? :)

Och HUR ska man berätta när det till slut blir dags? Rätt av eller hitta på nåt kul med det, lite spexigt? De andra gångerna har vi skojat till det lite...

Undrar också lite om ni tror att det är ok att ångra sig ang kub även om blodprovet är taget? Vill inte göra kub längre känner jag, men vet inte om det blir impopulärt hos bm...

Ha en go söndag alla, hoppas ni mår bra!

Tack för input. Ja det är väl tänkbart men inte vad man vill höra från dem. Man vill ju att folk ska bli glada! Vi har ordnade förhållanden o ekonomi, har husbygge/renovering, studier och bröllop avklarat redan, tack o lov! våra barn kommer vara 6 o 8 år också när vår sladdis (förhoppningsvis) kommer, så det blir inte tre täta barn. Det är väl just att barnen varit rätt krävande som varit tufft, vi är absolut ingen WT- familj som det kanske lät som utan en skötsam familj på landet Vi har tagit lite hjälp med nån hämtning/lämning då och då, barnvakt någon gång emellanåt - så jag menar inte att vi tagit särskilt mkt hjälp. Men lite mer hjälp i vardagen, dock mkt sällan på helger o så. (Mor- o farföräldrar vill själva ha barnen ibland såklart o ber själva om det, så de ställer gärna upp). Har ingen hjälp av syskon el andra släktingar. Behövde bara lite pepp, kanske nån mer som känner sig lite nervös inför att berätta och som förstår. Lite speciellt nu när det är tredje barnet. Får hoppas att det blir glada miner...

Ok, nu är veckan här.. Är 12+0 idag enligt det VUL vi gjorde för två veckor sen, 11+3 enligt SM. Borde närma oss "safe" alltså. KUB i övermorgon. Och jag är livrädd. Har legat vaken halva natten efter en fruktansvärd KUB-mardröm. Jag vill vill vill verkligen inte att den ska bli verklighet. Önskar så att allt ser bra ut på onsdag, och att jag kan börja tro och hoppas på detta...

Jaha så blev man singel då i vecka 13

Tänker iaf behålla barnet om Kubb-testet går bra på torsdag men detta känns inget vidare.

Är så glad. Ultraljudet visade en otroligt vild och levande bebis!!! Nu kan jag äntligen slappna av.

.

Tack snälla ni för era stöttande kommentarer ang att berätta! Många av er har fått positivt gensvar, så nu känns det lite bättre. <3 Får se när jag vågar ta tjuren i hornen o berätta, men först ul nästa v! :)

Någon som har koll på hur länge man måste ha jobbat heltid innan man tar ut FP för att få full sgi?

Kram!

6 månader, om du redan jobbat upp en sgi sen tidigare. Själv har jag nu jobbat heltid sen första juni, längtar till 1 dec så jag kan gå ner i tid igen,

Måste man anmäla till FK att man gått upp??