Marsbebis 2016

Vår lilla flicka är nu i princip som vanligt igen. Hon äter ordentligt och är pigg i ögonen. Jag försöker nu amma på minsta signal, även om hon åt bara 20 min tidigare. Hoppas det gör att hon får i sig det hon behöver och att min produktion anpassar sig till henne. Vi ska väga imorgon, så hoppas hon börjat gå upp igen efter förra veckans svält och operation.

Apropå operation: ni som snittades, tejpar ni era ärr? Läkarna sa att det ska tejpas, men jag fattar inte hur de menar och med vad för tejp. Tips?

Hur går det med era små? Här är vi redan 2 månader!

I morgon är lillskruttan redan 6 veckor. Tänk vad tiden går fort när dom väl har kommit ut från magen. Som gravid gick 6 veckor så långsamt. Nu vill man istället bromsa tiden så man får njuta längre av bebistiden. Sen skulle jag vilja att dygnet hade fler timmar hinner ju inget. Alice har väldigt svårt å komma till ro på kvällarna just nu. Då jag skulle vilja ha lite med kvalitetstid med dom stora med t.ex bokläsning. Men funkar inte så bra med en som sjunger opera å det bara är jag som duger på kvällen och man är trött å mindre tålamod då.

Men eller hur, visst är det precis så det blir ibland på kvällen - för trött för att äta och inte mätt nog för att sova! Här är det en liten powernap som hjälper iaf i dessa lägen, går att få henne att komma till ro i bärsele.

Annars lunkar det på här, vår lilla tjej är för det mesta en nöjd och go liten dam som "pratar" och ler för fullt. Har haft lite besvärligt med magen som har stört henne men det känns som att det börjar bli bättre tack o lov. Hon har lite svårt att somna riktigt djupt o gott på eftermiddagarna ibland så man får kämpa en del, men ibland sover hon som en stock... Så allt går i perioder. Bröderna är så supergoa mot henne men tyvärr kan det bli lite högljutt o stimmigt här hemma vilket är en liten kamp för oss när lillasyster ska sova. Nu är det snart dags för BVC med läkarundersökning, hoppas det går bra!

Kroppen har allt lite extra mage kvar och själen mår lite dåligt när min lille skriker, annars mår den ganska bra oftast. Det går upp o ner, ibland känns allt superbra, men ibland tufft.

Vår lilla höna mår nu bra! Hon äter gärna och mycket. Jag är också noga med att amma på minsta signal, hoppas på så sätt få henne att gå upp ordentligt nu när vi har 1,5 vecka att ta igen!

Storasyster är jättesnäll mot lillan, men hon är värre mot mig. hon skriker åt mig och blir så vansinnigt arg när jag bara ber henne om nåt enkelt (typ ställa in mjölken i kylen!). Det är säkert en reaktion på sjukhusvistelsen för mig o syrran, men det är frustrerande nog ändå. Svårt att hantera bra också när orken inte är på topp...

Jag får sova helt okej, men är såklart lite sliten ändå. Älskar livet som mammaledig, att ta det lugnt och anpassa dagen till den lilla.

Mår ok i kroppen, men har inte kommit igång med nån träning. Har lite foglossning kvar, så kan inte springa eller hoppa nåt.

Allt kändes väldigt bra tills för ca 2v sen när han började skrika o bröstet inte dög som tröst. Så då vände han lite upponer på min tillvaro. Att han inte somnar vid bröstet längre utan nästan bara i bilstolen gör det jobbigt tycker jag o får mig ledsen, vill nte behöva kämpa så för att han ska somna, det är ju några ggr per dag. Hoppas det vänder snaaaaaart 

Vi var på BVC idag och fröken hade gått upp drygt 400 g på en vecka. Så nu verkar det som om vi är på banan igen! Så skönt!!

Tänk vad lycklig o gråtmild man blir bara av att nån säger att bäbisen växer bra, är stark eller ler sött! Mammahormoner... Tur med nåt positivt med hormonerna som motvikt till all oro!

Idag ska jag på min första mammagruppsträff, kan ju bli trevligt? Blev trevligt förra gången då vi träffade vänner för livet