Madski skrev 2016-01-27 08:41:12 följande:
Jag kör också fortfarande heltid och det fungerar, men känns inte optimalt.. Just nu känns det mest jobbigt psykiskt.. Är irriterad på chefen som fortfarande inte spikat min vikarie, trots x antal intervjuer.. Jag "fick" inte vara med i processen/urval, vilket helt ärligt kändes skit, men just nu har min uppfattning snarare blivit, att jag skiter i hur det går.. Inte riktigt så jag brukar tänka, men, men det vänder förhoppningsvis. Hade tänkt jobba till 11/3, men nu lutar det mer åt månadsskiftet och sen plocka semesterdagar.. Känns jobbigt/irriterande att veta att jag inte kommer att vara med att avsluta projekt som är påbörjade och kan inte påbörja något nytt innan vikarie är bestämd så att jag har någon som kan ta över.. Gaaah! Så som sagt, mest psykiskt för tillfället, men ändå ;)
gravidkrämporna har börjat ge med sig och jag mår faktiskt relativt bra bortsett från ovan och att jag känner mig stor. Halsbrännan är i schack med hjälp av losec, underbart!
Har sjukt mig börjat få noja över hur kroppen förändras, tycker att jag fått tjocka ben och rumpa och nojar över det. Tydliga vener nu och är livrädd för åderbråck.. Har aldrig någonsin inte gillat min kropp, utan alltid varit nöjd. Gick upp 25kg flera graviditeten och gick ner dom väldigt fort och var back on track.. Hoppas och ger mig fan på att jag ska tillbaka till min ursprungliga kropp även denna gång, men har en känsla av att det inte kommer gå lika snabbt/fungera!? Som sagt, många tankar och mycket som känns psykiskt jobbigt nu, men förhoppningsvis är det bara en svacka ock snart är jag back on track.,
Och till Aztec, håller alla tummar och tår för dig och lillen idag!!
Rörig chef kan verkligen ställa till det på alla sätt. Jag känner absolut noll stöd i att ha nedsatt ork och kapacitet. Exempelvis är den tandsköterska jag jobbar med sjuk, men de vägrar boka av patienter för att minska min arbetsbörda... Stressigt som fasen!
Vad härligt att din allmänhälsa är god; känner samma sak. Lätt foglossning tror jag att jag har fått, men genom att gå rätt och inte sitta med benen i kors verkar räcka för att kupera det. Behöver inte ens ta omeprazol längre
. Ang dina känslor kring hur kroppen ändras känner jag igen mig väldigt mycket. Jag hoppas också på att bevaras någorlunda, men egentligen känns det lite förbjudet att känna så;nett friskt barn och en frisk graviditet är ju egentligen tillräckligt! Jag tror att det handlar om att jag inte bara vill vara en mamma utan också mig själv. (Även om det lär ta ca 1,5 år till, hehe)