Elenic skrev 2016-02-07 15:19:19 följande:
Här är är maken lite ambivalent. Å enda sidan vill han packa BB-väska nu, han har kollat upp vart han ska parkera och han vill göra en "plan" för hur vi ska göra när det är dags (vilket jag har sagt är helt omöjligt då vi inte vet vart vi befinner oss eller några andra omständigheter kring när det är dags). Förstår honom då jag har haft snabba förlossningar och vi inte räknar med någon 12-timmars latensfas direkt. Men detta tycks han liksom känna ansvar för.
Att däremot fundera över själva förlossningen, sätta sig in i vad som kommer ske osv - det känns inte alls som han är så på för. Eller det som händer efteråt, alltså själva föräldraskapet.
I mina öron låter det som att han är rädd. Han håller hårt i det han verkligen förstår sig på; logistik! Konkret och tryggt.
vad tror du om den hypotesen?
Även om min man läst på lite, så är han lite likadan; han packar och planerar, surfar på jollyroom, styr med barnvakt. Jag frågade honom vad han känner inför förlossningen och han sa att han är rädd och vill att den ska bli överstökad. Vår dotter föddes med navelsträngen tre varv runt halsen och mild syrebrist, så det var ju läskigt. Jag tänker då att det knappast lär hända igen, medan han har blivit mer varse att det är stora risker med födande oavsett. Jag litar på kroppen och sjukvården, medan han kanske känner sig oförmögen att påverka, vad vet jag.
Din man kanske har hört nåt läskigt från nån kompis eller så?