Elenic skrev 2016-03-16 08:31:26 följande:
Apropå syskon...
Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.
Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.
Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.
Jag vet inte om det beror på ovan, men vi har faktiskt aldrig upplevt någon syskonrivalitet och idag är de de starkaste och bästa vänner man kan tänka sig. De står upp för varandra, älskar att vara med varandra och är jätteschyssta mot varann. Bråk är extremt sällsynt mellan dem. Jag blir ofta rörd till tårar när jag ser det starka band som finns mellan dem.
Nu när sladdis kommer är h*n väldigt efterlängtad av dem båda. (De har tjatat i typ 3 år men av olika anledningar har det inte blivit något förrän nu..) Min största sorg med denna sladdis är att h*n inte kommer få ett mer jämnårigt syskon och därmed kommer gå miste om det fina som h*ns storasyskon har. Men jag hoppas att vi fyra stora i familjen kommer kunna kompensera en del för det ändå.
Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.
Tänkvärda reflektioner om syskon - tack! Dottern ska få ett långt sommarlov, vi säger upp förskoleplatsen innan sommaren och sen ledig med mig/oss till att hon börjar skolan i slutet av augusti. Jag hoppas att det kan lägga grunden till en fin och nära syskonrelation trots att åldersskillnaden blir så pass stor.