Ja, vi är på sjukhuset. I min famn vilar en mycket söt och perfekt liten flicka! hon föddes ikväll och vi väntar nu på plats på BB. Det blev snitt då hon var stressad i magen och hjärtljuden gick ner. Nu mår hon dock bra. Jag med, är så lycklig.
Han är här nu! :) Efter hot om vräkning (skulle ju ringa för tid för igångsättning idag) gick vattnet 07 imorse. Etablerade värkar vid 13 och sonen föddes 15:53. Bad och lustgas som smärtlindring var toppen, men aj fan vad ont det gör - det hade jag ju förträngt... ;) Inte en skråma på mig och jag mår toppen, namnlöse sonen likaså. (Men han SKA heta Ellis, så det så.. ;) ) Kramar!
Är det någon mer än jag som blir tokig på att hormonerna dansar tango I kroppen. Gillar verkligen inte å må så här från glad till nedstämd på en sekund å börja grina för inget. Är inte van alls å vara nedstämd utan är rätt positiv av mig för det mesta. Men känner igen detta från dom andra två. Att om nån vecka går det över sen hjälper det inte att alla i familjen är förkylda.
Elenic; fint namn sonen ska få!
Nelliemeja; känner också igen mig! Man är väldigt emotionell just nu på alla håll o kanter! Vi är också dunderförkylda o har varit typ hela påsklovet (även den lilla är snorig - och ibland känns det som hon inte får luft pga nästäppan ), och det är verkligen det SISTA man behöver när hela familjen är hemma på lov, med rådande sömnbrist mm... Urk! Jag får så dåligt samvete med gentemot de stora barnen, men att vi blev sjuka kan ju ingen råda över... Det känns säkert bättre sedan när ni är friska igen o de värsta hormontopparna lugnat ner sig!
Nu är lillebror här :) värkarna blev täta direkt, första värken vid tiotiden ovh vid midnatt kom vi in till Danderyd och ca 3,5h senare var han född. Underbar personal som peppade mig till tusen. 4365g ich 52 cm gobit som vi nu myser med på fl innan vi ska till patienthotellet vid sju.
Tack för allt pepp de senare dagarna, derbydag behövts!!
Alltså, jag måste skriva nåt om det här.. Du skrev ju något om att du upplevde att stöket med personalen var störande, och nu när jag reflekterat lite inser jag att jag känner mig lite snuvad på min tredje och sista förlossningsupplevelse.
Jag valde ju DS för att jag har två så bra erfarenheter därifrån. Nu hade vi väl maximal otur, eller tur, med den dagen som Ellis valde att komma på. Vi fick ju åka in på DS på koll när vattnet gick och de såg ju då på CTGn att jag hade regelbunda värkar, även om de var hyfsat svaga. Men iom att min tidigare förlossning gått så fort fick vi vara kvar. Däremot hade de inte alls plats åt oss egentligen. Men då det var fullt överallt annanstans I Sthlm lät de oss vara kvar. I en facebookmammagrupp som jag är med I var det inte samma tur. Den mamman var inne samtidigt som vi men skickades hem då värkarna inte startat. När hon ringde in vid 13 och ville komma in var det fullt I hela Sthlm. Hennes barn föddes I ambulansen 45 minuter senare...
Hur som, jag fick inte alls den upplevelse som jag ville ha och blev också störd av all personal. Om jag summerar tror jag att vi träffade 10-12 olika under de 7 timmar vi var där. När vi ringde på personal (gjorde det två gånger) tog det över 10 minuter innan någon kom. Sista 60-minutrarna minns jag mest som ett töcken av smärta och lustgas (jag gick från 5-10 cm på 45 minuter och sedan krystningen på det). Och här känner jag att med rätt stöd och pepp hade det blivit en HELT annan grej. Nu är jag ändå glad over att jag lyckades föda som jag ville med ingen annan medicinsk inblandning än lustgasen, men jag önskar att jag kunnat vara mer närvarande och mindre "fast i smärtan". Tex så skrek jag under utdrivningen, har jag aldrig gjort förut.. Vet inte varför, men jag ville liksom bort, inte vara där. Och det kan jag vara så ledsen för nu I efterhand...
Var födde du nu igen?
Idag är sista dagen sambon är hemma. Så trist vill inte. Vad dagarna har gått fort. Så imorgon börjar allvaret hihi då jag ska lämna den stora på skolan 8:10 å få med mig bebis å mellan tjejen.
Det var samma med min äldsta dotter. Först lyssnade jag för mycket på BB å väntade för länge med napp start. Hon vägrade napp men jag kämpade på med massa olika nappar. Å vid 3 månaders ålder tog hon äntligen napp. Mam tror jag det var. Å tänk vad mycket fortare hon somnade från att ta 3 timmar att komma till ro på kvällen till 20 minuter vilken skillnad. Hon flaskmatades.
Åå i två dagar nu så har jag varit mig själv om ni förstår vad jag menar. Ingen dipp å bli nedstämd eller gråta för ingenting under dagen . Så härligt å skönt. Hoppas nu att det fortsätter så här. Å jag har grejat hemma å lekt med barnen å njutit av dagen.