Lillasyster äter ingenting

Haha ja testa lite tror jag vi alla har gjort :D Mysigt med familjedagar ibland det behöver ni nog! Man ska njuta av sin familj :)

Jag har äldre syskon och i händelse av att våra föräldrar skulle gått förlorade när jag var liten hade de tagit hand om mig också.  Jag älskar dom gränslöst, finns inget bättre än syskon!  

Är övertygad om att du är det bästa för din syster. En sådan sak som att du oroar dig för henne och letar lösningar på problem som uppkommer visar det tycker jag! Finns inte heller någon anledning att hon ska bo hos mormor och morfar när du VILL ha henne hos dig :) 

Kompromissa om maten. Om hon smakar tre skedar/gafflar av den mat ni lagar så får hon sen äta korv/köttbullar/köttfärssås eller vad hon nu vill ha. När tre skedar accepteras utan problem så öka till 4. Fortsätt så och bråka inte om mat. Varken mellan dig och pojkvännen eller med henne.

Ja gud så pinsamt! Hahahahaha, vilket folk det finns alltså  Bästa man kan göra är väl att roas av hur en del är funtade, ren underhållning så här en fredagskväll 

Jag är på "båda sidor" vad gäller detta med mat... Har alltid tyckt att man äter det som ställs fram tills vi började få problem med att få i vår dotter mat :/
Dietisten sa då att vi skulle ge det hon ville ha - (för nej hon åt inte fast hon borde blivit hungrig) utan växte helt enkelt inte bra av att inte få i sig mat :/

Din syster kanske behöver få ha det som när mamma fixade men såklart hon kanske även testar er.
Blir det för jobbigt - prata med BVC o be om att få träffa en dietist!
Lycka till!

Har lillasyster alls fått gå hos en psykolog sen föräldrarna försvann?

Det kan man gärna tro men det ligger ingen sanning i det. Det är vanligt att det är besvärligare för den som är fem att förlora båda föräldrarna än den som är nitton och som har en stabil grund att stå på.

Gör inte mat och ätande till ett problem för lillasyster!. Det ökar risken för ätstörningar i framtiden. Det kommer bli bättre när hon blir äldre. Det är ju inte godis hon vill proppa i sig, så låt henne äta det hon vill tills vidare. Hon äter ju annan mat på förskolan. Laga större portioner av det hon äter och förvara i kyl/frys så att ni enkelt och snabbt kan värma i mikron.

Någon föreslog att låta lillasyster vara med och laga mat, det är värt att testa. Det är också bra att försöka få henne att smaka på det som serveras innan hon får sin favoritmat.

Försök få henne att äta en banan ibland. Bananer innehåller i princip alla ämnen vi behöver få i oss.

Det låter fel att ni måste få pengar av mormor och morfar för att ha råd. I så fall tror jag inte ni får alla bidrag ni har rätt till. Fråga Försäkringskassan och socialen vad ni har rätt till.

Tycker hon ska få äta den mat hon vill äta. Erbjud annat som tex grönsaker men låt henne äta korv eller köttbullar. Hon har gått igenom mycket. NI har gått igenom mycket. Bråka inte om maten just nu. Ta en dag i taget. Hellre att hon är mätt på korv än att hon inte äter alls.

Jag åt bara 3 maträtter i den åldern, idag äter jag allt i princip. En del barn är så och det värsta man kan göra är att bråka och tjata om maten, då äter barnen bara sämre. Ge henne tid och låt henne äta det som går ner men erbjud att smaka annat med men gör ingen grej av det. Mat ska vara något trevligt. Vår äldsta dotter äter i princip inget alls, vi har fått råden att absolut inte tjata och bråka, ge det hon vill ha och låtsas som att det regnar dvs inte öka på genom att tjata, kommentera eller bråka.

Ts, du är en fantastisk person. Att ta sig an ett syskon på heltid är inte självklart för alla. Det märks att du bryr dig om henne.
Prova att låta henne medverka vid matlagningen. Tänk på att vissa kryddor är inte uppskattade av alla, barn som vuxna.
Konstigt dock att inte kycklinggryta med ris gick an, jag älskar det!

Jag vet ju inte hur länge hon har bott hos er men det borde ju vara minst ett halvår, eller flyttade hon innan? Det kan ju vara en trygghet som sitter kvar från mamma om du förstår.

Är ni helsyskon?
Dog era föräldrar i cancer samtidigt? Är du hennes vårdnadshavare?

Jag beklagar er förlust och önskar er all lycka. Låt nu bara din modersinstinkt få löpa på så förblir du säkert en jättebra storasyster och "ny-mamma".

Måste säga att jag är förvånad att socialtjänsten ansåg att två tonåringar var bäst lämpade att ta hand om barnet. Har ni inte någon faster/farbror/moster/morbror som kunde tagit hand om din syster? Vad sa de vid utredningen om vem som skulle ha vårdnad om din syster, erbjöd de ingen hjälp/stöd när de utsåg dig och din sambo att ta hand om barnet?

Du är ju inte mycket mer än ett barn själv och med tanke på ditt mående efter era föräldrars död låter det ju inte som om det är det bästa för varken dig eller systern att du skall ha det ansvar du har över henne istället för att få vara "bara" storasyster.

Så här tänker jag med mina barn. Barn är ett barn och jag är vuxen men vi är alla människor.

Som vuxen bestämmer jag vad som lagas eftersom det är jag som vet vad vår budget tillåter och vad som är nyttigt. Förutom det ansvaret har jag även ett ansvar att laga mat som gillas av alla i familjen (för måltiden ska ju ändå vara en trevlig upplevelse). Lagar inte mat som jag specifikt vet att någon hatar. Försöker i rimlig mån anpassa. Alla kan inte få sin favoriträtt varje dag men försöker gå alla till mötes i rimlig mån i den frågan.

Sedan har jag den filosofin att barn är människor, trots att de är barn ;) därför anser jag de fullt kapabla att själv bestämma om de ska äta av maten som serveras eller inte. Tror inte på tvång eller trug. Det skapar bara aversion och maktkamp. Tror mer på att väcka nyfikenheten för mat. Låter barnen vara med och laga maten eftersom det är roligare att äta det man själv lagat. Kan också oja mig över den goda maten och föregå med gott exempel och själv äta med god aptit.

Barn äter om de är hungriga. Barn reglerar också näringsintaget på egen hand utan att man behöver göra särskilt mycket själv. Äter de dåligt en gång brukar de äta mer nästa dag istället. Så man behöver inte oroa sig för att barnet ska svälta om det äter dåligt vid ett tillfälle.

Ger inte mina barn annan mat om de vägrar äta det som serveras. Brukar istället fråga barnet om hen vill ha lite extra grönsaker/pasta/knäckebröd. Sparar också av maten och värmer det senare åt barnet om de blir hungrigt. Har också ibland gjort lite extra välling på kvällen (barnet märker ingenting) så att det ska slippa bli döhungrigt.

Du gör ett toppenjobb :) Kolla med försäkringskassan, du borde kunna få underhållsbidrag. Du får väl barnbidraget?

Jag å andra sidan anser att det är bra om barn kan placeras inom familjen så långt det är möjligt.

Ts är myndig. Inte den enda unga föräldern här i världen. Vi får väl utgå ifrån att ts säger ifrån om hon inte vill ta hand om barnet och att socialtjänsten har koll på att barnet inte far illa. Om inte annat lär ju förskolan reagera om barnet verkar må dåligt.

Läs mitt inlägg igen så ser du att även jag anser att det är bra om barn kan placeras inom familjen så som Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver (syskon till de avlidna föräldrarna brukar räknas som familj i fall som detta).

Javisst, det finns unga föräldrar, men de brukar oftast inte direkt kastas in i att bli vårdnadshavare till femåringar.

Nu handlar det om en nittonåring som precis i början av sitt vuxna liv förlorar båda sina föräldrar. En ung vuxen som enligt egen utsago själv mått psykiskt dåligt, varit deprimerad efter föräldrarnas död och därför inte klarat av att studera (helt förståeligt). En person som uppenbarligen inte har kunskap om barnets rättigheter och fått hjälp att ansöka om barnpension osv eftersom hon säger att de "får hjälp med pengar från mormor och morfar" så de har råd med mat och kläder till barnet.

Av omsorg om både TS och hennes syster låter det som om de skulle behöva stöd och utifrån hur TS beskriver situationen förvånar det mig att socialtjänsten gjort den bedömning de gjort.