Lillasyster äter ingenting
Så här tänker jag med mina barn. Barn är ett barn och jag är vuxen men vi är alla människor.
Som vuxen bestämmer jag vad som lagas eftersom det är jag som vet vad vår budget tillåter och vad som är nyttigt. Förutom det ansvaret har jag även ett ansvar att laga mat som gillas av alla i familjen (för måltiden ska ju ändå vara en trevlig upplevelse). Lagar inte mat som jag specifikt vet att någon hatar. Försöker i rimlig mån anpassa. Alla kan inte få sin favoriträtt varje dag men försöker gå alla till mötes i rimlig mån i den frågan.
Sedan har jag den filosofin att barn är människor, trots att de är barn ;) därför anser jag de fullt kapabla att själv bestämma om de ska äta av maten som serveras eller inte. Tror inte på tvång eller trug. Det skapar bara aversion och maktkamp. Tror mer på att väcka nyfikenheten för mat. Låter barnen vara med och laga maten eftersom det är roligare att äta det man själv lagat. Kan också oja mig över den goda maten och föregå med gott exempel och själv äta med god aptit.
Barn äter om de är hungriga. Barn reglerar också näringsintaget på egen hand utan att man behöver göra särskilt mycket själv. Äter de dåligt en gång brukar de äta mer nästa dag istället. Så man behöver inte oroa sig för att barnet ska svälta om det äter dåligt vid ett tillfälle.
Ger inte mina barn annan mat om de vägrar äta det som serveras. Brukar istället fråga barnet om hen vill ha lite extra grönsaker/pasta/knäckebröd. Sparar också av maten och värmer det senare åt barnet om de blir hungrigt. Har också ibland gjort lite extra välling på kvällen (barnet märker ingenting) så att det ska slippa bli döhungrigt.
Du gör ett toppenjobb :) Kolla med försäkringskassan, du borde kunna få underhållsbidrag. Du får väl barnbidraget?