Lillasyster äter ingenting

Måste säga att jag är förvånad att socialtjänsten ansåg att två tonåringar var bäst lämpade att ta hand om barnet. Har ni inte någon faster/farbror/moster/morbror som kunde tagit hand om din syster? Vad sa de vid utredningen om vem som skulle ha vårdnad om din syster, erbjöd de ingen hjälp/stöd när de utsåg dig och din sambo att ta hand om barnet?

Du är ju inte mycket mer än ett barn själv och med tanke på ditt mående efter era föräldrars död låter det ju inte som om det är det bästa för varken dig eller systern att du skall ha det ansvar du har över henne istället för att få vara "bara" storasyster.

Läs mitt inlägg igen så ser du att även jag anser att det är bra om barn kan placeras inom familjen så som Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver (syskon till de avlidna föräldrarna brukar räknas som familj i fall som detta).

Javisst, det finns unga föräldrar, men de brukar oftast inte direkt kastas in i att bli vårdnadshavare till femåringar.

Nu handlar det om en nittonåring som precis i början av sitt vuxna liv förlorar båda sina föräldrar. En ung vuxen som enligt egen utsago själv mått psykiskt dåligt, varit deprimerad efter föräldrarnas död och därför inte klarat av att studera (helt förståeligt). En person som uppenbarligen inte har kunskap om barnets rättigheter och fått hjälp att ansöka om barnpension osv eftersom hon säger att de "får hjälp med pengar från mormor och morfar" så de har råd med mat och kläder till barnet.

Av omsorg om både TS och hennes syster låter det som om de skulle behöva stöd och utifrån hur TS beskriver situationen förvånar det mig att socialtjänsten gjort den bedömning de gjort.