Är det fler än jag som är så jävla trött på det äckliga PK-ordet "partner"? Så extremt neutralt och intetsägande. Allt för att ingen i hela världen ska kunna ta illa upp för att man säger pojk- och flickvän.
Partner är ett av de mest opersonliga ord jag känner till? Är det en älskare eller en affärspartner? Partner för att beskriva en man eller hustru har kommit in genom feminismen och deras iver att utrota alla könsbestämda ord. Allting ska vara neutralt som bekant.
Hoppas du på en saklig debatt här också eller gällde det endast småflickor i stringtrosor?
Hoppas du på en saklig debatt här också eller gällde det endast småflickor i stringtrosor?
Tycker du att "sambo" också är vidrigt, opersonligt och äckligt pk?
Tycker du att "sambo" också är vidrigt, opersonligt och äckligt pk?
Tänkte samma som den över att ibland finns inget rätt ord än partner. Pojk/flick-vän eller kille/tjej börjar kännas lite löjligt. Partner är alltså mer seriöst. Min kvinna går ju att säga men min man misstolkas ju till make... Karl funkar ju ibland. Brukar jag kalla min. Men vi är ju sambos också.
Men när man ska fråga någon om den har en partner är det väl det bästa ordvalet då den kan ha pojkvän, fästmö, make eller sambo osv. Då är det bättre att bara fråga: "har du någon partner då?" Typ. Så jag tycker ändå det är ett bra ordval när det passat sig.
Jag tycker det känns bra att använda, vuxet och seriöst. Livspartner liksom. Ser det inte som ett jämställdhets ord då mamma använt det i min uppväxt rätt mycket. Men ändå är det väl jättebra att det blir mer rättvist istället för att anta att alla killar har flickvänner och tvärtom. Det kan vara riktigt jpbbigt att få höra hela tiden.
Men hade jag som kvinna fått en flickvän hade jag nog velat kalla henne det så de vet direkt att jag lever med en kvinna typ. Men i visda situationer spelat det ingen roll och då passar partner ypperligt.
Sambo betyder något. Man sambor med någon. Partner däremot kan betyda vad som helst och är mer neutralt.
Jag sambor med min partner! Vi är sambos!
Ja, alltså min kvinnliga affärskollega och jag sambor tre veckor under sommaren.
Jag säger "partner" för att "fästman" låter så jävla löjligt.
Din tolkning att jag skulle göra det för att vara PK är alltså felaktig, vilket lägger problemet hos dig, och inte hos dem som använder ordet.
Jag säger partner för att:
1: Pojkvän/kille är någonting våra pre-teen och tonårsbarn säger om sina pojkvänner(resp. flickvänner, åt det hållet). Det låter lite som en markering om hur icke-seriöst det är.
2: Fästman är för mig ett väldigt specifikt ord, som hör ihop med förlovning. Man förlovar sig, har från den dagen en fästman (eller en fästmö) och man tänker gifta sig inom ett år. Jag vet att folk förlovar sig till höger och vänster, men men. Dessutom känns ordet hopplöst gammalmodigt.
3: Jag och min man (för det kan jag absolut säga) är ett team, vi är partners. Partners in crime, partners in life. Vi behöver vara partners, ett team, ha ett samarbete för att få ihop vardagen med barn och jobb och hushåll och aktiviteter. Det finns många "kärlekspar" som inte är partners, det ser man tydligt här på Familjeliv.
4: Den juridiska termen för vårat "äktenskap" är just "partnerskap", så det kanske faller sig mer naturligt då.