Död åt ordet "partner"!

Jag säger partner för att:
1: Pojkvän/kille är någonting våra pre-teen och tonårsbarn säger om sina pojkvänner(resp. flickvänner, åt det hållet). Det låter lite som en markering om hur icke-seriöst det är.

2: Fästman är för mig ett väldigt specifikt ord, som hör ihop med förlovning. Man förlovar sig, har från den dagen en fästman (eller en fästmö) och man tänker gifta sig inom ett år. Jag vet att folk förlovar sig till höger och vänster, men men. Dessutom känns ordet hopplöst gammalmodigt.

3: Jag och min man (för det kan jag absolut säga) är ett team, vi är partners. Partners in crime, partners in life. Vi behöver vara partners, ett team, ha ett samarbete för att få ihop vardagen med barn och jobb och hushåll och aktiviteter. Det finns många "kärlekspar" som inte är partners, det ser man tydligt här på Familjeliv.

4: Den juridiska termen för vårat "äktenskap" är just "partnerskap", så det kanske faller sig mer naturligt då.