Vems är problemet?

Kan du verkligen styra dina känslor så att du aldrig blir besviken är det ju skitbra. Ett liv utan förväntningar kanske är bra, jag vet inte.
Men jag fungerar inte så. Om alla fungerade så skulle ju livet vara jätteenkelt, då skulle det inte finnas några krig.

Om TS bara lägger ner sina förväntningar på sex så blir han ju nöjd. Alla nöjda alltså... även utan sex...

Jag tror det är ett problem som varit och är i alla tider och alla kulturer. Men det diskuteras sällan öppet, därför ser det ut som det inte existerar.

Förr var det förstås ett mycket större problem eftersom samlag ofta resulterade i barn. Jag tror att det var ett helvete för många kvinnor förr, dom ville inte ligga eftersom dom inte ville få fler barn. Men eftersom mannen hade makten och religionen på sin sida så blev kvinnan tvungen att ställa upp på sex. Min egen farmor är ett bra exempel på det. Elva barn och en make som tyckte att preventivmedel var en synd.

När jag läser det här inlägget förstår jag varför vi har så olika åsikter.
Helt klart har du aldrig upplev en så stark sexdrift som är vardag för mig och många andra. Du har sex mer "för nöjes skull" medan många andra har ett oerhört stort behov som liksom bara ropar efter att tillgodoses. Och ett behov som får oss att må dåligt om vi inte lyckas...
Vet inte om det handlar om manligt/kvinnligt eller om det är mer individspecifikt?

Det kan jag förstå att han inte tjatat, med sex en eller två gånger i veckan uppkommer aldrig det problemet.

Men frågan är ju vad som skulle hända om du inte hade lust på tre månader?
Fortfarande öppen kommunikation och din man skulle naturligtvis inte bli besviken eller?? 

Javisst vore det jättebra om alla kunde ta det så lätt..  Det är väl självklart!
Alla vet väl rent logiskt att man aldrig borde vara sur eller arg eller ledsen - men tyvärr funkar det inte så på alla. Jag funkar inte så även om jag skulle vilja.

Ni som fixar att inte visa era sina känslor tror att det är enkelt eftersom ni kan - men ni fattar inte att alla inte är som ni. Det är ett typiskt misstag att den som är på ett visst sätt inbillar sig att alla kan välja samma väg som er. Men så ser inte verkligheten ut. Vi är alla skapta olika.

Jag fattar nog inte riktigt resonemanget? Ska man visa sina känslor eller ska man inte visa sina känslor?
För min del tycker jag att min partners känslor är ett jätteviktigt verktyg i vårt samliv. Jag vill att hon ska visa sig besviken när hon blir besviken, och jag vill att hon ska bli arg när jag gjort något som inte passar henne. Jag läser av hennes känslor och försöker anpassa mig efter dom. Känslorna är ett jätteviktigt kommunikationsmedel, lika viktigt som ord. Att försöka bita ihop och dölja sina känslor tror jag är ett misstag, det kan skapa missförstånd. Jag vill veta hur min partner känner.

Kan ju säga att du inte har en aning om hur jag är i verkligheten.
Det finns nog få som skulle uppleva mig som tjurig eller arg - troligtvis ingen. Det jag diskuterar här är min åsikt, inte mitt sätt.

Jag har levt med samma kvinna i 40 år, det är bara hon som kan svara på om mitt sätt fungerat. Jag har aldrig i hela mitt liv tjatat om sex - ett nej har alltid varit ett nej. Men jag har säkert visat att jag varit besviken ibland...

Och jag tog nog i lite när jag drog igång diskussionen, det gick lite prestige i åsikterna och jag spetsade kanske till det lite.  Och som du vet har jag svårt att hålla inne mina känslor, satt och retade upp mig på vissa saker.. Men jag får väl försöka tygla mina känslor..  

Det där är ett problem som också kan diskuteras, kanske skulle ha en egen tråd egentligen.
I många fall är det så att kvinnan lägger ansvaret på bådas njutning på mannen. Kvinnan överlåter till mannen att styra hela händelseförloppet och förväntar sig att han ska göra ett bra jobb som slutar med att båda får orgasm. Man ser massor av exempel här på FL hur mannen värderas som älskare, ofta förväntas han veta utan att någon berättat för honom hur det fungerar.

Och då blir problemet för mannen att han inte blir nöjd förrän kvinnan fått sin orgasm - vilket naturligtvis får till följd att kvinnan känner sig pressad att få orgasm för att mannen ska känna att han klarat av sitt jobb...

Det bästa skulle vara om kvinnan kunde ta mer ansvar för sin egen orgasm - men då uppkommer lätt problemet att mannen måste ta kritik - och att ge kritik eller ta kritik är nåt av det svåraste som finns oavsett om det gäller män eller kvinnor. Speciellt när det gäller sex.

Sex är inte enkelt!  Och jag tror att 99% av problemen egentligen beror på bristande kommunikation.

Håller med i det här. Jag tror att känslorna betyder väldigt mycket - både för kvinnor och för män. Annars hade inte så många män hängt kvar i förhållanden med gles sex.
Sexet blir heller inte sämre med åren. Det kan gå upp och ner, men totalt sett tror jag många får bättre sex när man blir äldre. Mer känslosamt och mindre prestigeladdat. Iaf min egen erfarenhet. (Jag är 59 år, 40 år med samma partner.) Jag var nog ganska "överkåt" när jag var yngre, nu är vi mer på samma nivå. Nästan iaf.
Men som allt annat är det förstås olika för olika individer...

Håller fullständigt med. Har själv varit där. Man har bättre sex när man har kontinuitet. Om man har sex sällan blir det också lite större press att det blir bra. Har man ofta gör det inte så mycket om det inte blir helbra varje gång - man vet att det snart kommer en ny chans.

Intressant beskrivet - att män inte frågar vad kvinnan vill ha.
Men hallå ! - varför måste mannen fråga? Kan inte en kvinna öppna munnen och berätta utan att mannen frågar????  
Det är aldrig nån som frågar mig - jag får snällt be om det jag vill ha.

Håller till stor del med MRFlex, jag tror också att flertalet kämpat på ordentligt för att försöka hålla sexet vid liv - och säkert jobbat hårt för att deras partner ska få fint sex. Men det hjälper inte alla gånger, många prioriterar helt enkelt inte sex, det är betydligt viktigare med ett snyggt hem. (bara som exempel, men för många kvinnor kommer sex långt ner på prioriteringslistan.)

Det är ganska typiskt att dom som inte har problem övervärderar sin egen insats när dom kanske helt enkelt haft tur att hitta en kåt partner. Och dom inbillar sig då att det är "fel" på dom som har problem.

Och då är det viktigt att han får svar på tal också...

Jag tror att många kvinnor är dåliga på att utforska sin egen sexualitet - dom vet inte själv vad dom egentligen njuter av utan förväntar sig att mannen ska "hitta" rätt sätt. (Här på FL:s sexsidor finns nog dom kvinnor som är intresserade av sex - men ute i riktiga världen finns massor av kvinnor som inte är lika engagerade i ämnet.)