Fin mage Ananas!!! 
Helendi: Grattis till milstolpen RUL! Härligt att se lilla livet igen! 
Huvudvärken sitter i men har börjat med Niferex nu så jag hoppas att det är det som saknas och behövs.
Var för övrigt med om en seriekrock idag på E4:an... 
Jag och bebis mår bra efter läkarkontroll, men jag är skärrad och psykiskt ostabil nu efteråt känner jag. Bilen är helt mos där fram. När fan ska min otur sluta?!
Dom säger ju att har man mycket finnar och fult hår, väntar man en tjej. 
Spännande att se om det stämmer på er. Jag fick lite finnar på bröstet förra graviditeten, ingen skillnad på hår eller hud annars. Denna gång har det varit exakt likadant så det kanske är en pojk igen? 11 dagar kvar till könsultraljud...
Har börjat bli väldigt trött, svullen och tung i benen, så igår köpte jag på mig tre par stödstrumpor! Nån annan?!
Tröttheten som var tidigare har lagt sig, nu är det den allmänna sjukdomskänslan som känns som om jag vore påkörd eller nyopererad... Totalförstoppad, jättesvullna och ömma ben, megahuvudvärk och allmänt nere. Tuff period nu, men jag vet ju att det går över (förhoppningsvis)...
1 v kvar till vårt könsultraljud!! Såå nervös nu, lever den verkligen fortfarande? Vem är det som gömmer sig därinne?
Cyanea: Glöm inte att du väntar ett barn, inte ett missfall! Att ha RUL som milstolpe är lite "old" enligt mig. För ett par år sen var ju det det enda u-ljud man gjorde, klart det blev många upptäckter där, både positiva och negativa. Nu har du ju gjort otroligt många ultraljud och allt är tipptopp varje gång. Räkna u-ljudet hos specialisten som milstolpen, att nästa vecka bara är en minikoll. Njut av din graviditet och din fina kula! Även om du är en på miljonen att det skulle hända något på resterande av vägen så får du ta i det då. Att då ha fått berätta en fantastisk nyhet för omgivningen och senare få allas stöd och förståelse är mycket mer värt än att gå runt i tystnad och med ständig oro.
Jag kan säga att när jag hade fött förra gången trodde jag fortfarande inte på att vi skulle få åka hem med en bebis. Det var först när vi spände fast honom i babyskyddet och tog med MC'Donaldsmat hem som det hela blev verkligt...
Och oron slutar inte när bebisen är ute heller tyvärr...
Njut av din tid som gravid, den går över oerhört fort och du kommer att sakna den så fort du fött! Många kramar
Min kula går inte att dölja över huvud taget... Känns väldigt bra trots att den är stor!
Kände första rörelserna utanpå igår när jag låg ner på britsen och gjorde mina fransar. Fantastiskt!!
Med första barnet kände jag inget "riktigt" förrän i v. 21 ca... Jättejobbig väntan. Och sen när man väl känt några gånger tänker man jaha, var det det som kändes? Det kommer när det kommer! Och även fast jag känt av tidigt denna gången så är det inte speciellt mycket eller ofta. Fladdret låter ju toppen!
Om ni ligger ner platt på golvet ex och håller in magen, känner ni ingen liten bula alls då?
En annan har gått upp 6 kg redan och ser ut som en riktig rulta... Hjälp!!
Haha! Då håller jag tummarna att den kommer snart!
Min kula v. 19 liggandes. (Med sovande barn bredvid)
Har också problem med ryggen nu, ischiaspunkterna...
Håll tummarna för u-ljudet i em! Jag tror det är en pojk...
Förstår att ni är oroliga, jag glömmer aldrig känslan av att jag visste och var fullt övertygad om att vi skulle få åka hem tomhänta från bb. Men nu sitter min snart 3-åriga son jämte mig i bilen och tittar bortskämt på youtube-klipp... Vad jag heller inte kan fatta är att vi precis varit och kollat på LILLEBROR som ska komma till oss i januari, en trind och rund liten gosse på knappt 300 g. Det jobbiga är att läkaren hittade två cystor i hjärnan, men de ska tydligen vara vanliga och försvinna av sig själva innan v.25... Håller tummarna för det!
Denna graviditeten är helt annorlunda. Fastän vi kämpat ett bra tag med denna med och man är försiktig på alla sätt och vis så har man liksom inte ro eller tid att sitta och oroa sig dagarna i ända som man gjorde med första.
Mitt råd är att njuta av tiden som gravid, läs positiva saker, faktasaker om graviditet och förlossning. Titta på filmer, läs böcker om små nyfödda rosiga bäbisar. Då smälter man inombords och påminns om det fina man faktiskt bär på! Tiden kommer aldrig tillbaka, om u-ljudet visar på något tråkigt, ta i det först då! Ni kan ändå inte göra något åt det hemma i soffan. NJUT och ta en dag i taget!
Förstår att ni är oroliga, jag glömmer aldrig känslan av att jag visste och var fullt övertygad om att vi skulle få åka hem tomhänta från bb. Men nu sitter min snart 3-åriga son jämte mig i bilen och tittar bortskämt på youtube-klipp... Vad jag heller inte kan fatta är att vi precis varit och kollat på LILLEBROR som ska komma till oss i januari, en trind och rund liten gosse på knappt 300 g. Det jobbiga är att läkaren hittade två cystor i hjärnan, men de ska tydligen vara vanliga och försvinna av sig själva innan v.25... Håller tummarna för det!
Denna graviditeten är helt annorlunda. Fastän vi kämpat ett bra tag med denna med och man är försiktig på alla sätt och vis så har man liksom inte ro eller tid att sitta och oroa sig dagarna i ända som man gjorde med första.
Mitt råd är att njuta av tiden som gravid, läs positiva saker, faktasaker om graviditet och förlossning. Titta på filmer, läs böcker om små nyfödda rosiga bäbisar. Då smälter man inombords och påminns om det fina man faktiskt bär på! Tiden kommer aldrig tillbaka, om u-ljudet visar på något tråkigt, ta i det först då! Ni kan ändå inte göra något åt det hemma i soffan. NJUT och ta en dag i taget!