Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Hörrni, hur har ni det med tröttheten? Vänder det någon gång? Jag är så extremt trött på jobbet nu. Tiden efter lunch och fram till att jag får gå hem är värst och folk har börjat kommentera att jag ser trött ut. Inte det roligaste att höra när man gör sitt bästa för att bita ihop och dölja det.

Vi är 25 pers på mitt arbete och jag har bara berättat om graviditeten för de tre närmsta och chefen, men spekulationerna går nog igång snart. Mina järnvärden är bra iaf, så hoppas jag piggnar på snart.

Idag ringde jag BM för att dubbelkolla fosterrörelserna. Jag känner lite mindre den här veckan än förra. Inte så att det är helt stilla dagarna runt, bara mindre. Hon sa, förstås, att det var heeelt normalt att det bara känns till och från just nu och att det är flera veckor kvar innan det ska kännas varje dag :) Så skulle någon av er oroa sig för det så vet ni nu ;) 

Sen läste jag en artikel från SVT idag om de fyra kvinnor som fått barn efter livmodertransplantation. Underbart goda nyheter tycker jag! Sen var jag dum nog att läsa kommentarerna till artikeln, och jag blev så himla ledsen. Där ifrågasattes möjligheten att få hjälp att bli med barn för skattepengar eftersom det inte direkt är något livshotande tillstånd. 

Visst vet jag om att inte alla tycker att det vi får hjälp med är nödvändigt, det är ingen nyhet. Visst kan jag förstå att en del väger det mot t.ex. cancerbehandlingar och att det i det sammanhanget kan kännas oviktigt. Men att veta om all smärta man gått igenom för att hamna här... att veta att det finns folk som inte tycker att vi är värda det här... det gör ont i mig :'(

Ska man resonera med den etiken - att alla behandlingar inom sjukvården inte är nödvändiga - då skulle man ju behöva ifrågasätta många andra också. Skulle det verkligen vara OK att inte bekosta fetma-, drog- och rökningsrelaterade sjukdomar för att de är självförvållade? Ska vi skippa estetisk kirurgi för de som t.ex. behövt ta bort bröst pga cancer för att det inte är livsnödvändigt? Eller skita i att operera gomspalt för att det bara är en ren skönhetsoperation? Behandla psykiska tillstånd för att de inte är livshotande eller direkta sjukdomar? 

Måste det vara så svårt för folk att förstå smärtan i att inte kunna skaffa barn och nyttan i att hjälpa oss istället för att vända oss ryggen? Barn är ingen rättighet, det tycker inte jag heller, men här sitter förbannat många bra föräldrar utan möjlighet att kunna bli med barn på egen hand medan en hel del folk som inte borde få lov att ha barn kan yngla av sig hur som helst utan att någon kan göra något åt det. Är det logiskt? 

Förlåt för långt och bittert inlägg... Jag blev bara så ledsen och uppgiven :( 

Härligt att läsa om era magar som syns och fosterrörelser. Själv har jag ingen gravidmage att tala om och några fosterrörelser känner jag inte. Har tyckt mig ana nåt fladder några ggr bara. V. 17 idag och jag har aldrig varit så orolig för att pyret där inne inte lever längre. :( Och vi som åker på bröllopsresa imorgon. Hade verkligen behövt se pyret innan. Varför är man så hemsk mot sig själv?

Med första barnet kände jag inget "riktigt" förrän i v. 21 ca... Jättejobbig väntan. Och sen när man väl känt några gånger tänker man jaha, var det det som kändes? Det kommer när det kommer! Och även fast jag känt av tidigt denna gången så är det inte speciellt mycket eller ofta. Fladdret låter ju toppen!

Om ni ligger ner platt på golvet ex och håller in magen, känner ni ingen liten bula alls då?

En annan har gått upp 6 kg redan och ser ut som en riktig rulta... Hjälp!!