Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Till er som fortsatt kämpar er i mål, håller tummar för allas välgång. Från första tickande hjärtat till sista skälvande veckorna/ dagarna...

Redan, man orkar faktiskt inte hur mycket som helst. Skönt att få avlastning kan jag tro! Vi är hemma båda två än, men det blir ändå intensivt med vardagen och en smågalen treåring i huset. Hur yttrar sig en immunattack, flera av er har säkert beskrivit det innan, känns det som att bli sjuk? Min rygg tar också stryk av ammandet, ovant att sitta så, hur bekvämt jag än försöker få det så får hon inte igång det så då sitter jag och spänner mig helt säkert. (Ligger ibland för att variera).

Jag svullnade massor efter förlossningen (KS) det är visst inte ovanligt? Känns otäckt, nu har det börjat gå ner men kunde knappt böja mig för det tryckte upp i halsen / huvudet, bläh. Försöker sitta med benen högt, men hela kroppen svullnade ju.

Ha en trevlig lucia!

Lana, vet du, jag tänkte på dig häromdagen. Så orättvist, jag slutade blöda inom en vecka!!! efter kejsarsnittet. Jag hade gott kunnat få blöda ett tag, det spelar ju liksom ingen roll....

Jag hade tydligen ett bra snitt, även om de fick skära genom moderkakan (jag låg bara och väntade på att få höra att jag höll på att förblöda...) så blev snittet inte så stort och inte heller blödde jag så mycket. Fick bara lite blod. Lättnaden när jag hörde henne skrika (halvvägs ut tydligen) var oändlig, vilken seger att hon inte kom ut som en trasa. Sedan hörde jag att jag fick cytotec, där kom nästa småpanik, men jag lyckades förtränga det för då kom världens finaste slemmiga blodiga bebis och fick ligga kind mot kind på mig.

Spännande JZ! Jag hade rejäla förverkar varje natt några timmar med fem minuter emellan i flera veckor förra graviditeten. Lurigt. Men dig har de ju koll på!

Ang medicinering minns jag inte utan att kolla upp det...

Du är säkerligen inte helt ensam om det, eller, jag vet att du inte är det. Efter 6,5  år ligga på schema är jag inte så sugen och är jag det är det alltid opassande. Hormoner upp och ner i flera år dessutom. Hoppas någon kan komma med bra tips, själv kan jag bara sympatisera med dina känslor än så länge! Jag tänker att just nu njuter vi av stunden med de små, vi får vara nära i det. Om det känns som det går för långt får man antagligen bara ta sig i kragen och sätta igång? I vårt fall har vi inte tillgång till barnvakt heller, annars kan man säkert fixa en mysig hemmakväll utan störning och få till det? Huvudsaken måste ju vara att ingen av er känner att det är dags för en ny partner för den sakens skull. Förhoppningsvis har man ju ett långt rikt liv inkl sex framför sig, kanske bara inte just nu...

Grattis!!! Njut!!

jmt, kom på, har vänner som bestämt dag och kockslag för sexliv. Funkar för dem, blir något att se fram emot...

JZ79 grattis!!! Huvudsaken är att han är ute och det gick bra, eller hur. Njut! Hoppas allt går bra.

Pink lily, jag har varit gravid sex gånger och bara mått illa på kvällen... Två resulterade i barn så det var samma vilket som. Man analyserar ihjäl sig, det är en bieffekt... Pepp!

Usch, så jobbigt att det fortsätter strila fostervatten Swede!

I dag orkade jag åka till 34/ NEO och lämna mjölkprov och blodprov, nu hoppas jag att jag i alla fall kan donera lite mjölk till behövande bebisar. Skickade en tanke till er JZ och er son! Kunde inte låta bli att kasta långa getögat efter varje förälder och barn som passerade om du råkade passera och såg en gloende människa...

Håller tummarna för dig Niki!