Frazze: aha,du är så ung så du inte vaccinerats mot det. Men risken är ju liten att smittas vad jag förstått så vi hoppas på det!
Om lillen skulle komma nu är det ju inga fara alls. 
Jag tror för egen del aldrig att jag håller ihop tills b.f. Ligger hela tiden minst 2 veckor före i hur man kan/"ska" må så nu ligger jag på v.27 typ. Tar en vecka i taget!
Frazze: man tar inte itu med saker förrän de hänt så måla inte f*n på väggen än! Nu håller vi hoppet uppe!
Jag vet inget alls om dina andra bekymmer, men fråga b.m tycker jag.
B.f 2/12 och får inte gå en dag över. Blir det k.s blir det ju tidigare hur som helst. Känns bara som det kommer bli ännu tidigare av sig självt. Redan mycket sammandragningar om jag anstränger mig. Och det gillar inte lille skrutt för då blir det världens fart! Trots det blev jag inspirerad av dig och din omorganisation och "boande" hemma. Har ju massor med grejer och kläder från min barndom kvar, men röran i förrådet gjorde att jag hade noll koll. Nu har vi städat/ordnat upp hälften-jag mest sittande på en stol dock - så det känns överkomligt nu. Har ju min urtjusiga barnvagn kvar som kräver bara aningens fix för att bli superfin. 
Oroa dig inte nu-allt löser sig! Kram!
Frazze: bra nyheter! Jag har också mycket tjejkläder, men även för pojk och lite annat smått o gott. Ska sy om en gammal babykorg att ha första tiden. Börjar känna lite panik nu för nu först börjar det gå upp att det nog blir barn och det fattas ju mycket ändå! Och orken är blä... Men en dag i taget! Kram!
Till b.m igår. Körde själv och gjorde lite annat också vilket helt tog knäcken på mig. Låg och delvis sov 3 timmar sen! Blir absolut ingen bilkörning längre än de 4 km framöver.
På plussidan: bebben lever och hjärtat slog med 140 slag. 
Urinprov, sockervärde och blodtryck var bra. 110/70.
På minussidan: lågt hb. Köpte Duroferon får se hur det går med magen. Gått upp 12 kg!! 
Varav 3 kg senaste 5 veckorna. Men vad göra-har ju ätit som en gris och vilat sen april... Bara 9 kg till så passerar jag makens vikt, huvva.
Och sen detta märkliga att de absolut inte fattar att jag och bebben inte kan ha olika rh-faktor! Man får liksom inte göra ED med olika faktor. Jag vet min blodgrupp sen jag var blodgivare för över 20 år sen dessutom. Andra som fått tjafsa om det här?
Jag orkar inte vara gravid längre vare sig fysiskt eller psykiskt och varje sekund tro att barnet ska dö så nu tänker jag sluta låtsas som om vi ska få barn. Tänker plocka bort det vi har och inte skaffa nånting mer. Ett besök till hos b.m ,sen säger jag nog nej. Det ger ju ingenting! Ångrar mig t.o.m...
Grattis Frazze!
Det är bara värt det om man får barn vilket jag aldrig trott. Tror inte bebben lever alls och gruvar mig nåt fruktansvärt för att gå till b.m och inte höra hjärtljuden. Men maken tänker tvinga mig... Jag har aldrig i mitt liv varit med om nåt värre än att "vara gravid" i flera månader. Total ångest är det! Och verkligen bortkastad tid ifall man inte får barn vilket man ju aldrig vet. Då återstår bara döden för det här gör jag inte om då! Maken står inte på min sida heller för han är så dumtjurig och naiv så han faktiskt tror att vi ska få barn. Skulle bebben leva på onsdag tänker han tvinga mig att handla mammakläder också och gå på UL och t.o.m att träffa spec.läkaren!! Så inget stöd nånstans... Inte irl och inte på nätet. Har aldrig varit så ensam i hela mitt liv... Hade hellre dött för länge sen än gått igenom detta.
xxx4: tack,du menar säkert väl, men jag är inte mottaglig. Jag litar inte på nån mänska och allra minst inom vården. Jag har sagt det förr och säger det igen-prat ger inte ett levande barn! Prat ger ingenting egentligen. Typ "jag tror mitt barn har dött och har missfallsångest varje natt"- svar "jamen, det är så ovanligt så här sent så så får du inte tänka". Jaha och det gav? Just det-ingenting! INGEN kan lova mig ett levande barn och varför ska jag då ödsla tid på dom? Dessutom, åka bil 3 mil, må skitdåligt fysiskt, sitta på förlossningen - en avdelning jag av hela mitt hjärta HATAR sen mitt sena missfall- usch nä... Blir tillräckligt jobbigt om bebben nu lever att gå dit och träffa nästa spec.läkare. Men den här gången har maken lovat ta mig i försvar och skälla ut surkärringen om även hon är likadan som den förra! Och då är risken stor att om det skulle gå ända till förlossning att nån av dom stolpskotten jobbar-finns bara 3 läkare nämligen. Har bebben dött tänker jag föda på annat sjukhus.
En snabbis från mig. TUL idag och fortfarande en stor bebbe om än inte så hysteriskt stor som befarat. B.t bra. Hot om k.s vilket jag verkligen INTE vill av flera skäl, men vi får se. Fick order om att vara glad nu av läkaren men där är jag inte än alls. Sover knappt och har svårt både gå och andas, men man måste ju stå ut.