Har du förtroende för regeringen?

Det är du rätt ensam om att se.

Sorry, jag hade en deadline att passa så jag läste aldrig igenom hela din produktion, men den här såg jag och hoppas att du ska kunna leva upp till din målsättning.

Mig veterligt tär det bara två skribenter som tangerar nyhögern som förmår att skilja på ämne och person och som även behärskar enklare matematik.

Men din målsättning är sund, i synnerhet om du utgår från dig själv och kanske i viss mån ledtråden till matematiken jag försök tillhandahålla i åtskilliga inlägg nu.

Avstå alltså från att att betrakta min syn på S och på SD som ett antingen/eller-fenomen, se det som att man kan vara mycket samtidigt, det vill säga både och.

Och glöm inte att 75 + 50 är och förblir 125 hur många krumbukter nyhögermatematiken än gör 

Inte alls.

Problemet är att nyhögermatematiken är så flummig att den sätter igång att räkna utan att förstå vad det är den räknar.

Jag har gett dig rådet att följa med ett barn till skolan, lärare är duktiga pedagoder och skulle möjligen kunna hjälpa dig förstå varför exemplet är orimligt och därmed också varför alla dina cirklar blir beskrivningar av olyckliga piruetter på en hal is.

75 procent ogillar SD skriver Kverulant. Drygt 50 procent gör inte detta, enligt Kverulant.

Att Kverulant också bollar med päron, dvs med S ställer till det för nyhögermatematiken som vill mata in värden utan att förstå att päronen tillhör en annan kategori och om de ska definieras inom SD-kategorin så är de redan räknade och flertalet av dessa ingår i 75-procentskategorin.

Men ni gör det så svårt för er i. Att förstå orimligheterna i exemplet blir lite som att lösa en sådan där finn fem fel-gåta, vilket kräver mer än mellanstadiematte.

Det är enklare att ställa frågan, vilka egenskaper kännetecknar de dryga 50 procenten och svara: Jo, det anges att samtliga tillhör dem som inte ogillar SD (och vilket är oväsentligt - samt att samtliga inte gillar S)

Dryga 50 procent av befolkningen ogillar alltså inte SD medan 75 procent gör det.

Det är inte så svårt, däremot vore det förskräckande att tänka sig att t ex 25 procent av de som sympatiserar med SD, KD, eller M har så dimmiga begrepp om matte att de inte genomskådar de mest bisarra flummet.

Men så illa kan det väl ändå inte vara, hoppas jag.

Haha, det är ju du som gör det. 

Man kan bryta ner det orimliga exemplet i två mängder, de som ogillar SD och de som inte gör det. Då visar man att nyhögermatten fått fram en population på 125 procent

Man kan tydligen också göra som du, bildligt talat cirkla omkring i evighet  i en av Oscar Reutersvärds omöjliga figurer.

Skillnaden mellan Reutersvärd och nyhögern är att Reutersvärd visste vad det var han konstruerade och varför konstruktionen var omöjlig, medan nyhögern saknar insikt

Testa att bildgoogla på reutersvärd så får du lite mer att göra

Du misstar dig, få är mot dig och/eller mot kverulant. Däremot är det några som argumenterar mot påståenden som du och kverulant har ang procenten.

Det är skillnad på person och sak, som sagt.

Det finns väl lämpliga kontakter på VC för den som ser dubbelt eller som uppfattar att enskilda personer är fler än en.

Testa att bildgoogla på reutersvärd så får du lite mer att göra

Du borde försöka lära dig att se skillnad på äpplen och päron samt att förstå skillnaden mellan mig och Kverulant avseende det orimliga exemplet.

Kverulant har presenterat ingångsvärdena och definierat mängderna medan jag roat kommenterar dem.

Enligt Kverulant så tillhör drygt 50 procent av befolkningen kategorin som vare sig gillar S eller ogillar SD, dessa egenskaper gäller samtliga dessa 50 procent. Enligt Kverulant så ogillar därutöver 75 procent SD.

Det tog mig inte mer än sju minuter att få en sjuåring att förstå varför "nyhögermatematiken är så flummig" (även om jag i hennes fall kallade det för ankmatematik, man ska ju inte påverka andras barn politiskt.Iofs gör säkert redan hennes föräldrar det - de är nämligen inte särskilt flummiga).

Nej, vad sjuåringen förstod var att det inte går att lösa något som anger att totalen för en population är minst 125 procent sett till hur populationen förhåller sig till SD. Eller snarare principen eftersom jag bytte ut partierna mot ankor i olika färger.

faktiskt en av henne rätt uppskatatd lek.

Vad du inte förstår är att du irrar omkring planlöst i en Oscar Reutersvärdfigur utan att veta var du befinner dig.Jag uppfattar det som att språkliga och/eller emotionella begränsningar kan innebära att man saknar förmåga att förstå skillnaden mellan person och ämne.

Det var faktiskt detta som fick mig att fastna på Familjeliv - upptäckten att det som då var ett embryo till den nyauktoritära rörelsen - eller om man så vill på den tiden huvudsakligen SD-aktivister - blev så oerhört kränkt när man petade på en illa formulerad tanke och påpekade vad den innebar. Då var personangreppet en lika självklar respons från det som skulle bli nyhögern som ett brev från posten innan Maud Olofsson sett till att den inte skulle fungera längre.

Jag tror att det är viktigt att till och med på Familjeliv ifrågasätta de uppblåsta gemensamhetsskapande flabbandet från nyhögern och det kan man säkert göra på många olika sätt.

Själv föredrar jag att göra det genom att t ex påpeka att en population inte kan vara större än populationen själv och när personangreppen kommer så ser jag dessa för vad de är.

Vill någon placera mig i en kvart där jag sitter och trycker i mig mina kanyler, som en upprörd nyauktoritär gjorde för några månader sen, tja då tänker jag väl att man ofta utgår från egna erfarenheter men svarar snällt att populister har en tendens att ta sig själva på för stort allvar.

Eller så tänker jag på populisternas populist, Donald Trump - att ingen likt honom kan peka på självklarheten att inskränktheten inte tål att man skratatr åt den.

Det senare också en av de bärande teserna i Jantelagen