Har du förtroende för regeringen?

Jag tycker att det är roligt att argumentera. Det var du som verkade besvärad. 

Om du kallar dina halmgubbar för att argumentera tycker jag synd om dig.

Säger du det? 
Jag är säker på att något uttalande av sossemoderaterna eller vänstersverigedemokraterna snart kommer att pigga upp dig till inspirerat raseri. 

Under tiden ska jag glädjas åt att det inte är länge kvar innan den borgerliga budgeten är ett minne blott. 

Av rent intresse, går det att värdera något i annat än pengar på ett rationellt sätt? (Lite off topic kanske, men hör ändå till regeringens retorik i vid mening).

Det säger väl sig själv dels att alla människoliv inte är lika mycket värda ur ett subjektivt perspektiv (jag värderar t.ex. mina barns liv högre än någon annans), dels att alla människor, trots det, inte ska diskrimineras (och i så måtto ha tillång till samma rättigheter som vem som helst i samma situation).

Så hur ska man värdera människoliv egentligen?

Intressant fråga.

Det beror på vilka värderingar en har. 
Att du anser att liv inte går att värdera i annat än pengar på ett rationellt sätt säger enbart att du värderar med pengar som riktmärke. Inte att det är det enda rationella sättet att värdera. Varför skulle det vara det? 

Jag tycker att det är fullt rationellt att inte värdera liv i pengar. 

Diskussionen om vad SD ska placeras på vänster-höger-skalan är alltid lika roande.

De som står till höger knuffar iväg SD vänsterut medan de till vänster knuffar tillbaka. Det påminner om reaktionerna inför något katten släpat in i finrummet.

När sverigedemokrater själva får placera sig så brukar de känna sig mest hemmastadda på högerkanten. Men de är klart - man kan ju ifrågasätta om de vet tillräckligt mycket om politik för att överhuvudtaget kunna göra den bedömningen.

När staten ska "värdera" så måste de utgå från landets och statskassans resurser och styra samt prioritera dessa.
Ideologiskt önsketänkande och resursprioriteringar är 2 olika saker och det senare är viktigare politiskt, man kan i vart fall inte låtsas att statskassan (resurser) är en outtömlig resurs.
Men rent känslomässigt är aldrig pengar det viktigaste. Dock är det farligt om politiska beslut och prioriteringar baseras för mycket på känslor.

Människor dör i trafiken, av brister i sjukvården o.s.v även i Sverige.
även om mycket är ok här så behövs alltid mer resurser.
Rent känslomässigt ska vi stå tillbaka för det och skänka halva statskassan x antal hundra miljarder varje år till fattiga i Afrika, men då får vi offra vår välfärd och i långa loppet våra liv och levnadsstandard.
Svåra gränsdragningar, för gränser måste man dra.
Betyder det att andras liv inte är lika mycket värda som våra?

Ok. Jag förstår din ståndpunkt. Men på vilket sätt kan man annars värdera, vilken måttstock ska väljas om man är tvungen att fatta ett val?

Jag kan tänka mig olika nyttoaspekter (t.ex. att man hellre väljer en ungdom framför en åldring, hellre väljer en frisk framför en sjuk osv.). Men finns det inte en risk att valen blir irrationella (åtminstone på marginalen)? T.ex. att man väljer bort någon som skulle kunna göra mycket nytta och skapa glädje etc. bara på grund av att denne är sjuk, gammal osv?

För det första: ingen av oss här i tråden är staten. 

För det andra: det finns bara ett politiskt parti som på allvar vill värdera människoliv i pengar, vilket påstår att vi "inte har råd" att hjälpa flyktingar. De är inte heller staten. 

Att anse att vi inte kan hjälpa andra om det innebär att vi själva riskerar att få det ens en liten aning sämre är att säga att andras liv inte är lika mycket värda som våra egna. 

Staten bör självklart prioritera, för landet och dess invånare måste överleva. Men det är inte på den nivån det ligger. Det är en halmdocka.