Har du förtroende för regeringen?
Du har felaktigt dragit långtgående slutsatser från en text som inte stödjer det du skriver. Källan är alltså fulciterad och felanvänd.
Han anser att man på ett mycket tidigare stadium borde ha förstått vilken typ av människa Mugabe var, framför allt efter händelserna 1983-84 då Mugabes trupper massakrerade uppemot 20 000 civila i regionen Matabeleland.
Men prestigen gjorde att man blundade. Inte förrän år 2000 då Mugabe förstörde landets ekonomi kom man till besinning. Då upphörde det mesta av stödet, säger Bengt Nilsson.
Den svenska politiken byggde delvis på Olof Palmes engagemang för tredje världen. Han var vän med Robert Mugabe och ville skapa en ny världsordning.
Då kunde man ursäkta att Mugabe kanske inte var en fullfjädrad demokrat, och man kunde motivera stöd till rent kommunistiska rörelser, säger Nilsson.
Författaren och akademiledamoten Per Wästberg, som länge var engagerad i södra Afrikas befrielsekamp, håller med om att inställningen till Mugabe var naiv från början.
Han sågs som den som hade möjlighet att ena Zimbabwe, och i början såg ju allt bra ut. Hans första framträdande 1980 var lysande, säger Wästberg som själv träffade Mugabe vid ett flertal tillfällen.
Han håller också med om att massakrerna 1983-84 borde ha fått de flesta att reagera.
Det kan man ha dåligt samvete för. Det sopades under mattan innan katolska kyrkan i Zimbabwe avslöjade i sin helhet vad som hänt.
Att många svenska politiker blundade för utvecklingen i Zimbabwe tror Wästberg berodde på den intensiva avskyn för vad de vita minoritetsregimerna och portugisiska kolonialregimer ställt till med i södra Afrika.
Därför ursäktade man att de flesta av frihetsrörelserna leddes av marxist-leninister, säger han."
www.svd.se/sverige-stodde-mugabe-mycket-lange
SvD kanske räknas till alt-right numera, det är inte lätt att hålla reda på allt som dumvänstern brunsmetar i sin iver att dölja sitt diktaturvurmande.
Statsministern och diktatorn i skön "Bromance", 5 år efter massakrerna i Matabeland.
Vad är det egentligen med såssar och deras kärlek till diktatorer?
Ja, och? Schoris beundran för Castro är väl ändå väl känd?
"Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.
Pierre Schori om Kubas dåvarande president Fidel Castro. Källa: Sydsvenska Dagbladet, 20 juli 1986."
Jag hade Sydsvenskan på den tiden. SdS är knappast någon anhängare av varken alt-right, "skrikhöger" eller SD-svans och så långt är jag fullt enig med SdS, tack.