kvarnfot skrev 2017-04-07 11:09:29 följande:
Om det skulle vara så att det sköts så mycket bättre ekonomiskt, varför utnämner då inte EU Magdalena A som bästa finansminister inom EU som dom gjorde med Borg?
Förövrigt känns det sådär att diskutera med någon som är för att man beskattar inkomster på det ideellt arbete (beskattning av lotter mm inom barnidrott).
Det räcker gott med att veta att Sverige idag anses och beskrivs som ett av de mest ekonomiskt välskötta länderna i hela Världen.
Och det är betyg och utlåtanden som kommer från sakunniga inom finansvärlden och
inte från nåt politiskt håll.
Jag har full förståelse för att A Borg fick höga betyg av finansvärlden, tyvärr satt han som finansminister i helt fel regering, så han fick aldrig riktigt chansen att genomföra sina idéer.
Han stod helt enkelt för långt till "vänster" d.v.s väldigt nära den ekonomiska agenda som bedrivs idag av vår nuvarande regering.
Men när han bl.a tvingades ha med "katastrofer" i Alliansen som Maud Olofsson att göra, då är det inte lätt att sköta ett lands ekonomi.., eller lätt, det är omöjligt att göra rätt, när han hade så många emot sig.
Folk som enbart såg privatisering och privata aktörer som lösningen på alla problem, vilket ledde till att allt vad som ingår i det vi kallar välfärd blev eftersatt.
Det är det arvet som nuvarande regering gör ett mycket bra jobb för att komma tillrätta med.
Men eftersom de påtagliga problem vi känner av i Sverige enbart kan lösas genom att tillsätta mer personal, alltså återskapa alla arbeten som försvann med Alliansen, så finns det ingen quick fix som kan lösas med pengar.
Vi tvingas vänta på att det ska finnas folk som är anställningbara, och det tar tid hur än vi gör och oavsett vilken regering som vi har.
Vi måste både utbilda, söka bland flyktingar och invandrare, och förstås även leta efter folk utomlands.
Men det är som sagt långt ifrån nån enkel uppgift att hitta folk, då det även krävs behörighet för många av de yrken som det sakna personal i.
Glöm heller inte att det var Reinfeldt som styrde i M på den tiden, och med han som partiledare fick Borg iaf delvis möjligheter att driva den ekonomiska linje han ville.
Idag skulle inte A Borg ens få sköta kaffekassan hos M, eller bli finansminister i en Allians-regering, så
Så M Andersson och A Borg skulle inte haft några större problem med att sköta Sveriges ekonomi tillsammans.
Med den goda ekonomi Sverige har idag, en ekonomi som är långt bättre än vad Alliansen nånsin var i närheten av, så är jag säker på att teamet M Andersson och A Borg hade kunnat göra "underverk".
Tyvärr finns idag inom den sönderfallande Alliansen eller för den delen hela oppositionen, ingen som helst ekonomisk politik som jag skulle påstå kommer att vara framgångsrik.
Det som hörs från det hållet, är samma misslyckade tankegångar (det vet vi nu), om att det privata kan och ska lösa allt.
Att det inte kan fungera fullt ut, beror på nåt så enkelt att det privata inte är intresserade av att ägna sig åt uppgifter, som inte ger tillräckligt bra avkastning eller utgör ett för stort risktagande.
Och i avsaknad av en finansminister i samma klass som A Borg, så skulle Sveriges ekonomi med en regering, bildad på vilket sätt som helst av oppositionspartierna, inte sluta på annat sätt än i en snabb och brant utförsbacke.
Frågar du mig, som ägnat mig åt att följa hur ekonomier/ekonomiska idéer fungerar i praktiken i mer än 40 år.
Så vågar jag påstå, att sämre än det oppositionen nu har att komma med, det har inget block ens varit i närheten av under den tiden.
Det är fan-i-mig fullständigt nattsvart, föråldrad och en farligt naiv inställning dom visar upp.
Där oppositionen tror att det privata kommer att ägna sig åt nåt slags samhällsansvar, där vinster och aktieägarnas intressen får stå tillbaka, och medborgarnas och Sveriges bästa alltid kommer i 1:a hand.
Som tur är, så befinner vi oss i ett läge där vår ekonomiska situation inte nämnvärt är beroende av hur Sverige styrs.
Men i det läge som de flesta befinner sig i, alltså med lån och vanliga 9 till 5 arbeten att gå till, som är beroende av en stabil ekonomi där räntor, kostnaderna för dagligvaror och samhällsservice håller sig "stilla".
Om jag likt den absoluta majoriteten av Sveriges alla invånare, befann mig i den beskrivna situationen, eller en liknande.
Då skulle jag göra allt för att inte oppositionen skulle ges en möjlighet att få makt över Sveriges ekonomi.
För jag tvekar inte det minsta på, att för "vanligt folk" kommer oppositionens politik att medföra generella välfärds försämringar.
Och dom kommer att drabba många väldigt hårt och kanske även snabbt, när bl.a de sociala skyddsnäten försämras och avgifter införs eller höjs.
För det är alltid den generella välfärden som vi vant oss vid som "gratis", som vi kommer att tvingas börja betala för ur egen ficka, när skatterna ska sänkas.
Där brytpunkten för när vi börjar betala statlig skatt givetvis kommmer att vara den som först kommer att ändras och flyttas uppåt, nåt som inte ger en enda krona mer till "vanliga" löntagre.
Det ska förresten bli intressant att se hur SD kommer att agera, när den nuvarande regeringen vill sänka brytpunkten från den nuvarande nivån på 438900 sek/år, för att behöva betala statlig skatt ö.h.t
SD säger ju att dom står på arbetarnas sida, så att rösta nej till en sänkning av brytpunkten, en sänkning som absolut skulle betyda mer pengar till generella välfärdsförbättringar, och som nästan 100% av alla arbetare skulle å ta del av.
Det kan inte ses som nåt annat än ett svek mot sina väljare av SD.
Fast svika sina väljare har SD gjort tidigare, SD är ju inget parti där lojalitet mot sina väljare och/eller att infria löften är prioriterat.
Nä, hos SD är det möjligheten att få jävlas med regeringen som går före allt annat.
Och då spelar det uppenbart ingen roll att det är deras egna väljare som får bekosta sveket med sina pengar.