Har du förtroende för regeringen?

Ingen förnekar de nationalistiska delarna av nazisternas politik. Däremot är det väl dokumenterat att Nazisterna inte gillade socialism, socialdemokrati eller kommunism.

www.abc.net.au/religion/nazism-socialism-and-the-falsification-of-history/10214302

"Under Hitler, the party looked squarely to the middle classes and farmers rather than the working class for a political base. Hitler realigned it to ensure that it was an anti-socialist, anti-liberal, authoritarian, pro-business party - particularly after the failed Beerhall Putsch of 1923. The "socialism" in the name National Socialism was a strategically chosen misnomer designed to attract working class votes where possible, but they refused to take the bait. The vast majority voted for the Communist or Social Democratic parties.

 

The minority anti-capitalist strand of Nazism (Strasserism) on which van Onselen fastens was eliminated well before 1934, when Gregor Strasser and the Storm Trooper (SA) leader Ernst Roehm were murdered with over eighty others in the "Night of the Long Knives." In fact, Strasserism had already been defeated at the Bamberg Conference of 1926 when the Nazis were polling under 3% of the vote. Here, Hitler brought the dissidents back into line, denouncing them as "communists" and ruling out land expropriations and grassroots decision-making. He heightened the party's alliance with businesses small and large, and insisted on the absolute centralisation of decision-making - the "Fuehrer (leader) Principle.""

"For their part, businesses welcomed the Nazis' promises to suppress the left. On 20 February 1933, Hitler and Goering met with a large group of industrialists when Hitler declared that democracy and business were incompatible and that the workers needed to be dragged away from socialism. He promised bold action to protect their businesses and property from communism. The industrialists - including leading figures from I.G. Farben, Hoesch, Krupp, Siemens, Allianz and other senior mining and manufacturing groups - then contributed more than two million Reichsmarks to the Nazi election fund, with Goering tellingly suggesting that this would probably be the last election for a hundred years. Business leadership happily jettisoned democracy to rid Germany of socialism and to smash organised labour."

"So if the Nazis were so obviously anti-socialist, and believed so ardently in the virtues of private property and entrepreneurship, and if socialists were among the earliest and hardest hit victims of the Nazi party prior to the Second World War, why is Hitler being proclaimed by some as a socialist?"

"D'Souza stands in the tradition of neo-liberals like the Austrian economist F.A. Hayek, who conflated fascism and communism as forms of collectivism inimical to the market economy and freedom it claims to represent. Peter van Onselen makes a related point by trotting out the venerable theory of totalitarianism to equate fascism and communism as similarly illiberal. In D'Souza's rendering, the American New Deal that rescued millions of Americans from poverty after the Great Depression was a form of fascism because it entailed state intervention. (Was the much greater state economic planning during the war effort that aided Hitler's defeat also a form of socialism/fascism, one wonders?)

Herewith we come to the effect, if not the point, of the revisionist exposition: it is not only to transfer the stigma of the Second World War's genocidal violence from the right to the left, so that criticisms of racialized populism can be dismissed as "leftist fascism." It is also to suggest that the war was a crusade against state collectivism of all types - including the welfare state for which many Westerners, in fact, fought. They reason by means of a simplistic, ahistorical syllogism: since socialism is statism/collectivism (like public health and public transport), and Nazism was statist/collectivist (and promoted public health and public transport), social democratic public health and public transport measures must be fascist.

"

Översättarens kommentarer till den program du länkat till  visar tydligt att inget i nazisternas politik var socialistisk, det var en auktoritär, rasistisk nationalism.

"

Översättarens kommentar

* Det tyska nazistpartiet var ett utpräglat populistiskt parti, dvs man gjorde anspråk på att stå ”över klassmotsättningarna” och gav frikostigt löften till höger och vänster som man hoppades skulle förena alla tyskar, oavsett klasstillhörighet. Ett uttryck för detta var partinamnet, ”national-socialister”, där man helt enkelt satte ihop de två stora dominerande politiska riktningarna: Borgarklassens nationalism och arbetarklassens socialism. I sin praktik visade sig nazistpartiet vara enbart extremt nationalistiskt och raka motsatsen till socialism.

Punkterna 11-14 samt 17 i ”25-punktsprogrammet” är uttryck för tomma löften som riktades till de många miljoner arbetare i Tyskland som såg de stora kapitalisternas och de rika jordägarnas skuld till inte bara första världskriget, utan även till de fattigas elände. I själva verket var nazistpartiet ett parti för just storföretagarna, och mottog också frikostigt ekonomiskt stöd från många stora företag. (Se t.ex. boken Hitler & IG Farben av Joseph Borkin.)

Den 13 april 1928 såg sig Hitler tvungen att ”förtydliga” punkt 17 i NSDAP:s program med följande kommentar:

”På grund av våra motståndares illvilliga tolkningar av punkt 17 i NSDAP:s program, är följande förklaring nödvändig: Eftersom NSDAP fundamentalt bygger på principen om privategendom, syftar ’expropration utan ersättning’ endast på skapandet av möjliga lagliga medel för att expropriera, där så är nödvändigt, land som förvärvats illegalt, eller som inte sköts i enlighet med det nationella välståndets behov. Det syftar därför i första hand på judiska företag som ägnar sig åt markspekulation.”

"

Om du menar 'den bruna kommunismen' som en del tror på så är jag på

'Den bruna kommunismen' är fritt citerat från en en annan skribent här - korrekt citerat är det nog 'brun socialism' det kallades

Jag bedömmer att dessa herrar har bättre koll på saken  - nazzarna var mot socialism, men intes mot statism. Statism är inte per defintion socialism, däremot är statism en del i det totalitära politiska spektrat. 

Det du tolkar som socialism är alltså statism.

www.abc.net.au/religion/nazism-socialism-and-the-falsification-of-history/10214302

"Matthew Fitzpatrick and A. Dirk Moses"On 20 February 1933, Hitler and Goering met with a large group of industrialists when Hitler declared that democracy and business were incompatible and that the workers needed to be dragged away from socialism. He promised bold action to protect their businesses and property from communism. The industrialists - including leading figures from I.G. Farben, Hoesch, Krupp, Siemens, Allianz and other senior mining and manufacturing groups - then contributed more than two million Reichsmarks to the Nazi election fund, with Goering tellingly suggesting that this would probably be the last election for a hundred years. Business leadership happily jettisoned democracy to rid Germany of socialism and to smash organised labour.""

www.flinders.edu.au/people/matthew.fitzpatrick

"Dr Fitzpatrick is an associate professor in international history. His research is in the field of German and European history, particularly the history of European imperialism, German liberalism and nationalism. He is also interested in the comparative history of empires, and intellectual history.

Vad är då statism enligt politisk vetenskap

en.wikipedia.org/wiki/Statism

"In political science, statism is the belief that the state should control either economic or social policy, or both, to some degree.[1]

While the term "statism" has been in use since the 1850s, it gained significant usage in American political discourse throughout the 1930s and 1940s. Ayn Rand[2] made frequent use of it in a series of articles in 1962.[3][4]

Statism can take many forms from minarchism to totalitarianism. Minarchists prefer a minimal state such as a night-watchman state to protect people from aggression, theft, breach of contract and fraud with military, police and courts.[5] Some may also include fire departments, prisons and other functions.[5] The welfare state and other moderate levels of statism also exist on the scale of statism.[6][7] Totalitarians prefer a maximum, all-encompassing state.[8][9]

State socialism broadly refers to forms of socialism based on state ownership of the means of production and state-directed allocation of resources. It is often used in reference to Soviet-type economic systems of former Communist states.

https://en.wikipedia.org/wiki/State_capitalism

State capitalism is an economic system in which the state undertakes commercial (i.e. for-profit) economic activity and where the means of production are organized and managed as state-owned business enterprises (including the processes of capital accumulation, wage labor and centralized management), or where there is otherwise a dominance of corporatized government agencies (agencies organized along business-management practices) or of publicly listed corporations in which the state has controlling shares.

The term "state capitalism" is also used by some in reference to a private capitalist economy controlled by a state, often meaning a privately owned economy that is subject to statist economic planning. This term was often used to describe the controlled economies of the Great Powers in the First World War.[10] State capitalism has also come to refer to an economic system where the means of production are owned privately, but the state has considerable control over the allocation of credit and investment[11][12] as in the case of France during the period of dirigisme after the Second World War. State capitalism may be used (sometimes interchangeably with state monopoly capitalism) to describe a system where the state intervenes in the economy to protect and advance the interests of large-scale businesses.

Libertarian socialist Noam Chomsky applies the term "state capitalism" to economies such as that of the United States, where large enterprises that are deemed "too big to fail" receive publicly funded government bailouts that mitigate the firms' assumption of risk and undermine market laws and where the state largely funds private production at public expense, but private owners reap the profits.[13][14][15]This practice is often claimed to be in contrast with the ideals of both socialism and laissez-faire capitalism.[16]

Ja, det är ju märkligt att folk ska tro att jorden är rund när vi alla ser att den är platt och vem som helst kan ju begripa att jorden inte kunde vara rund, för då skulle ju folk trilla av. Och de gör de ju inte.

Nej, det handlar inte om mer än att sätta saker i ett historiskt och vetenskapligt sammanhang för att förstå verklighetens nyanser lite bättre.

Åtminstone...

ja, kanske är de populärvetenskapliga tidskrifterna inte rätt ställe att leta efter de större sammanhangen i historien

Detta har dock redan avhandlats i tråden - dock inte i en glättig populärvetenskaplig tidskrifts ordaval.

"Matthew Fitzpatrick and A. Dirk Moses"On 20 February 1933, Hitler and Goering met with a large group of industrialists when Hitler declared that democracy and business were incompatible and that the workers needed to be dragged away from socialism. He promised bold action to protect their businesses and property from communism. The industrialists - including leading figures from I.G. Farben, Hoesch, Krupp, Siemens, Allianz and other senior mining and manufacturing groups - then contributed more than two million Reichsmarks to the Nazi election fund, with Goering tellingly suggesting that this would probably be the last election for a hundred years. Business leadership happily jettisoned democracy to rid Germany of socialism and to smash organised labour.""

"

Översättarens kommentar

* Det tyska nazistpartiet var ett utpräglat populistiskt parti, dvs man gjorde anspråk på att stå ?över klassmotsättningarna? och gav frikostigt löften till höger och vänster som man hoppades skulle förena alla tyskar, oavsett klasstillhörighet. Ett uttryck för detta var partinamnet, ?national-socialister?, där man helt enkelt satte ihop de två stora dominerande politiska riktningarna: Borgarklassens nationalism och arbetarklassens socialism. I sin praktik visade sig nazistpartiet vara enbart extremt nationalistiskt och raka motsatsen till socialism.

Punkterna 11-14 samt 17 i ?25-punktsprogrammet? är uttryck för tomma löften som riktades till de många miljoner arbetare i Tyskland som såg de stora kapitalisternas och de rika jordägarnas skuld till inte bara första världskriget, utan även till de fattigas elände. I själva verket var nazistpartiet ett parti för just storföretagarna, och mottog också frikostigt ekonomiskt stöd från många stora företag. (Se t.ex. boken Hitler & IG Farben av Joseph Borkin.)

Den 13 april 1928 såg sig Hitler tvungen att ?förtydliga? punkt 17 i NSDAP:s program med följande kommentar:

?På grund av våra motståndares illvilliga tolkningar av punkt 17 i NSDAP:s program, är följande förklaring nödvändig: Eftersom NSDAP fundamentalt bygger på principen om privategendom, syftar ?expropration utan ersättning? endast på skapandet av möjliga lagliga medel för att expropriera, där så är nödvändigt, land som förvärvats illegalt, eller som inte sköts i enlighet med det nationella välståndets behov. Det syftar därför i första hand på judiska företag som ägnar sig åt markspekulation.?

"

Menar du källa till (det falska) påståendet från Netanyahu om att det var stormuftin Husseini som var en av de ledande arkitekterna bakom ”den slutliga lösningen”?

Eller menar du någon annan källa till något annat?

Ett påstående är inte nödvändigtvis en åsikt - så jag tror du blandar bort korten här, medvetet eller ej.

Det går naturligtvis att ha åsikter om det mesta - tex att jorden är platt eller rund eller kanske en toroid - och det går också att påstå att någon säger sig veta att jorden är platt eller rund eller kanske en toroid.

De som påstår att jorden är rund är kanske de som skrivit bibeln, fiskare, astronomer, präster, påvar, vetenskapsmän och till och med toalettstädare på Donken. Dessa har säkerligen olika bakgrund till sitt påstående, de kan också ha olika motiv, men lika sanna är dessa påståenden oavsett.   

Ett påstående om en faktisk sak är sällen en åsikt i det som normalt menas med en åsikt.

Att lita på ett påstående från en utbildad forskare inom ett ämne är inte samma sak som att vara starstruck..