Har du förtroende för regeringen?

Ja, det finns viss forskning; jag skrev ju i ett tidigare inlägg att det sannolikt är den teorin (om någon utomstående som tar hand om impopulära omorganisationer) som gett upphov till beslutet.

Den forskningen är dock inte entydig på det sätt att det alltid, i alla sammanhang, är det bästa att ta in en utomstående som saknar kunskap om det faktiska arbetet, oavsett vilken organisation det rör sig om.

när det gäller samhällsbärare institutioner där personalen är det absolut viktigaste, Så tror jag inte den här typen av teorier fungerar bra.

Men jag antar att du är av en annan åsikt?

Mycket av hur myndigheter ska se ut och arbeta regleras av myndighetsförordningen.

Följande säger förordningen om myndighetsledning:

Myndighetens ledning

2 § En myndighet leds av

1. en myndighetschef (enrådighetsmyndighet),

2. en styrelse (styrelsemyndighet), eller

3. en nämnd (nämndmyndighet).

   Myndighetens ledningsform anges i myndighetens instruktion eller i någon annan författning.

Uppgiften antar jag är regeringen som ger och beskriver för de centrala myndigheterna, möjligen att det delegeras ner på departementen.

Det finns flera granskningsinstanser, exempelvis Riksrevisionen som kan bedöma hur en myndighet klarar sin uppgift. Myndigheten kan även göra internrevision och även ha ett insynsråd som är rådgivande för myndighetens ledning och därmed kan utgöra en för-granskande instans.

Det beror vilken struktur man vill ändra på. Förhållandet mellan den politiska makten och myndigheten är också en struktur och som en politiskt tillsatt person är en del av.

Man skulle kunna ha ett liknande system som i föreningar med en valberedning som utgörs av personal inom myndigheten. Vem som helst får föreslå kandidater för olika poster inom styrelsen eller nämnden. Valberedningen ser över hur väl kandidaterna stämmer överens med en önskad profil av erfarenhet, kompetens och personlighet samt att personen vill ta uppdraget. Profilen fastslås av myndigheten och regeringen gemensamt och ska inte innehålla politisk färg. Myndighetens styrelse eller nämnd röstar fram vilka de vill ha på respektive post bland de kandidater valberedningen funnit lämpliga. Man skulle även kunna låta berört departement, regeringen eller riksdagen ha några röster.

Detta bör kombineras med ett ökat ansvar för myndigheter och myndighetspersoner att lösa sina uppgifter på bästa och mest effektiva sätt och det ska vara lättare kunna göra sig av med olämpliga personer utan dyra avgångsavtal.

En struktur är nästan omöjligt att förändra oavsett om du kommer ur organisationen eller utifrån. Ofta finns det en övertro på att nya kvastar skall kunna förändra något men i slutänden brukar det allt för ofta visa sig att det bara blir lite krusningar på ytan och att den nya kvasten blir en del av den gamla organisationen. Troligen beroende på att det är samma gamla strukturskadade personer som tillsätter den nya kvasten.

...eller av att den utifrån tillsatta inte riktigt når ner i botten på grytan och röra om ordentligt, eftersom den inte är i verksamheten och räknas till en i organisationen.

Jag tror på filosofin att förändring sker bäst inifrån, men det kräver en del för att få igång den och där misslyckas många....kanske för att de kommer utifrån...

Du har en poäng, men frågan är mer mångfacetterad och svårare än så.

Förutom att man riskerar en undermålig styrning av en myndighet från en chef som saknar rätt erfarenhet och kompetens så riskerar även politiskt tillsatta chefer att färgas allt för mycket av sittande regerings ideologi i sitt arbete och inte minst i vad som rapporteras som framgångar, bakslag, fördelar och brister.

Detta framgår av flera uppmärksammade och granskade fall, exempelvis i utredningen av mordet på Olof Palme.

Genom att tillsätta en parti-/regringstrogen person i ledande ställning kan man utöva en slags dold version av vad man annars kallar "ministerstyre".

Sådant är knappast något som väljare har tagit ställning till i sitt val av politisk makt.

Sedan får du inte glömma att myndigheter aldrig kan vara helt oberoende och opåverkad av den politiska makten.

Det senare påståendet förutsätter att man glömmer den ofrånkommande påverkan från politiskt håll i enlighet med hur vårt system fungerar (inte enbart hur myndighetsbefattningar tillsätts).

En chef kan aldrig vara ensam om att vilja förändra. Samma vilja måste finnas hos tillräckligt många och på alla nivåer, annars kommer det att misslyckas.

Vad säger då att de i organisationen som är öppna för förändring inte kan vara med att ta fram sin ledare, en ledare de har förtroende för, till skillnad mot en som är politiskt tillsatt?

Vilken ledare tror du har störst chans att få med sig även övriga?

Alla är kulturbärare, beroende på vilken kultur du tittar på och alla kan vara begränsande i utvecklingsarbete. Det har med stor tydlighet visat sig hur begränsande av positiv utveckling det kan vara med en politiskt tillsatt chef som saknar rätt bakgrund.

Enligt egna erfarenheter så har ledare utifrån inte gjort någon större skillnad. Många stora ord vid tillträdandet och en rivstart som i bästa fall ger en kosmetisk förändring medan organisationen i stort sett fortsätter som tidigare.

Har du möjligen någon boktitel eller liknade (helst populärvetenskaplig) som tar upp den forskning du hänvisar till?

Medborgare kan svårligen påverka särskilt mycket om man inte har ett mer direktdemokratiskt system. Politikers påverkan är svår att komma ifrån, även med det system jag föreslår.

Summan av båda ovan stående blir att din fråga inte är relevant

Du förnekar att det finns en kultur i de politiska kretsarna som politiskt tillsatta tjänstemän kan vara bärare av?

Praktiskt, i allra högsta grad.