Kanske göra't själv.... Fler? (Sthlm)

Jag säger kör! Jag är snart 30 och ensamstående mamma till en liten tjej på 3 månader. (Tog slut med pappan i början av graviditeten och vi har idag ingen kontakt) Älskar varenda dag och jag personligen tycker inte att det är så jobbigt att vara själv faktiskt, tror det handlar om vad man har för inställning..

Känner dessutom en tjej som åkte till Danmark och inseminerade, hon väntar en liten till augusti, hon är också ensamstående. Inga konstigheter, det är 2015 :) heja dig!!

Aha vilket härligt svar!! :D

Ja det finns många anledningar till varför jag vill detta, men jag vet att jag skulle fixa det själv, många av mina vänner har barn samt min syster så jag vet ju förstås att det är tufft.

Känner oxå att jag har bra värderingar, är stark och tycker om att vara singel, är inte riktigt lagd att ha kärleksrelationer helt enkelt. Det är ju ett konstigt 'krav' egentligen, att man ska ha ett förhållande för att vara lyckad och förälder. :P

Tack för din uppmuntran!

Berätta gärna sen hur du gör, och om du har några frågor är du välkommen att fråga på :) jag bor också i Sthlm..

Nej gör det inte!

Du är antifeminist om du gör det... För du kommer att gå på bidrag och få lägre lön resten av livet...

Gå på bidrag? Varför skulle hon göra det?

Tack för era svar! :)

Hur gör ni med arbete, dagis, avlastning? Börjar barnen tidigt på dagis? Har ni dagjobb? Jag är i branschen där jag fn jobbar varierande tider så måste kanske börja tänka på nytt arbete om det ska bildas familj. <3

Min dotter är knappt 4 mån så jag är mammaledig än sålänge :) annars hade jag (innan jag blev gravid) tänk börja i restaurang då jag är utbildad kock. Men fick tänka om

O stanna kvar på mitt dagjobb, mån-fre ledig kvällar o helgen. Så där får jag nog vara några år till.. Hellre de så Jag kan spendera så mycket tid som möjligt med mitt barn. Jag börjar kl 08 på morgonen så antagligen kommer hon få börja dagis vid 07,25. Jag ska däremot gå ner till 80% när jag går tillbaka så då kan jag hämta tidigare varje dag eller så jobbar jag mån-tors o alltid ledig fre. :)

jag har en son på 2 år som kom till genom heminsemination och nu är det dags för syskon med samma donator som sist!!!!

Härligt att höra och grattis! Och tack för att nu tar er tid att skriva!!! :)

Jag jobbar såklart sen hundra år tillbaka inom lss-omsorgen (drygt 90%) vilket innebär mycket kvällar o helger. Fördelen med mitt jobb är att jag har en position som ger möjlighet att påverka o fördela min insats o schema-rad på arbetet.... Med lite tur till ett dagjobb... Annars får jag väl byta, är utbildad undersköterska men det är så svårt med fasta tjänster. Bara vik vik vik. :(

Senast idag har mina kollegor peppat mig och påmint att livet är rysligt kort. Så jag står liksom på kanten och velar, känner spänning och rädsla. :)

Btw är det bättre med klinik utomlands eller finns det bra erfarenheter av den svenska privatdonations-webbsidan?

Se till att ha det bra planerat med ekonomin så du inte hamnar att leva på bidrag.

Jag har ett välbetalt fast jobb+besparingar. Skulle aldrig byta ner mig eller vara arbetslös.

Om du känner att det känns rätt att skaffa barn på egen hand så tycker jag att du ska göra det. Själv var jag 28år när min äldsta dotter föddes som kommit till via insemination i Danmark. Sen tre år senare föddes hennes lillasyster som också är donatorbarn.

Det gäller att tänka efter ordentligt före. Det är bra om man har ett nätverk runt sig av antingen släkt eller vänner för ibland kör allt ihop sig, och då är det bra om det finns någon som kan rycka in lite akut o hämta nåt barn eller handla nåt eller så.

Förstår inte kommentaren om att man skulle leva på bidrag som ensamstående. Jag får barnbidrag som alla andra, annars så jobbar jag 85% och klarar mig alldeles utmärkt på det.

Jag har aldrig någonsin ångrat att jag skaffade mina barn som ensam förälder men ibland önskar jag att det fanns en förälder till. Ibland är det inte roligt att fatta alla stora tunga beslut ensam eller som jag nu väntar på en operation av min nacke. Om något händer så blir mina barn föräldralösa..... den tanken är lite jobbig och gör att jag är mer rädd om mig själv (vilket inte alltid är en nackdel )