det här med IVF

Det handlar inte om en "lämplighetsutredning" men självklart görs en bedömning, som inför alla behandlingar. Man kan t.ex. inte göra lungtransplantation på någon som inte vill sluta röka, eller gastric bypass på någon som inte vill ändra sina kostvanor. Det finns ju t.ex. de som blir fråntagna vårdnaden redan under graviditeten p.g.a. psykosociala skäl, ett sådant par kan man ju inte starta upp IVF-behandling på...

Från reproduktionsmedicins hemsida (SU):

"Behandling uförs inte hos par där det förekommer missbruk, kriminalitet, allvarliga sjukdomar, psykiska eller sociala problem, som gör det svårt för paret att ta hand om ett barn. I vissa fall kompletteras infertilitetsutredningen med bedömning av läkare i berörd specialitet, psykolog eller kurator."

Man får heller inte behandling om man är särbos, väger för mycket eller är för gammal.

Det är ju lite svårare att utreda de som kan få barn på naturlig väg.

Psykologen vi pratade med hade kollat våra sjukhusjounaler.

Att man blir nekad endast baserat på en ADHD diagnos har jag väldigt svårt att tro.

Det verkar som att du är orolig över att inte bli godkänd, hur kommer det sig?

kollar de inte andra papper? jag är rädd för både jag och min pojkvän har psykiatriska diagnoser och är rädd att bli nekade eftersom det finns många fördomar om folk som har diagnoser och andra människor kan ibland ha svårt att förstå sig på såna. Men det där om att man inte får va särbos tycker jag också är fel. Vi lever i 2015 där många väljer att vara särbos och de har lika mycket rätt till att bli föräldrar som alla andra. Även många som skaffar barn ensamstående, och e har också rätt att få barn. Jag tycker att alla har rätt att skaffa barn på naturlig väg och genom ivf. När det är parets egna celler som används tycker jag inte att man ska göra en sådan utredning, visar det sig sen att man inte kan ta hand om barnet så finns socialen efter att barnet är fött, precis som för andra personer som kan få barn naturligt. adoption och embryoadoption är däremot en helt annan sak, där förstår jag att en sådan utredning görs eftersom det inte är parets biologiska barn.

Jag är ledsen men jag håller inte med dig om att det är en rättighet att skaffa barn.

Det är väl himla dumt att chansa? Att folk får skaffa barn och sen kan de inte ta hand om det, så ska socialen ta över menar du?

Det låter ju som ett ganska osunt och omoget sätt att se på det här med att skaffa barn.

Vilket barn tror du mår bra av det?

så funkar det ju för folk som skaffar barn på naturlig väg. Och det är fler folk som kan få barn på naturlig väg än de som inte kan. Men går de igenom andra papper? gör dom den utredningen om man ska göra ivf på privatklinik där man betalar själv?

det är ingen som kan veta i förväg ifall man inte kan ta hand om barnet.

Jag kan inte svara på det tyvärr. Hon vi fick prata med hade kollat sjukhus-journalen men sen vet jag inte om hon hade kollat något mer. Hon sa inte till oss vilka papper hon hade läst eller om det var fler än bara journalen.

Vad som gäller när man betalar själv på privatklinik vet jag inte heller, då vi har gått genom landstinget.

Det är ju en ganska stor skillnad på att hindra någon från att skaffa barn (som tvångssterilisering) och att inte hjälpa till om någon inte kan bli med barn. Det är ju inte billigt med assisterad befruktning direkt, ska skattepengar läggas på att även den som bedöms vara olämplig att ta hand om ett barn ska få göra IVF?Jo, det är det. Om en orosanmälan görs under graviditeten så kan föräldrarna utredas redan innan barnet är fött och beslut fattas om att barnet ska omhändertas direkt vid födseln om de inte bedöms vara kapabla att ta hand om ett barn.
Säg att en hemlös, svårt psykiskt sjuk människa med tungt missbruk vill göra IVF så är det väl klart att kliniken måste kunna säga nej.

Men då borde ju människan veta själv att hon inte kan ta hand om barnet just då hon är hemlös. Det jag menar är att läkare/psykologer eller vad det nu är kan bedöma än efter saker som hänt för länge sen som man lagt bakom sig eller andra grejer pga fördomar och det kan lätt bli felbedömningar

Det är inte alls säkert, det finns psykiska sjukdomar som gör att man har en förvrängd verklighetsuppfattning.

Nej, självklart ska de bedöma utifrån hur situationen är nu. Och det finns ju riktlinjer som de följer, det är ju inte bara så att en läkare kan få för sig att vägra behandling för att just den läkaren har fördomar om just den sjukdomen (till exempel). De måste ju motivera varför i så fall, det finns ju regelverk som styr sånt.