Oktoberbebisar 2015

Ni stackare som är förkylda och eländiga borde få vara hemma och kurera er i lugn och ro, och som nån annan skrev, samla kraft inför förlossningen. Jag är också i v 37 och har haft huvudvärksattacker, annars har jag nog aldrig varit så lite sjuk som under graviditeten :-P jag trodde det skulle vara tvärtom. Hur har ni andra upplevt ert immunförsvar?

Hur gör ni med alla nyinköpta kläder? Verkar vara rättså viktigt och tvätta dom men går det bra och använda vanligt tvättmedel eller e det super viktigt att det e sånt oparfymerat allergi tvättmedel?

Heeeej!

Har era barn lagt sig till rätta? Är i v.33 ocj var hos BM igår och fick veta att bebis sitter upp.. Är förstföderska så det vanliga är väl att dom vänder sig rätt redan tidigt. Är orolig att det är en envis bebis, vill verkligen föda vaginalt och är jätte orolig att jag skall bli "bestulen" den upplevelsen.

Hur är det för er? Någon mer förstföderska med seg bebis?

Ny på FL och hittade precis den här tråden :) har BF 9 oktober så jag är i vecka 36 idag, andra barnet.

Tack! :) hon är 1 år och 8 mån. Är det ditt andra barn också?

I morse kom vår son, i vecka 37+1. Hade sammandragningar/förvärkar i tre dygn och sedan riktiga värkar från ca midnatt i söndags(måndags). Kl 05 imorse när vi kom in på förlossningen var jag öppen 7cm och vid 9 kom han.

Igår kom Nora till världen i vecka 36+0 efter 2 timmar och 50 minuters värkar och en enda krystvärk. Hon är en liten plutt på 2460 gram och 45 cm men verkar väldigt färdigbakad trots allt.

Idag kom vår lilla tjej! Vattnet gick som sagt i tisdags men eftersom jag inte hade värkar och hon mådde så bra så ville man avvakta. Idag blev sammandragningarna kraftigare och tätare samt att jag hade öppnat mig mer så vi bokades in för akut, planerat, snitt. 14.40 fick vi träffa vår tjej, 45 cm lång och 2482 tung. Hon föddes i v33+5 och mår enligt neo väldig bra! Kommer sondmatas ett tag, men i övrigt inga konstigheter Lycka till till er andra som både fått redan och som går i väntans tider!

Tja, känslig var väl bara förnamnet när jag blev sjukskriven för sammandragningar för 1,5 vecka sedan. Jag ville ju jobba och kunna vara i ett socialt sammanhang några veckor till. Nu är jag knappt till nytta för någon. Inför mötet med bm var jag också tårögd då det är jobbigt när sambon inte förstår skillnaden mellan att prioritera att gå ut en sväng jämfört med att dammsuga, även om det ger likvärdig mängd sammandragningar.

Så sedan sjukskrivningen har väl livsglädjen dalat, då det är tråkigt att gå hemma och det finns inte så mycket att se fram emot. Det blir ju mest att man vänder lite på dygnet och mest spelar på telefonen, sitter vid datorn eller vilar och det är ju inte så meningsfullt. Det har varit riktigt skönt att få hämta på förskolan och träffa lite folk igen när sambon är på hemvärnsövning. Å andra sidan har dagarna gått fortare än jag räknat med, så jag har inte haft så tråkigt som jag räknade med, men heller ingen energi över för att göra saker som virka och sy, som skulle kunna vara roligt. Det blir ju lätt att man tänker att det kan jag göra imorgon ... Så totalt sett är det bättre än förväntat även om jag blir väldigt trött och slö av att gå hemma.

Imorgon ska jag ta med båda barnen på barnklädesmarknad, det lär bli en tuff match att hålla koll på dem bland massa folk, men jag hoppas de kan hålla sig i närheten och inte springa iväg. Det är vid sådana tillfällen man överväger tanken på koppel på barnen ändå.

Förlossningen innebär mer skräckblandad förtjusning. Just nu hoppas jag det dröjer för att slippa neo, både för min och barnens skull, så jag har väl svårt att se fram emot bebis än. Just den här gången är ju frågan om det mest blir mysigt eller tufft med bebis plus två barn till som pockar på uppmärksamhet. Man hinner ju glömma mellan varven hur intensivt det första halvåret kan vara med alla amningar och sömnbrist, så jag hoppas på en bebis som bara hänger med.

Hej allihopa! 
Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt mest synd om sambon som får stå ut med detta haha.