Oktoberbebisar 2015

Födda:

14/9 Silverguld, pojke 37+1

14/9 Rulltrappa, Nora 36+0 2460g 45 cm

17/9 Nollfantasi, flicka 34+5 2482 g 45 cm

17/9 Herkules, Ida

 

Bf-lista

 2/10 Damdis, första barnet

2/10 emeloi 28 år Örebro

4/10 Mira 14

6/10 Filuribur1 Södra Skåne, första barnet väntar en Lykka

7/10 Karriärskvinna

8/10 FrökenPD, fjärde barnet

9/10 Garin Borås, andra barnet väntar pojke, son april-14

9/10 Lemon

10/10 Saahaaraa88, 27 år Göteborg, första barnet

11/10 Simone 22 år Norrköping, första barnet väntar flicka

11/10 Svejo 32 år, tredje barnet, söner -09, -11

12/10 Emla Twopointoh 36 år Värmland, sjätte barnet, planerat snitt, syskon 13år, 12år, 10år, 7år och 15 månader.

12/10 Joannabelle

12/10 Lowhannah 28 år Norrköping, första barnet tror flicka

15/10 Larissa Vimmerby, tredje barnet väntar flicka, två döttrar -09, -12

15/10 Hoppanloppan, fjärde barnet

15/10 Chazbo, tredje barnet

16/10 Tramses,tredje barnet

17/10 Mammalovis 39 år Nässjö, tredje barnet tror pojke, 2 döttrar dec-10, jun-13

18/10 Irlais

20/10 Fru Hermelin 31 år Stockholm/Växjö, andra barnet väntar pojke, dotter-10

21/10 Pojkmamma86 Skåne, tredje barnet

25/10 Dandelionkid 29 år Stockholm, andra barnet väntar flicka, dotter -11

28/10 77michelle 38 år Örebro, sjätte barnet väntar flicka, döttrar -99, -01, -07, söner -03, -13

30/10 Mallis2

30/10 Sofie mamma till 2 prinsar, fjärde barnet

30/10 Oldy, andra barnet

31/10 Skogisen 34 år Umeå, första barnet

31/10 Zchimla 35 år Norra Skåne, andra barnet, dotter 3 år

6/11 Annapanna 25 år, första barnet

Stackare! Det verkar vara en instabil man du har. Det låter som han är stressad inför barnets födelse. Jag hoppas det löser sig och att känslorna kommer tillbaks i och med barnets födelse.

Ville han inte ha barn innan ni fick plus på stickan?

All styrka till dig! Ändå skönt att du har syrran i närheten som stöd, så du inte är helt ensam.

I vecka 35+3 hade jag 34 cm. Återstår att se vad det blir på tisdag. Har bf 17/10.

Är det fler som får mer sammandragningar vid läggdags?

Igår kväll liksom kvällen innan var magen totalt stenhård när jag gick och la mig och ingen sida är bekväm att ligga på. Efter en 4-5 sammandragningar så lugnade det väl sig äntligen så jag kunde sova gott. Sedan vaknade jag i morse med värk i nedre delen av magen samtidigt med en sammandragning, så för säkerhets skull gick jag upp och fick tummen ur att packa bb-väskan för mig och bebisen. Helt komplett blir den ju inte än, men så gott som i alla fall. Sambon blev chockad över att jag redan var uppe. Men å andra sidan somnade han vid 10 igår och jag hade tråkigt vid 11 och gick och la mig.

Efter packningen var klar gick jag och åt frukost, duschade och gick och la mig och vilade och har typ inte gjort något idag. Totalt sett har det varit väldigt mycket rörelse och en hel del sammandragningar om vartannat. Det är första gången jag tänkt tanken i vila att förlossningen skulle vara på g, men samtidigt vet jag ju att har man värkar så är det ingen diskussion om att det är på gång, men ändå börjar jag noja för mindre än så ... Ganska knäppt när det ändå är tredje barnet.

Självklart!

Hur tänkte barnmorskan då? Vad är det som säger det? Har vattnet gått så du riskerar bli igångsatt? Annars finns det väl inga garantier. Men visst kan det vara skönt att leva på hoppet.

Ja, då förstår jag bättre, annars lät uttalandet lite konstigt.

Ja, är det så att jag måste ta ut fp så är det så, men jag kan nästan säga att det hade varit lättare att gå tillbaks och jobba två veckor till än vara hemma med två småbarn på 2 år och 4,5 år som blir rastlösa. På jobbet behöver jag bara gå iväg och hämta elever var 45 minut, dock i trappor, hemma är det intensivare. Den yngsta är inne i kan själv-åldern och ska göra allt själv, så hon är oerhört tålamodsprövande och det innebär att en så enkel sak som ett blöjbyte tar dubbelt så lång tid då hon ska vika upp blöjan själv när hon känner för det för att inte få ett vredesutbrott. Likaså med allt annat.

Jag hade mycket sammandragningar redan andra graviditeten, men då vid rörelse och inte mer än att jag fick stanna upp och andas, det avhjälptes mycket av att ta bilen till jobbet och jag kunde jobba till 5 dagar innan bf.

Nu är det inget konstigt att jag har onda sammandragningar ibland så jag säger aj eller grimaserar t o m sittandes still vid datorn eller liggandes i sängen. Då anses jag ändå vara väldigt smärttålig. Så gissningsvis har jag nog 50 sammandragningar per dygn när jag bara går upp, äter frukost, sitter vid datorn/viker tvätt, äter lunch, vilar, äter kvällsmat, träffar barnen på kvällen och hjälper till med tandborstning och läggning för att sedan ta det lugnt igen. Två gånger i veckan har jag gått utanför huset för att få frisk luft då vi bor på andra våningen utan hiss.

Så jag räknar med att har jag barnen hemma kan nog sammandragningarna öka markant och det påverkar både ork, humör och tålamod, men vi får se vad läkaren säger. Till och med läkaren hade reagerat sa bm över att magen var hård när jag inte hade en sammandragning. Jag vet inte om jag ska se det som en fördel om tappen har påverkats och jag föder lite tidigare i så fall. Så för barnens del att få komma ut och leka varje dag hade det underlättat att vara sjukskriven, även om jag inte fått den beviljad och fått ta ut fp i efterhand. Men blir det inte så, får jag ju bita ihop och gilla läget. Hämtningarna på förskolan var dock tuffa redan innan det eskalerade då de inte ville gå hem.

Förbereder barnen försöker vi ändå. Den yngsta vill titta på sina och syrrans bebisbilder på datorn varje dag.

Födda:

14/9 Silverguld, pojke 37+1 2630g 46cm

14/9 Rulltrappa, Nora 36+0 2460g 45 cm

17/9 Nollfantasi, flicka 34+5 2482 g 45 cm

17/9 Herkules, Ida

 

Bf-lista

2/10 Damdis, första barnet
2/10 emeloi 28 år Örebro

4/10 Mira 14
6/10 Filuribur1 Södra Skåne, första barnet väntar en Lykka

7/10 Karriärskvinna

8/10 FrökenPD, fjärde barnet

9/10 Garin Borås, andra barnet väntar pojke, son april-14
9/10 Lemon

10/10 Saahaaraa88, 27 år Göteborg, första barnet
10/10 Angelica1984 Norrköping, väntar en pojke

11/10 Simone 22 år Norrköping, första barnet väntar flicka
11/10 Svejo 32 år, tredje barnet, söner -09, -11

12/10 Emla Twopointoh 36 år Värmland, sjätte barnet, planerat snitt, syskon 13år, 12år, 10år, 7år och 15 månader.
12/10 Joannabelle 22 år., första barnet väntar pojke
12/10 Lowhannah 28 år Norrköping, första barnet tror flicka

15/10 Larissa Vimmerby, tredje barnet väntar flicka, två döttrar -09, -12
15/10 Hoppanloppan, fjärde barnet
15/10 Chazbo, tredje barnet
15/10 Bf29okt, väntar pojke, planerat snitt

16/10 Tramses,tredje barnet

17/10 Mammalovis 39 år Nässjö, tredje barnet tror pojke, 2 döttrar dec-10, jun-13

18/10 Irlais

20/10 Fru Hermelin 31 år Stockholm/Växjö, andra barnet väntar pojke, dotter-10

21/10 Pojkmamma86 Skåne, tredje barnet

25/10 Dandelionkid 29 år Stockholm, andra barnet väntar flicka, dotter -11

28/10 77michelle 38 år Örebro, sjätte barnet väntar flicka, döttrar -99, -01, -07, söner -03, -13

30/10 Mallis2
30/10 Sofie mamma till 2 prinsar, fjärde barnet, planerat snitt tidigare
30/10 Oldy, andra barnet

31/10 Skogisen 34 år Umeå, första barnet
31/10 Zchimla 35 år Norra Skåne, andra barnet, dotter 3 år

6/11 Annapanna 25 år, första barnet

Det bästa är nog att ställa in sig på att bebisen är född 2 veckor EFTER bf, då det är få landsting som kräver att man går längre. Så jag som har bf 17/10 har räknat med att vi har en bebis innan oktober är slut. Så idag när någon frågade sa jag att det är 3-5 veckor kvar. Visst den kan ju komma i natt med, men det känns inte så troligt.

För dem som går över brukar varje dag upplevas som en evighet då de bara går och väntar, så sätt hellre ett datum längre fram, så kanske väntan blir mindre plågsam. Jag födde första på bf-4, så med andra som föddes på bf, gick jag ändå över enligt min erfarenhet, men jag hann nog aldrig vänta så mycket tack och lov.
Just nu är jag mer så att jag undrar om jag vet vad vi gett oss in på med tredje barnet. Men det får lösa sig när barnet kommer. Jag hade nog mer blivit chockad om h*n kom snart trots alla sammandragningar.

Jag är ju inte tveksam till barnet i sig det ska bli spännande, men just hur man ska lyckas rodda runt allt med trolig sömnbrist och ännu är det svårt att förstå hur det kommer att påverka övriga familjen. Förra gången hade jag tur då sambon var sjukskriven parallellt med första bebistiden och han är nattuggla, så han kunde ta tösen när hon sömnstrulade efter 12 och jag var dödströttt. Storasyster är och var då mammas flicka medan den yngsta är pappas flicka om han är hemma.

Den här gången kan jag ju inte räkna med att sambon orkar ta lika mycket på nätterna - om det blir en liknande bebis, då han jobbar. Sedan återstår det ju att se hur 2-åringen reagerar. Hon älskar visserligen bebisar, men det är ju inte säkert att det blir lika poppis hemma. Igår när vi var på stan på teater, tjoade hon mer "bebis" än hon brydde sig om att se på Spöket Laban. Sedan är hon ju så oerhört envis och kan allt själv, så gud nåde den som hjälper henne innan man fått tillåtelse. Det blir ju lätt att man gör det utan att tänka sig för eller när man har bråttom, så allt tar väääldigt lång tid. Ger jag eller systern hjälp, blir hon vansinnig för hon ska göra allt själv. Skulle syrran råka hämta skorna och ge henne kastar hon iväg dem för hon ska hämta och ta på dem själv. Idag uttryckte hon vid köksbordet "Jag bestämmer själv", så vi lär ha många strider framöver och då samtidigt parera med en bebis som behöver ammas blir en stor utmaning. Syrran var också i trotsåldern sist, men hennes strider var inte riktigt lika många vad jag minns. Här är nog uppåt 50 utbrott om dagen för småsaker helt normalt och hon agerar likadant på förskolan.
Även storasyster kan tjura ihop fullständigt och inte orka gå, så det blir spännande med bara två platser i vagnen. Nu har jag inte varit ute med barnen mer än två gånger själv sedan jag blev sjukskriven för 3 veckor sedan och då kortare sträckor än vamligt, så de har ju vants av med att behöva gå till och från förskolan/stan/Ica och så vidare. Så det är med lite skräckblandad förtjusning jag undrar vad jag gett mig in på. Jag tycker det är det första halvåret upp till ca 8 månader innan de börjar äta mer gröt/mat och pappan kan ta en måltid så man kan få en andningspaus som är tuffast. Visst det går ju pumpa, men det är ju inte självklart att det lyckas och att bebisen vill ha mjölken.

Först och främst inväntar jag förlossningen som kan bli en historia i sig då det gick på 1,5 timmar från andra värk sist och vi knappt hann in i väntan på barnvakt 2,5 mil bort. Risken är att det blir hemma eller i bilen om det går lika fort, vilket bm säger att jag kan behöva räkna med. Jag hoppas bara inte det sker när jag är ensam hemma med barnen som kan bli möjligt om inte sjukskrivningen förlängs.