Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

[quote=74738866][quote-nick]Anonym (arg) skrev 2015-01-24 12:12:24 följande:[/quote-nick]Jag har läst varenda inlägg men har inte tid att svara på allt, är det nånting ni undrar så då får ni upprepa er.

Även om ni inte tror på mig så var jag och mitt X som vilket par som helst. Det har aldrig funnits någon kriminalitet, droger eller liknande inblandat. Utan hela vårt förhållande sprack då en otrohet uppdagades. Det är jag och mitt barn som får ta smällen pga hennes snedsteg.

Jag vill påpeka att jag har haft min dotter ensam dag som natt och det har gått super. Hon är trygg med mig. Att jag skulle vara en idiot för jag vill ha henne hos mig är helt felaktigt. Jag borde väl märka om min dotter mår dåligt av att bo växelvis och då får man ändra på det.[/quote

Synd att du ska vara så trög och ovillig att ta till dig fakta, det påverkar verkligen stort din möjlighet att vara en bra förälder. Du har inte läst länkarna om anknytning för att du inte vill veta, eller hur. Det är bekvämare för dig att fortsätta tro att det är helt ok att ha ett spädbarn växelvis inte sant? Ditt resonemang gör mig seriöst oroad för din förmåga. Det är ett spädbarn du har inte en tomatplanta som man kan "testa" att sätta i ett annat fönster för att se om den tar sig. Finns ingen anledning att utföra experiment med sitt spädbarn när det redan finns extremt väldokumenterad forskning inom området. Skärp dig för fan. Och nej du kommer inte att märka på ditt spädbarn att växelvis boende är skadligt. Anjnytningsskador till följd av upprepade separationer manifesterar sig senare under uppväxten. Bl.a. Med självskadebeteende, ätstörningar, missbruk etc i tonåren.

Var TS alltså pappaledig när det här hände? Vem tar hand om bebisen på dagarna nu?? Mamman kan ju inte begära föräldraledigt över en natt.

Var bor du TS? Jag känner till en jättebra barnrättsjurist i Malmö med lång erfarenhet av att hjälpa barn få rätt till bägge sina föräldrar, och det faktum att pappor ofta diskrimineras.

Vilken gräslig tråd. Förlåt Ts, inte ditt fel, men jag mår illa när jag hör hur ditt ex beter sig och även när jag läser vissa inlägg i tråden. Det är så otroligt tragiskt att vi inte har kommit längre, att pappan fortfarande år 2015 ses som någon helt ovidkommande person trots att han haft barnet hälften av tiden och är en primär anknytningsperson till barnet. 

Förbannade livmodersfascister! Jag skäms över att dela epitetet "kvinna" med de som håller på med sånt här och även med de som påstår sig prata för "barnets bästa" men egentligen bara är anti att pappor tar hand om barn. 

För att vara lite konkret, Ts du har fått bra råd i tråden och jag läste att du ska kontakta en advokat på måndag. Do so! Det kommer förmodligen att krävas en hel del arbete, men ge inte upp. Försök att bita ihop om ilskan och sorgen över ditt ex svek, visa att du är den större människan i det här. Gör upp ett antal olika scenarion om hur ni skulle kunna lösa omsorgen om barnet, allt från din ursprungliga tanke om att ni har 3-4 dagar i taget till att du tar barnet på dagen och mamman på natten och så nåt där emellan. Framhäv till mamman att barnet tar skada av att få träffa dig så sällan och lite som nu, men försök göra det så lugnt och fint du kan. Du får djupandas och gå i väg och skrika efteråt. 

Jag lider med dig och hoppas att situationen löser sig för dig och din dotter asap. 

... Och en gång för alla nu. Socialtjänsten och familjerätten fattar inga som helst juridiska beslut mot någon förälders vilja. Detta har TS missförstått.

Varför resulterade detta i att mamman har barnet boende hos sig, TS och inte du?