I dag fick vi kallelse till RUL med posten. Min BM måste ha glömt att meddela sjukhuset att det inte är aktuellt längre. Fick en ilning av sorg när jag såg tiden och datumet. Valborgsmässoafton. Det hade varit fint att fira första maj efter att ha sett bebisen för första gången. Men det är ju som det är. Och datumet hade ju gjort detsamma i alla fall. Får ringa i morgon och boka av.
Får man ansluta till tråden? Tycker det finns få platser där jag kan ventilera om mitt MF. Fick MF 7e januari & vill inget hellre än att bli gravid igen. När jag fick missfall så såg jag fostret, vilket jag ändå är tacksam över att jag fick chans att göra, men det är också smärtsamt. Jag fick se något som växt i mig, något som hade blivit till i min egen kropp. Om det inte är magiskt, vad är då det? Otroligt faschinerande vad kvinnokroppen kan göra. Men nu vill jag bara få gå vidare med en ny graviditet...
Hej! Går gärna med här. Tråkigt att läsa allas historier och lider med er alla. Tråkigt att så många råkat ut för MF/ma.
Jag plussade 3 dagar efter BIM och började blöda dagen efter jag plussat. Blödde väldigt lite och hade inga andra känningar, så alla bm jag pratade med tyckte inte att jag skulle oroa mig för dem trodde det kom från slemhinnorna som var sköra. I torsdags fick jag jätteont i magen på em och det började komma mer mörkt slemliknande blod. Kramperna i magen blev värre och när jag precis satt mig på toa så kände jag "den lilla ärtan" som kom ut.
Fick tid hos en privat gyn.läkare i fredags och han kunde inte se ngt, det var tomt, det såg inte ljust ut sa han. Det verkar som allt kommit ut som det ska.
Idag har det inte kommit mer blod, så det verkar som jag slutat blöda nu iallafall.
Har inte vågar slappna av sedan jag började blöda dagen efter plusset för jag är rädd för alla tankar. Min man och jag hanterar det väldigt olika. Jag har svårt att komma till ro på kvällen och när jag väl somnat sover jag oroligt och drömmer mardrömmar. Var hemma i fredags efter MF men har sedan jobbat. Och nu börjar jag känna att kroppen är rätt utmattad och mentalt är jag rätt slut också. Anledningen till att jag jobbat är för att vara sysselsatt hela tiden men det går ju inte i längden. Även att jag inte var långt gången så är det tungt, och sen tycker jag det är som ngn annan skrev att man känner sig så ensam i situationen.
Vill nog gärna försöka igen så fort kroppen kommit igång, hoppas att det ska få mig att kanske komma vidare lite snabbare.
Hur har ni andra känt?
Det blev ett långt inlägg detta. Lider med er alla.
Blödningsfri idag! Efter 2,5 vecka.
Nu väntar jag på ägglossning. När kom er igång?
Har plötsligt börjat blöda igen, och imorgon är det 3 veckor sedan missfallet började! Blä! Men inget att göra. Det var brunstigt och inte jättemycket. Men hade tänkt börja ha lite sex i helgen. Nu vet jag inte om vi ska våga oss på det.
Är så irriterad på min man. Vi hoppade över mars och nu ska vi köra för fullt. Hade urdåligt sex häromdagen som jag tiggde mig till, och ikväll fick jag kalla handen. Vet inte om det är prestationsångest eller om luften gick ur honom efter missfallet. Men oavsett att skaffa barn eller inte kan vi ju inte sluta ha sex med varandra! Imorgon SKA jag ha sex. Egentligen inte för att bli gravid, utan för att vara nära den jag älskar så mycket. Men som samtidigt gör mig förbannad. Vi var ju helt överens om att satsa denna månad. Det är ju knappast som att jag tvingat honom till detta. Är riktigt sur ikväll.
Idag gjorde jag ett nytt gravtest för att se om något hänt - för en vecka sedan var det starkt positivt. Den här gången var det tyvärr också positivt, men svagare. Så det går ju åt rätt håll i alla fall. Om en vecka är det fyra veckor sedan missfallet - då hoppas jag på ett negativt test!
Trevlig helg!
Är det bara jag som känner mig otroligt ensam i sorgen efter MA o kampen mot ett nytt plus efter det?
Sambon verkar inte alls berörd o tkr bara jag är överdriven o löjlig typ.
Han är aldrig stöttande undeer mina dåliga dagar. Säger bara att jag aaaaalltid har dåliga dagar o attdetatt det är drygt..han kan aldrig vara m o trösta o stötta.känner mi bara så ensam o har ingen vän direkt o ringa o gråta uut hos, vilket jah verkligen hade behövt dessa dagar.....
Ja, idag fick jag kallelse till ultraljud.
Känner mig känslokall och vill bara få avbokningen gjord.
Nu har jag iallafall snart ägglossning, blir nog imorgon, har fått lite blodblandade flytningar och stegring på Ältest....
Så att kroppen fungerar är ju positivt, tre veckor sedan bekräftat missfall idag.
Okej hjälp mig här nu att tolka min kropp. Enligt kalender borde jag haft äl i helgen. Men idag har jag en jäkla "mens"värk som strålar ut i ryggen. Är det äl-värk? Har jag äl idag då? Om vi hade sex igår och inte kommer ha sex förrän på fredag tidigast, missar vi detta då? Eller kan vi bli gravida ändå? Vad är det för värk jag har?