någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Hej olyckssystrar!

Jag är jättegärna med i tråden! Fick missfall i fredags, i v.14. Det hade troligen avstannat någon eller några veckor innan, men fick inget klart besked.
Fick tabletter med mig hem samma dag som jag tog i fredags kväll. Är alltså inne på femte dagen med blödningar.

Har återbesök nästa vecka och hoppas slippa skrapning. Vill gärna försöka så snart det bara går. Är 39 så tiden att vänta finns inte riktigt. Har två barn innan men vill gärna ha et syskon.

Tack! Nej, faktiskt inga tecken alls. Kände mig gravid och hade alla symptom. Så det kom som en chock.

Har läst lite trådar om missfall här och det verkar som om ju tidigare missfallen sker desto snabbare avtar blödningarna, även om det kan vara lite olika. För mig är det bara dag 5 med blödning så det lär säkert ta minst en vecka till men antagligen mer. 

Har jag lyckan att bli gravid igen så kommer jag att göra tidiga VUL, om jag inte får det den vanliga vägen får det bli privat.

Usch, stackars er, särskilt ni som fått upprepade missfall och ni som fått veta sent. Kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att gå ändå till RUL och få veta då.

I dag är en sådan dag då allting känns hopplöst. Dag 6 sedan missfallet och jag blöder fortfarande jättemycket. Jag undrar om vi kommer att få någon mera chans att bli gravida. Jag är 39 år och risken för missfall stor. Varför varför varför började vi inte försöka förut? Min man ville "vänta" och först nu har han varit beredd att försöka, men nu är det kanske för sent.

Tack för uppmuntran. Jag hoppas att det går på liknande sätt för mig.

Men jag vill inte vara naiv och tro att kroppen funkar på samma sätt när jag är 39 som sist när jag väntade barn, då jag var 33, för så är det inte. Kroppen åldras oavsett om man vill eller inte.

Men man kan ju hoppas att man hör till de tursamma.

Håller med dig. Jävla gubbe!!! Det är lätt för honom att säga, han ska väl inte avla barn kanske??? Kunde han inte ge dig något svar heller på om det var ÄL på gång eller inte? Han kanske skulle "skämta till det" lite för att dölja att han var så inkompetent att han inte kunde avgöra om det var Äl?

Usch, vad jag känner mig så ur humör i dag. I bland blir jag tokig på oförstående män som inte fattar något av vad man måste gå igenom som kvinna. En manlig kollega som vet att jag precis fått missfall blev jätteförvånad igår när jag tackade nej till en konferens med övernattning nästa vecka (jag blöder jättemkt ff och är helt slut samt har ff ej varit på efterkoll).  "Jag trodde att det var förra veckan!" (som missfallet skede). Jo men vad fan, jag blöder som en gris och är skitledsen, hur svårt kan det vara att fatta!!! hade jag lust att skrika. Idiot.

Grrr....

Det kan ju lika gärna vara grav-symptom, även om de inte liknar de du brukar ha. Jag har haft olika varje gång jag blivit gravid. 
Det är väl det som är en sån nervers. Symptomen kan vara både ock.

För min del fick jag åka in akut i går natt, igen. På dag 11 sedan missfallet och det började blöda mycket igen och jag fick sådana smärtor att jag inte klarade av att vara hemma längre. Det var tydligen bitar av moderkakan som inte kom ut. Det kom ut på plats dock. Ska på återbesök i morgon. Hoppas verkligen att det är klart då.

Tack, jag mår bra igen. Förutom att jag är trött, men det ska väl järntabletterna fixa.

Var på återbesök i dag och det såg bra ut. Så nu är det bara att vänta ut blödningarna. De verkar hålla i sig... Tog ett gravtest bara för att kolla och det var ungefär lika positivt som tidigare. Blä. Det lät ta tid det här...

Ska försöka att fokusera på annat under tiden. Måste försöka ställa in mig på att det  kanske inte blir fler barn för vår del. Vore så kul, men jag vill inte hoppas för mycket.

Nej, det gör jag inte. Men jag har liksom accepterat att det inte blev något och vill väl hellre blicka framåt kanske. Kan tänka mig att om tiden går och jag inte blir gravid igen eller att det blir nytt missfall så kanske jag kommer att bli ganska knäckt. Nu nu känns det ändå okej, kanske för att jag får förhoppningar om att det snart är sommar och semester och tid att få till det ofta med mannen... ;)