hsh

Äldre 17 Apr 22:30

4905 svar

någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Oscli skrev 2015-04-17 18:49:22 följande:

Jag fick missfall den 8:e mars var då i v8. Jag var inne på akuten och väntade på att få komma in till gyneläkaren. Gick på toaletten och då kom allt ut. Så jag såg också fostret. Undersökningen visade att nästan allt var ute så jag behövde inte skrapas. Hade magsmärtor och blödde 5 dagar efter det. Så jag hade nog en "lätt" mf om man ser det rent fysiskt. Psykiskt en annan sak. Men jag mådde bättre bara jag slutade blöda...Nu har jag precis haft min första mens efter missfallet så vi får se om vi försöker denna månade eller väntar till nästa. Bf skulle isåfall bli i mitten av januari.

Jag behövde inte skrapas heller. Jag fick bara prata i telefon med en kvinna som sa att Stanna hemma, blöd ut det. Vi har inte tid att undersöka alla MF. Ring kuratorn om det behövs. Jag blödde nån vecka, sen hade jag blodiga flytningar några dagar . Återfick mensen ungefär sex veckor efter MF. Jag har haft ovanligt riklig mens nu dom här tre ggr, & ingen ny graviditet. Vi hann knappt ha sex förra gången så blev jag gravid.. Jag vill bara bli gravid igen. Känns lite som att jag inte kan läka förns jag får vänta barn igen. Sorgligt kanske.

hsh

Äldre 18 Apr 21:43

#556

Anonym (småland) skrev 2015-04-17 23:38:11 följande:

Känner exakt samma sak. Jag mådde otroligt psykiskt dåligt under tiden jag blödde. Direkt när det slutat lättade det enormt, men känner ett sånt enormt behov av att bli gravid igen. Precis som att jag inte har någon vision om framtiden om det inte innebär bebis. Så jag är nog också sorglig...

Jag upplever det som att en graviditet satte igång hela processen i kroppen. Det började för tre år sen då jag gjorde abort, efter den har jag längtat otroligt starkt efter barn från att kanske inte vilja ha barn alls. Så nu när vi blev gravida så var jag så otroligt glad, jag vill ha den känslan igen. Vid aborten så lyssnade dom på fostrets hjärtslag. Jag ångrar inte aborten men hade det varit idag hade jag inte kunnat göra abort efter att ha hört hjärtslag. Jag knyter an för fort idag på nåt vis..

hsh

Äldre 20 Apr 18:00

#579

Mallanmillis skrev 2015-04-20 09:39:24 följande:

Vi gick till en kurator tillsammans och fick prata. Sambon berättade då att han såklart är ledsen över det som hänt men att det gör mer ont att se hur dåligt jag mår.

Jag och sambon pratade mycket om det som hänt de första veckorna. Efter det har jag till och från varit väldigt nere och ledsen. Sambon vet att det inte hjälper om han tar upp det mer än att han ser och förstår varför jag är ledsen ibland. Han försöker få mig att tänka på roliga saker för han vet att jag i nuläget inte längre vill prata om förra graviditeten.

Står min mamma, moster och svägerska väldigt nära och de har varit ett stort stöd för mig där jag kunnat prata ut.

Under de här månaderna har min yngre bror och tjej gått och blivit gravida med sina 6 månader ihop. Och jag förstår inte varfööör de har så bråttom och speciellt med tanke på vad vi har gått igenom. Där känner jag att mamma inte riktigt förstår att jag tycker det är jobbigt. Hon tycker jag kan vara glad för deras skulle men det är jag absolut inte. Låter egoistiskt men jag känner mig illa berörd av det tråkigt nog. Där har jag fått bra stöd av svägerskan att kunna prata om det om.

Så tips är att gå till en kurator tillsammans.

Nu har ju deras graviditet ingen med din att göra, så försök släppa den tankesnurran. Det kommer knappast göra dig något gott.

Var glada för deras skull, båda mina bröder väntar barn & självklart är det jobbigt, men man måste ju kunna skilja på berättigade känslor och inte. Att vara & peta i nån annans graviditet, kan medföra ett visst slitage på relationer & det är väl aldrig bra... Fokusera på din egen acceptans istället kanske. Den är nog viktigare än att påpeka att dom bara varit tillsammans en viss tid. Alla förtjänar att bli gravida. Sen är det tråkigt för oss som får MF & får leva med det.

hsh

Äldre 21 Apr 08:56

#593

Mallanmillis skrev 2015-04-20 22:40:03 följande:

Ännu en person som inte förstår... Skrev bara vad jag tyckte när jag fick reda på det. Och jag är absolut inte där o petar i deras relation eller graviditet. Så tråkigt att du skriver detta hade du inte behövt!!!

Ett uttalande i form av "jag förstår inte varfööör dom har så bråttom med tanke på vad Vi gått igenom" så tror jag att du behöver höra det. Varesig det är från din mamma eller någon annan.

Deras graviditet har inget med din att göra - sörj över din men släpp fokusen på deras. Det kommer inte göra dig gott. Jag förstår mycket väl, men hela inlägget skrek felriktad fokus. Jag menar alltså att DU inte kommer må gott av det. Jag hade ingenting i åtanke gällande dom, det vill säga: Det var i omtanke, inget annat. För jag vet mycket väl vad du menar, men ibland så måste man rikta sorgen inåt istället för utåt. Men kan ju vara så att det blir mycket jobbigare då.. Men det är bara hur Jag tänker, det säger ju ingenting

Men skriver man sina tankar offentligt så får man räkna med att andra tar upp ämnet ur ett anna perspektiv än sitt eget. Är ju därför man skriver på Familjeliv, eller?

hsh

Äldre 21 Apr 09:02

#594

Mallanmillis skrev 2015-04-21 08:28:53 följande:

Har aldrig skrivit att någon annan behöver vänta med sin graviditet. Skrev att jag tyckte det var jobbigt att få höra det när vi själva nyligen förlorade våran i v.19. Det var min första reaktion . Tycker det bara är tråkigt att man blir påhoppad. Inte det som varit meningen i den här gruppen utan istället få lätta på sina känslor. Min bror och hans har det gott :)

Om du tycker att det är att bli påhoppad när man inte får medhåll så är det svårt att diskutera ämnet alls

Jag tror att du reagerade före du läste igenom mitt inlägg ordentligt, och som sagt. Man skriver väl på Familjeliv för att få lite nyanser till sina problem? Någon som ger en perspektiv? Sorg är en tricky thing, men det är inte särskilt svårt att förstå dig när du och jag vill samma sak, och då jag har två syskon själv som väntar barn. Självklart känns det jobbigt - men skulle jag fokusera på deras lycka istället för min sorg så skulle det bli så himla jobbigt. Det var bara min tanke på ditt inlägg , inte dig som person eller hela ditt liv, typ :p

hsh

Äldre 21 Apr 09:11

#595

Anonym (Fjäril) skrev 2015-04-21 08:35:25 följande:

Jag förstår precis hur det är. Vi fick konstaterat ma i vecka 20. Och en vecka senare berättar min syster att hon är gravid. Självklart är det jättekul men just då kändes det bara hemskt orättvist. Självklart missunnar man inte sina syskon deras graviditeter. Men det är jobbigt när alla andra (känns det som) är gravida eller precis har fått en bebis.

Man får känna så i stunden. Det vet alla här inne om. Sen slutar man känna så. Och kommer över sin sorg litegrann, sen blir man helt plötsligt gravid.

Livet i all sin prakt. Bitterhet är tungt att bära, särskilt för den som bär den. Så förhoppningsvis så lyckas man komma över den känslan fort. Jag har gråtit en skvätt några gånger när min brors flickvän lagt upp bilder på sin bebismage. Sen så tänker jag att jag inte är ledsen över deras egentligen, så försöker jag släppa det. Identifiera känslan, konstatera, låta den rinna av

Är ganska skönt därefter.. att inte vara arg.. för att nån annan får uppleva det jag vill. Utan bara själv vara ledsen, för att jag vill nåt så mycket att jag går sönder!

hsh

Äldre 21 Apr 09:14

#596

Mallanmillis skrev 2015-04-21 08:28:53 följande:

Har aldrig skrivit att någon annan behöver vänta med sin graviditet. Skrev att jag tyckte det var jobbigt att få höra det när vi själva nyligen förlorade våran i v.19. Det var min första reaktion . Tycker det bara är tråkigt att man blir påhoppad. Inte det som varit meningen i den här gruppen utan istället få lätta på sina känslor. Min bror och hans har det gott :)

Fast du kanske inte menade mig gällande påhoppet? Såg just kommentaren "Stackars din bror & tjej". Den attityden har iaf inte jag när jag skriver till dig, hoppas du förstår det. Utan jag tror bara det är slöseri med sorg som man måste hantera, om man råkar lägga för mycket fokus på nån annans lycka & bli bitter över det.. Sen kanske jag läste in för mycket i ditt inlägg, förlåt om så är fallet

hsh

Äldre 21 Apr 09:27

#598

Mallanmillis skrev 2015-04-21 09:24:33 följande:

Nej jag menade inte dig :) förstår din omtanke på det sättet att man inte ska lägga för mycket fokus på det och det är vad jag inte försöker göra heller.

Blir väldigt dumt när man försöker förklara sig här inne på familjeliv, så lägger ingen mer energi på det här inne.

Önskar alla lycka till här inne med sina kommande graviditeter. Ta vara på varandra och njut av dagen. Kram

Skönt att höra. Jag trodde du blev superupprörd för min kommentar, det var inte riktigt menat så. Men ja, skriver man nåt i farten här på FL så kan det komma ut lite fel. Man hinner inte alltid med fingrarna. Sörj, gråt när du kan, & jag hoppas du får ett plus snart!

hsh

Äldre 11 May 11:02

#847

Hoppar in igen efter en tids frånvaro. Fick missfall 7e januari & har sedan dess väntat på att bli gravid igen. Har inte fått något plus ännu & har helt ärligt svårt att se att jag kommer bli gravid snart igen. Beräknad mens imorgon och har sorgset konstaterat att den troligtvis kommer visa sig, då jag inte vill få upp hoppet för ett plus. Däremot har jag mått illa nu efter två måltider under loppet av två dagar.. Svårt att inte hoppas då. D: Jag vill inte bli besviken igen. Hade ÄL enligt kalendern 28e denna månad, 30e förra gången baserat på ÄL-tester.

hsh

Äldre 11 May 18:10

#852

!!!!!!!!!!!!!!

hsh

Äldre 11 May 21:16

#856

Anonym (Viola) skrev 2015-05-11 21:13:31 följande:

Grattis! Ett solklart plus! Det var inte som du trodde alltså!

Tack!!Nä det var inte det !

Hade som gett upp och då kom det... precis som det brukar vara! Hoppas bara det går vägen den här gången!

hsh

Äldre 12 May 06:48

#860

Anonym (Fjäril) skrev 2015-05-11 23:15:51 följande:

Svårt med bilder - det är starkare i verkligheten. Men ett svagt plus är väl ett plus?

Det tror jag absolut

Mäter ju HCG så skulle annars inte ge utslag. Grattis!!

hsh

Äldre 12 May 08:17

#862

Anonym (Fjäril) skrev 2015-05-12 08:10:40 följande:

Jag vågar bara inte tro det, känns så overkligt.

Samma här. .

Tog ett till litet test imorse för att kolla . Jag känner mig inte gravid, alternativt att jag inte riktigt vågar vara glad. Jag rapar mycket samt mår lite illa emellanåt. Sen är jag helt galet hungrig... Och orolig . Pratat med MVC, ringt Kvinnokliniken, ringt kurator.. Vill bara prata med någon!!

hsh

Äldre 12 May 10:07

#864

Anonym (MA v 13) skrev 2015-05-12 09:58:06 följande:

Hsh det där är definitivt ett plus :) ett plus är alltid ett plus, jag tycker inte det är supersvagt heller. Grattis!!

Kan inte ni alla som plussat skriva lite kort om er historia, när ni hade ert ma/mf och hur lång tid det tog sen? Hade varit kul med lite solskenshistorier när man själv befinner sig i början på den mörka tunneln.

Min historia: Jag blev oplanerat gravid innan jul, oplanerat men väldigt glädjande. Jag var liite nojjig & när mina symptom försvann (v.7) så kände jag på mig att jag nog inte var gravid längre. Två veckor senare började jag blöda, fick missfall hemma där jag fick se det lilla embryot med ögon , armar, ben. Lite som en räka. Var superledsen ett bra tag men ville gravid igen så fort som möjligt. Tog nästan fem månader för mig att bli gravid igen. Den här månaden hade jag som börjat ge upp. Och då kom det ett plus.

Jag har lite illamående, kraftig hunger, trötthet, känsligt tandkött. Har bokat in tid hos kurator där jag ska ha kontakt tills v.8 då jag får bli inskriven på MVC. Bokat in tidigt ultraljud på privat klinik andra veckan i juni.

Ser fram emot det, och hoppas verkligen att allt ska gå vägen denna gång.

hsh

Äldre 12 May 16:33

#870

Anonym (Fjäril) skrev 2015-05-12 16:28:20 följande:

Jag blev gravid i slutet av oktober förra året. Var på RUL i 12 mars och där upptäcktes det att bebisen var död i vecka 20. Två dagar senare kom bebisen naturligt - med värkar och att vattnet gick så vi åkte in till sjukhus och där föddes den lilla bebisen. Den var en liten pojke. Sedan blödde jag mycket efteråt och länge och 13 april blev jag skrapad för att blödningarna inte slutade. Sedan har vi legat och lite extra mycket vid ägglossning kring den 27 april.

Men jag är så nervös, känns inte som att det är på riktigt ännu.

Åh! Styrkekramar till dig!! Jag hoppas det är din tur nu, så du slipper gå igenom nåt liknande. Ni var inte på nåt vul innan rul?

hsh

Äldre 12 May 16:35

#871

Anonym (Fjäril) skrev 2015-05-12 16:28:20 följande:

Jag blev gravid i slutet av oktober förra året. Var på RUL i 12 mars och där upptäcktes det att bebisen var död i vecka 20. Två dagar senare kom bebisen naturligt - med värkar och att vattnet gick så vi åkte in till sjukhus och där föddes den lilla bebisen. Den var en liten pojke. Sedan blödde jag mycket efteråt och länge och 13 april blev jag skrapad för att blödningarna inte slutade. Sedan har vi legat och lite extra mycket vid ägglossning kring den 27 april.

Men jag är så nervös, känns inte som att det är på riktigt ännu.

Hade också ÄL kring samma datum som du.

Är ju gravid jag med. Men jag hade mitt missfall för nästan fem månader sen. Är ju lite olika, vissa blir ju gravida direkt efter mf!

hsh

Äldre 12 May 23:23

#875

Anonym (....!!) skrev 2015-05-12 22:38:43 följande:

Hoppar in här, fick MA i början av december med enäggstvillingar, fick stora komplikationer och fick akutopereras.

Slutade blöda två dagar senare.

Men problemet är att vi fortfarande inte plussat trotts regelbunden sex..

Får panik och barnalängtan är enorm!!

Hur lång tid efter MA och skrapning blev ni gravida igen? Om det nu är någon som varit med om samma sak!

Kram på er <3

Styrkekramar till dig!!!!!

hsh

Äldre 13 May 07:11

#877

Mamma till V skrev 2015-05-13 06:41:55 följande:

Första gången jag blir arg av att få ett plus på gravtest. Jag började ju blöda för drygt en vecka sen och det gör jag fortfarande. Är 110% på att det är ett missfall då det kommit klumpar etc, men ändå får jag ett galet starkt plus idag. Är rädd att det är massa rester kvar så kroppen inte fattar att det är över. Måste nog kanske kolla upp hos gyn ändå

HCG går inte ner direkt. Kan vara kvar i kroppen upp till tre veckor vad jag förstår.

hsh

Äldre 14 May 21:29

#896

hondendärtjejen skrev 2015-05-14 19:27:46 följande:

När kom er första ägglossning/ mens efter missfall? Det är snart 2 veckor sen jag slutade blöda och har testat negativt på älstickorna 10 och 13 maj.

Min mens kom igång två veckor sent efter väntad mens. Hade ägglossning efter det. Tog mig fem månader att bli gravid igen efter mf!

hsh

Äldre 17 May 15:33

#915

Anonym (Spökstreck) skrev 2015-05-17 09:11:56 följande:

Och med blixt

Jag skulle inte säga att jag ser nåt. Testa igen om någon dag eller två.

någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

INNEHÅLL