• hsh

    någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

    Hej! Jojnar tråden. Fick missfall sjunde januari, & shit det känns som igår. Men är ju länge sen nu känns det som helt plötsligt.. Hur som haver. Jag vill så himla gärna bli gravid igen! Blev gravid superlätt förra gången.. Han behövde typ bara nysa så var det bebis på g. ;) Tog clearblue digital ÄL-tester nu i månadsskiftet, fick smiley & vi hade sex både dag 1 & dag 2.. Känns inte som att det tagit nåt men svårt att veta såhär tidigt såklart.. Kram alla!

  • hsh

    Någon annan som kör med clearblue digital äl-test? Jag läste på Familjeliv att man borde testa två ggr per dag då det inte alltid ger utslag på morgonurin.. det gjorde jag & fick maximal fertilitet (fast smiley) efter fem dagars testande. Glad i hågen så tänkte jag toppen, nu nuppar vi! Men så läste jag idag att den maximala fertiliteten kan komma till att visas mycket tidigare om man testar mer än en gång per dag.. så nu känns det helt misslyckat, det kanske inte alls blev så optimalt som jag hade hoppats på Vill inte vänta!

  • hsh
    Anonym (Viola) skrev 2015-04-09 16:40:45 följande:

    Tack, jag mår bra igen. Förutom att jag är trött, men det ska väl järntabletterna fixa.

    Var på återbesök i dag och det såg bra ut. Så nu är det bara att vänta ut blödningarna. De verkar hålla i sig... Tog ett gravtest bara för att kolla och det var ungefär lika positivt som tidigare. Blä. Det lät ta tid det här...

    Ska försöka att fokusera på annat under tiden. Måste försöka ställa in mig på att det  kanske inte blir fler barn för vår del. Vore så kul, men jag vill inte hoppas för mycket.


    Efter mitt missfall, där jag såg ett litet foster, så hoppades jag ett tag på att det hade varit en tvilling... självklart var det inte så. Tre veckor efter mf så tog jag test, visade negativt. Jag vågade inte testa så tidigt som du, jag orkade inte se plusset som ändå troligtvis inte skulle stämma.. All styrka till dig!
  • hsh

    Får man ansluta till tråden? Tycker det finns få platser där jag kan ventilera om mitt MF. Fick MF 7e januari & vill inget hellre än att bli gravid igen. När jag fick missfall så såg jag fostret, vilket jag ändå är tacksam över att jag fick chans att göra, men det är också smärtsamt. Jag fick se något som växt i mig, något som hade blivit till i min egen kropp. Om det inte är magiskt, vad är då det? Otroligt faschinerande vad kvinnokroppen kan göra. Men nu vill jag bara få gå vidare med en ny graviditet...

  • hsh
    Anonym (småland) skrev 2015-04-13 16:16:04 följande:

    Samma här. Såg också fostret vid missfallet den 29 Jan. Det var riktigt jobbigt.


    Hur långt gången var du? Ensam om att se eller hade du partner med dig?
  • hsh
    Anonym (Fjäril) skrev 2015-04-13 19:06:08 följande:

    Klart att du får ansluta. :)

    Beklagar ditt missfall. I vilken vecka var du?


    Jag var i v.9 Fick "mens" som utvecklades till missfall under kvällen. :/ Även om min sambo också tyckte det var jobbigt så är man som rätt ensam i sorgen tycker jag..
  • hsh
    Anonym (småland) skrev 2015-04-13 21:42:55 följande:

    Jag var också i v.9. Min man var med men han ville inte se. Det enda han såg var att jag höll en klump i handen. Blev väldigt jobbigt psykiskt för mig efter det och tröståt väldigt mycket. Det värsta var inte att hålla det i handen och titta på det. Det värsta var att spola ner det i toaletten. Jag vet inte vad jag hellre hade velat göra, men det kändes absolut helt galet fel att spola ner vårt lilla i toaletten som om hen varit en död fisk. Men bm sa att det var så vi skulle göra, och då gjorde vi så. Det känns jobbigast av allt och jag kan fortfarande börja gråta av bara tanken på att vi gjorde det. Det känns så kallt på nåt sätt.


    Min partner ville inte heller se, men jag fick honom att se iallafall. Kändes viktigt för mig att se vad vi förlorat, annars känns det som att det "bara var ett mf". Det var helt sjukt att se allt, ben, armar, ögon. Men har aldrig känt så mycket för nåt, helst inte för nåt i storlek som en räka. Kändes märkligt. Jag spolade också ner det. Jag var hemma, hade ingen som sa åt mig men ansåg att det var det enda logiska. Håller med dig om att det kändes kallt. :( Vet inte hur man ska betrygga sig själv gällande det heller.. Finns som inget lugnande att säga om det hela. Jag är med dig i sorgen iallafall.
  • hsh
    Anonym (Viola) skrev 2015-04-13 22:07:09 följande:

    Vad svårt för dig, jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att få se fostret. Måste vara en bild man på gott och ont har med sig hela livet.


    För mig har det varit positivt på det sättet att jag vet att jag var gravid, det var liksom inte påhitt. Jag hade nog haft svårt att förstå annars. Jag var jätteglad över graviditeten och jag är ledsen att det blev som det blev, men hade inte velat "slippa" se det om jag fick välja. Men helt korrekt i att det är svårt också. Mycket svårare att vifta bort graviditeten som "så kort gången, det var inte så viktigt" typ.

    Det värsta är nästan numera mitt minne av min abort för tre år sen. Ångrar den inte men.. Jag fick vara på ultraljud där dom tidigt hörde ett starkt tickande hjärta. Det berörde mig inte riktigt då. Nu vill jag inget hellre än att få se det, och då dör det. Livets ironi på nåt vis.
  • hsh
    Anonym (Nelle) skrev 2015-04-15 09:28:56 följande:

    Välkommen alla nya!

    Här är mens nr 3 igång efter MAt! Kännes hopplöst... 9månader sedan jag slutade med P-piller var dock gravid i 2,5månad men ändå. Trodde att vi skulle vara gravida vid det här laget! Bara att kämpa vidare men fy vad segt det känns!


    Samma här, mens nr 3 kom inbrakande igår, känns sannerligen allt annat än motiverande. Man vill ju som gå vidare nu med en ny graviditet!
  • hsh
    Anonym (Nelle) skrev 2015-04-15 09:43:36 följande:

    Såg att vi fick missfall samma dag! Eller jag var på ett VUL 7/1 och fick veta att fostret inte levde. Pissdag den där 7/1! Jag tänkte försöka att fokusera på något annat än att bli gravid ett tag. Känns som att de tankarna tar upp mycket av min vardag.


    Ja, 7/1 var ingen toppendag inte! Beklagar ditt missfall. Jag antar att det egentligen var ett MA, upplevde två veckor innan processen satte igång att mina symptom försvann. Hade inbokat VUL samma dag som fostret kom ut. Samma här! Försöka fokusera på nuet, att vara lycklig ändå. För det är jag, eller borde vara åtminstone. Men det är verkligen svårt att sluta tänka på det typ h-e-l-a tiden. Min sambo förstår det inte riktigt, han har så mycket på jobbet & har barn sen tidigare. Det här skulle bli min första. Så man är ju väldigt spänd & förväntansfull. Och frustrerad.
Svar på tråden någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?