någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?
ÄL idag (antagligen) och rajtan tajtan ikväll. Bara att bli nervös och förväntansfull igen... denna gång med IVIg effekt...
ÄL idag (antagligen) och rajtan tajtan ikväll. Bara att bli nervös och förväntansfull igen... denna gång med IVIg effekt...
Vet inte ens vad jag ska göra med fostret jag kommer blöda ut? Ska jag spola ner det? Vad gör man,?
Jag var livrädd på morgonen men det gick förvånansvärt " bra" fick tabletterna och efter ca 50 min kom fostret, sen " de andra" ca 60 min senare. Fick 1 morfin spruta. Kändes så skönt att de var över. Nu har jag dock börjat få smärta i ljumskarna
Svagt plus nu på morgonen så startar cirkusen igen för mig, denna gång i IVIg regi.
Nämen wow! Då håller vi tummarna nu! :) Grattis!! :):):)
Jag förstår det! :( Tänk på att jag ändå lyckats komma tre dagar in i v 12 nu iaf efter att ha fått 8mf på raken under 2år i v5-6! :0 Bara det är ju rätt otroligt! Till slut funkar det! Ber en bön att det är din tur nu! :)
Jag håller alla mina tummar och tår för dig Tumvante!!! <3
Dotter född - 12, Uteblivet missfall, så kallat Missed abortion (MA) -14, -15 -16. Tog en paus och genomgick habituell abortutredning som inte påvisade några troliga orsaker eller fel.
Lite historia:
Plussade första gången 2011-09-26 efter 11 månaders försök att bli gravid. Hade en nervös början på graviditeten då jag hade småblödningar som kom och gick, men allt gick bra och i juni -12 fick vi vår dotter.
Sommaren 2014 tyckte vi det var dags att försöka bli med barn igen. Vi blev helt chockade när det tog sig på första försöket. Började få småblödningar precis som första graviditeten, men tyvärr slutade denna graviditet dock som ett MA 2014-09-19 i v. 10+6. Embryot hade dött ungefär v. 6
Efter det fortsatte försöken och nu dröjde det 8 månader tills nästa plus på stickan kom. Tillsammans med det positiva testet kom ångest, oro och enorm rädsla över hur det skulle gå nu. Fick en miniblödning i v. 9+6 och när den kom slog paniken tag i mig. Fick komma till gyn och göra undersökning. Du har en mycket sparsam blödning sa gynekologen. Sen blev det VUL som visade ännu ett MA 2015-07-15. Även nu hade embryot dött ca v. 6
Sedan fortsatte vi åter försöken efter 7,5 månads försök plussade vi igen. Tillbaka var ångest, oro och rädsla över att få ännu ett MA eller MF. Försökte vara lugn i att allt skulle gå bra, men det är fasiken inte lätt alltså. Fick se ett litet hjärta slå på ultraljud för att veckan efter få små blödningar. 2016-04-01 gjordes VUL som konstaterade ännu ett MA. 8+4 tror jag det var.
Varje plus efter första MA har skapat ren och skär ångest över hur det skall gå.
Nu är jag gravid igen 8+0 idag. Hittills har jag kunnat hålla mig lugn. Har landat i vetskapen att jag inte kan påverka hur utgången kommer att bli. Ingenting blir bättre av att jag oroar mig och mår dåligt.
Pga. min benägenhet för MA ska jag göra ett tidsbokat VUL på måndag och idag har jag börjat oroa mig för vad det kommer att visa. Min erfarenhet av ultraljud har minst sagt varit dålig de senaste åren.
Jag vill inte att oron ska hugga tag i mig igen, men det är svårt med känslorna när jag nu hamnar i gynstolen med ultraljudsmaskinen där jag fått så många tråkiga besked.
Hej... liten uppdatering. Jag och sambon fick en antibiotikakur. Och nu i morse (typ ÄL+9, kanske ÄL+10 eller 11... testade inte så noga för ÄL) - var där ett svagt plus.
Så nu börjar hela vår cirkus. Skulle det gå vägen, så blir BF på typ min födelsedag i december... hoppas på bästa födelsedagspresenten!
Tack för all pepp!
Hade glömt att jag skrivit här. Är nog lite förvirrad.
Besöket gick bra. Fick se en livlig krabat på 19.3 mm med fint pickande hjärta. Helt galet att ett sånt litet pyre kan påverka mig så mycket.
Sedan dess har veckorna gått och det ena symtomet har avlöst det andra. Gravidbyxorna har åkt på, vilken lättnad att knte ha så åtsittande byxor över magen.
Nu är jag 11+2 idag och vissa symtom börjar försvinna. Känner att oron lätt kommer krypande. Läste lite i forumet att de ofta kallas för spökveckorna. När kroppen vant sig med alla hormoner och man inte käner av symptom på samma sätt längre.
Hoppas jag kan hålla oron i schack. Ska till mvc på onsdag, så jag får prata med barnmorskan då om hur jag känner mig. Rutinultraljudet känns ju som en evighet bort. Fast jag vet att det kommer gå fort dit.
Vill verkligen få berätta för min dotter att hon ska bli storasyster. Helt ovetandes är hon och hon har pratat
så mycket om att hon vill bli storasyster de sista åren.
Håller tummarna för er!
Hej tumvante!
Jag undrar vad ni fick antibiotika för? Jag fick missfall v 18, inget fel mer än misstänkt infektion. Jag läste själv i min journal på nätet att dom hittat GBS. Är det vad ni blev behandlade för?
Fick sammandragning som slutade med att vattnet gick, det är visst vanligt om man har GBS att det händer. Det har hänt så mycket efter allt detta, blödningar, skrapning av rester 2 månader efter missfallet och ett hål i livmodern på grund av det.
Om man kan bli behandlad, både jag och sambon, för GBS så hade det lättat enormt på den oro som finns.
Hoppas verkligen att allt går vägen för er :)
Hej tumvante!
Jag undrar vad ni fick antibiotika för? Jag fick missfall v 18, inget fel mer än misstänkt infektion. Jag läste själv i min journal på nätet att dom hittat GBS. Är det vad ni blev behandlade för?
Fick sammandragning som slutade med att vattnet gick, det är visst vanligt om man har GBS att det händer. Det har hänt så mycket efter allt detta, blödningar, skrapning av rester 2 månader efter missfallet och ett hål i livmodern på grund av det.
Om man kan bli behandlad, både jag och sambon, för GBS så hade det lättat enormt på den oro som finns.
Hoppas verkligen att allt går vägen för er :)
Tumvante!
Det sista frågetecknet skulle vara ett hjärta, det var visst ett tecken som inte kunde användas här. Är ny på detta med familjeliv sajten.
Jag hållar alla tummar å tår för er :)
Fick MA konstaterat i söndags då jag skulle varit i v12+0, blödde mycket när jag kom in till akuten. Enligt läkaren fanns inte mkt av fostret kvar vid VUL men då jag haft starka graviditetssymtom i v.7-9 och de försvunnit efter v. 10 så trodde hon att fostret dött i v.7-9. Vi har pratat om att försöka igen direkt när jag slutat blöda och fått min första mens efter MA. Blöder dock fortfarande så hoppas det slutar snart..