Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015
Har börjat läsa bok för Lovisa nu vid nattningen. En enkel bilderbok. Lovisa tittar så förundrat på mig och på boken då jag läser samtidigt som hon emellanåt bara vill äta upp boken Ha, ha!!!
Har börjat läsa bok för Lovisa nu vid nattningen. En enkel bilderbok. Lovisa tittar så förundrat på mig och på boken då jag läser samtidigt som hon emellanåt bara vill äta upp boken Ha, ha!!!
Apropå detta med alla olika metoder och böcker som finns när det gäller att få barnen att sova hela nätter (eller iaf att inte vakna hela tiden).
För mig är det allra viktigaste att jag tror på det jag gör. Kan jämföras lite med hundträning. Det finns tusen olika metoder, och tyvärr en massa konflikter mellan de olika metod utövare. Vissa tror på bara positiv förstärkning (att ge beröm när hunden gör rätt och ignorera när den gör fel), vissa tror på korrigering osv. Efter tre hundar har jag lärt mig att man måste anpassa metoden till individen. Min första hund var som en gås och hon tålde rätt många "NEJ" och att jag korrigerade henne (inte fysisk naturligtvis). Min nuvarande 2,5 åring klarar inte av att jag blir arg, med honom är det att vara lugn och tydlig som gäller (vilket är mycket svårare för mig men ack så effektivt på honom!).
Samma sak är det med barn. De är olika. Vi, som är med dem jämnt känner de bäst och intuitivt vet vi vad som kommer att passa och vad de klarar av.
Vi valde t.e att ha Victor i egen säng från dag 2 då både han och vi sov bättre. Hade han mått bättre av att samsova så hade vi gjort det.
Jag kände förra veckan att nu är det dags för honom att sluta äta på natten, bestämde mig och körde, och det gick utmärkt. Jag visste innerst inne att han var redo och jag med.
Vi kommer att flytta honom till eget rum så fort det rummet är klart (uppenbarligen tycker min man att jag inte kan måla och vill göra det så det lär ta minst en månad till ) för att vi tror att det blir skönare för honom.
Jag har egentligen aldrig brytt mig mycket om andras åsikter eller om detta med "skrik" eller "inte skrik". För mig handlar det mer om att vara lyhörd. T.e nu på morgonen så blir Victor galen om frukosten inte kommer tillräckligt fort. Ja, då får han faktiskt sitta och skrika, det lär inte gå fortare om jag tröstar honom. Jag försöker prata med honom samtidigt som jag lagar hans gröt. Så fort han ser tallriken öppnar munnen och det ser ut som hans ögon ska hoppa ur kroppen
Nu har han också börjat att gallskrika när han märker att tallriken är tom. Han är som våra hundar, skulle kunna äta hur mycket som helst. Brukar ta upp honom en liten stund, så lugnar han ner sig, tittar om han behöver ny blöja och om inte så lägger jag honom i gymmet för att äta min frukost. Då gallskriker han direkt, men jag vet ju att han är mätt och torr så det är bara protest. Då tycker jag att det är helt Ok att han skriker en stund. Brukar gå över rätt fort och så vips leker han själv.
Hade jag lyssnat på allas åsikter hade jag förmodligen aldrig kunnat äta frukost på morgonen...
Kan inte se att han verkar förstörd över att inte bli upplyft så fort han skriker.
Vad jag menar med detta alldeles för långa inlägg är inte att alla borde göra som jag! Det är att man ska lyssna till sitt inre och stänga av bruset utifrån. Klart man ska ta goda råd och tips, men om man tvivlar på en tips, eller inte riktigt tror på det, då ska man lyssna på sin magkänsla och följa den. För i slutändan känner DU ditt barn bättre än någon annan.
Vissa får "lättare" barn än andra, och det är då så himla lätt att trycka "sina metoder" i andras ansikte och tycka att de verkar så omständliga, men det visar bara på en ganska stor naivitet och saknad av empati. Jag har kanske inte sagt det tillräckligt men jag verkligen beundrar er i tråden som har kämpat med amningen, som har kämpat (och gör) mot kolik osv. Er tålamod och viljan är fantastiska.
Ni har också gjort mig ödmjuk då jag insåg att jag hade just fått "ett lättare" barn, då amningen fungerade och vi slapp kolik och allergier.
Jag är så glad för denna tråd som ger mig SÅ mycket och som är ett underbart stöd att kunna vända sig till.
Kramar till er alla, fantastiska mammor
Vilken dag! Jag ligger helt klart efter min ambitionsnivå och desto mer jag springer och försöker hinna med allt desto stökigare blir allt. Plocka, tvätta, laga mat till mig, laga mat till Adam, göra puréer till Adam för att frysa in, vika torr tvätt, tömma diskmaskinen, fylla diskmaskinen, promenad i solen med annan mamma, lämna tillbaka nyckeln till församlingshemmet, få Adam att sova i vagnen, få Adam att sova i bilen, få Adam att sova i sängen, Adam somnar vid bröstet vid "fel" tid, försöka få överblick över Adams doppresenter, förbereda middag.. Ja man kan tro att jag har ett skinande hem och harmonisk unge enligt ovanstående men det är verkligen kaos här nu!
Blev galet med smileyn, sorry!
Tror inte det är sant!! Nu har storasyster fått öroninflammation igen Varit hos läk i em. Ska smärtstilla och avvakta till imorgon då vi ska kolla igen och se om vi behöver antibiotika. Och hon som aldrig hade haft öroninflammation förrän i höstas då hon var 2,5 år. Nu har hon haft det 2 ggr på ett halvår. Maken var öronbarn, hoppas inte hon blir det med
Mkt bra med förskola. Vi har verkligen en jättefin sådan men jäkla skit med alla förkylningar alltså.
Kram och god kväll på er!! Ni ska jag tröstäta lite godis och pusta ut efter en heldag med båda barnen varav en sjukling.
Vi har haft en jättelugn kväll och natt. Inget skrik alls.
Har varit hos BVC idag och hon säger att det nog inte är kolik utan att han är hungrig och att maten inte räcker. Han försöker nog att öka produktionen.
Tänkte fråga er om det finns nåt sätt att öka snabbare. Kan jag pumpa några extra gånger om dagen?
Hon sa att vid kris när jag känner att jag inte orkar mer kan jag ge ersättning. Är skeptisk för jag vill verkligen amma honom och är rädd att ersättning kan rubba amningen.