Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

[quote=75479886][quote-nick]Bell13 skrev 2015-06-30 15:01:08 följande:[/quote-nick]

Jag måste få skriva av mig. Jag har en svärmor som hör hemma i helvetet. Hon är rakt igenom ond. Hon hatar mig över allt annat. Det har verkligen eskalerat sedan vi fick barn. Inget jag gör är bra och hennes metoder är de bästa givetvis. Att barn ska skrika ensamma i sin säng är helt normalt får de inte göra det blir det inte folk av dem. Att jag ammar ofta är helt åt helvete också så klart.

Igår var de här och då vilade jag med Douglas på eftermiddagen och det var så klart åt helvete för ju längre man väntar med att vänja dem att sova i egen säng ju svårare blir det. Jag förstår inte varför det är så hemskt att ge sitt barn närhet och kärlek. Bebisar ska också badas och schamponeras minst en gång om dagen enligt henne. Naglarna på honom är alltid för långa och hans skorv i hårbotten ska skrapas bort. Hon hånar mig för allt jag gör och hon trycker ner mig varje gång vi ses.

Det har gått så långt så jag får ångest varje gång de ska komma hit, det ska alltid sovas över för det är helt omöjligt att komma över dan.

Min sambo tycker att det här är jobbigt men tar alltid hennes parti och säger att jag ska vara en större människa och inte bry mig om henne. Min sambo vill att vi ska semestra med dem och det gör mig helt panikslagen, är också rädd att hans mamma ska bli slutet för vår relation.

Det går liksom inte att säga till henne för hon har alltid rätt även om hon har fel.

Har försökt säga till min sambo att det är bättre att han åker dit själv, de bor i Borlänge, men det vill han absolut inte för han vill att vi åker dit som familj vilket inte längre fungerar. Jag får tryck över bröstet igår när hon stormade in och skulle styra och ställa. Det är ju ohållbart.

Så mycket negativt det blev nu men var tvungen att ösa det ur mig

[/

Fy fasiken Bell vad jobbigt! På det du beskriver verkar hon vara en riktig häxa. Har inte haft det som du men fullt av goda råd från både min mor och svärmor och lite småskrattande kring att man ska amma i tid och otid.. Det jag gjorde då var att säga att de, mamma och svärmor, säkert gjorde så bra de bara kunde efter de förutsättningar de hade och de rön som fanns då. Men forskningen går trots allt framåt och idag förespråkar man fri amning vilket innebär en massa ammande de första månaderna. Hur tror hon de gjorde förr i tiden, inte sjutton väntade de 4 timmar mellan gångerna? Fri amning ger trygga och stabila barn. Om inte din sambo kan säga ifrån får du säga till din sambo att du kommer säga ifrån, det är inte hållbart! Säg att du gör vad du vill med dina barn, hon har gjort som hon ville med sina barn och du lägger dig inte i det så hon behöver inte lägga sig i ditt. Duger inte det eller hon blir irriterad behöver hon inte besöka er mer. Att hon kommer in och dominerar är ju inget annat än att hon känner sig osäker och att du nu tar hennes plats som viktigaste person dvs mamma till din sambos barn och hans egna mamma blir inte lika viktig. Du ska inte vara den större personen om du inte vill och känner att du kan det utan förklara för din sambo hur dåligt du mår av detta. Kanske kan du dra någon liknelse så han fattar? Att någon på hans jobb hade klampat in på hans område och börjat domdera?

Hoppas det blir bättre!

Kram

Bell vännen!! Jag har eg inte tid med FL ikväll men smugit mig in på toa nu för att svara dig Känner så med dig. Fy va jobbigt!! Blir så ledsen och illa berörd. Måste vara pest att ha det så. Fy vad det måste suga energi.

Jag har inte varit i den sitsen, har en snäll svärmor, men min mamma har på senare år berättat hur farmor var mot henne då jag var nyfödd. Farmor var jättegullig mot oss barn och det här la sig när vi var små så jag såg aldrig den sidan hos henne men det var visst urjobbigt till en början.

Det låter som att din sambo måste klippa navelsträngen med sin mamma. Om man skaffar sambo och barn så är det dem som måste komma först. Allt annat är barnsligt, omoget och fegt. Håller helt med Irma och Johjen, du ska inte behöva vara the bigger person här. Du är hans barns mor och hon ska respektera dig. Punkt! Det kommer inte att hända nåt här förrän han står upp emot henne. Tyvärr!! Jag tror inte att du ska ta den här konflikten med henne, tror det riskerar att bli ett triangeldrama då. Det är din man som måste berätta hur han vill att hans mamma ska behandla hans kvinna, modern till sitt barn. Om han inte tycker att du förtjänar att bli respekfuklt behandlad så är ju något allvarligt fel i er relation. Tala med honom och förklara att det är så en normal relation ser ut. Att det är så dina vänner har det. Att du aldrig hade tolererat att han blev behandlad på det sättet av någon. Exemplet med jobbet var ju också jättebra. Han behlver ju inte skrika och bete sig utan bara lugnt förklara vad som gäller i er familj. Om hon inte kan ta det så får det ju stå för henne. Sen om han aldrig satt ner foten kommer det ju såklart bli dramatik men den kommer ju förr eller senare iaf eller hur? Du kan ju inte ha det såhär resten av livet!

Stora kramar och stort lycka till vännen!!! Tänker på dig!!!

Så det är inte helt omöjligt att hon har en dygnsrytm redan nu alltså...! Vid 22 på kvällen börjar hon signalera att hon vill sova i sängen. Och flera kvällar har jag försökt natta henne i babysittern i liggläge. Men det GÅR inte. Sen går vi och lägger oss, ammar liggande och efter 15 minuter sover hon.

En ny fråga:

Hur gör ni med värmen?? I en kortärmad body, utan något på sig, öppen vädringslucka och i skuggan blev hon SUPER varm i vagnen! Svettig på ryggen och blöt i håret...! Nu vill jag knappt vara ute bara...