Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Inte alls orolig för min kärlek för barnet/barnen OM det nu skulle gå vägen ????, men lite orolig för barnets/barnens kärlek till mig....Kram

Johjen: Låter ju jättehärligt med er helg i Stockholm! Hoppas det gav dig lite energi nu inför jobbstarten. 

Vsg: Oj, stackars dig och lilla sjuklingen. Hoppas Lovisa klarar sig. 

Det lät ju förresten toppen med din och makens date night som du skrev om. Tror det är jätteviktigt att göra sådant för förhållandet. Vi får nog vänta till nästa sommar eller så dock men så är det ju...

Bell: Förstår att du sörjer ett amningsslut men precis som Vsg säger - att han strular nu behöver inte alls betyda att han inte vill mer. Det kanske bara är väldigt mycket på gång för honom just nu. Ge inte upp riktigt än om du vill fortsätta amma honom.

Irma: Hoppas det gick bra i helgen, för visst var det något stort med hundklubben den här helgen? Eller har jag fel för mig?

Och jag håller med dig - det jag varit med om tidigare är en bra erfarenhet att ha nu även om det inte var så kul omständigheter som gav mig erfarenheten... 

Ego: Jag har såna toppar och dalar nu; egentligen mår jag ju väldigt bra i grunden. Vi har äntligen efter nästan tio år faktiskt fått den familj med två barn som vi pratat om och önskat oss. Men förlossningsupplevelsen ligger liksom i vägen. Igår var en riktigt jobbig dag. Tårarna brände hela tiden och jag grät massor men försökte verkligen hålla ihop under dagen, för stora tjejens skull framförallt. Jag sover sämre, har svårt att somna och efter första amningstillfället under natten sover jag bara småsnuttar sen. Jag har börjat drömma också. Det är relaterat till förlossningen även om det inte handlar direkt om förlossningen. Jag vaknar med en obehagskänsla men minns inte riktigt vad jag drömt. Har även väldigt dåligt tålamod med vår stora och så får jag jättedåligt samvete över att det går ut över henne. Nu har jag haft efterkontrollen hos min bm på mvc också och när hon sa att jag var klar där nu kändes det jättejobbigt, jag känner mig inte alls klar. Som att hjärnan inte insett att jag inte är gravid längre och fortfarande väntar på förlossningen. Graviditeten avslutas ju alltid med en förlossning men jag fick ingen. Även om jag aldrig velat ha kejsarsnitt hade det varit mycket lättare om jag hade varit vaken under ingreppet, tror jag i alla fall. Nu var det ju över så snabbt och jag såg aldrig att de plockade ut något barn... Att det är en äd tror jag knappast underlättar i ett sånt läge heller, jag ser ju inte mig själv i E...  

Och så googlar jag för mycket om allt som har med preeklampsi, narkos, urakut snitt osv att göra. Jag har blivit som besatt och måste läsa allt, precis allt. Och långsamt långsamt går det upp för mig att det faktiskt var på liv och död, mycket jobbiga känslor som kommer med den insikten. Det hade kunnat gå så mycket värre. När hon ler mot mig vill jag bara storgråta, tänk vad nära det var att vi miste henne. Och vad som kunde hänt mig om jag inte varit på rätt plats med kompetent personal. Hjärnblödning och allt möjligt.

Samtidigt som jag är medveten om att det säkert är jättedumt den här besattheten att veta allt så känner jag att det är enda sättet att verkligen kunna bearbeta allt. Jag måste veta allt och hur allvarligt det var för att kunna komma vidare.

Tack, ja det är verkligen roligt och det ger mig energi även om man blir ju fysisk trött.

Vi sorterar också på kvällen, ingen stor ide att göra på ett annat sätt , och som du skriver, man vill ju att de ska få upptäcka saker själva. Vi har en gunga som han älskar, så varje dag går vi ut en sväng på tomten och gungar. Idag skrattade han så han kiknade när Freddie jagade honom i vardagsrummet. Han tyckte att det var rätt kul att få några pussar också... Dessutom har han ju upptäckt att Freddie hämtar de grejer han kastar, så lyckan är total ????

Hoppas tjejerna mår bättre, ha en skön eftermiddag!

Bra jobbat själv har jag tappat 6 kg fett från den 25 maj. Väger 1 kg mindre än innan graviditeten men har fortfarande mycket fett på magen som väller över byxlinningen. Gick segt att tappa fettet den här gången och kroppen är smal men väldigt oformlig.

Kram

Hej alla fina!!

Inte hunnit läsa eller kommentera men ville bara säga att jag överlevt första jobbdagen på 1 år och 2 månader! Helt mosig i huvudet och ska jobba imorgon med så blir sängen nu. Adam mötte mig med ett leende när jag kom hem och efter vi gosat och lekt i ca 20 min kunde han leka vidare. Gullungen!

Skriver mer när jag har tid!

Kram